Så var man hemma igen efter en helg i aussieklubbens regi. Någon slags sammanfattning av helgen ska det väl göras, men det blir inte någon utförlig sådan. Trots att Chenin inte var 100 – både halt och dålig i magen även fast hon ansåg att hon mådde prima – bar det iväg på torsdagkvällen. Jag gick ju tidigare från jobbet men det var rätt onödigt eftersom vi ändå kom iväg så sent. Vägen till Ånnaboda kantrades dessutom av olika stopp, framförallt rastning av Chenin, så vi var inte framme förrän vid nio. Meningen var att Ingrid, Mikko, Malin, Linda och jag skulle dela stuga men Ingrid tyckte det var bekvämare att sova nere i allhuset. Uppackning och lite vin, sedan traskade jag in till Agnetha, Helena, Anneli och Elin för att hälsa på vovvarna och prata lite innan jag deckade i säng. På fredagen bar det av ut till spårmarkerna. I min grupp, som Carina var instruktör för, ingick förutom Chenin och jag Anneli och Spader, Elin och Vera, Linda och Elsa, Lisa och Loi samt Malin och Moa. Chenin fick ett apportspår som gick bra men strul i en vinkel. På eftermiddagen körde vi lydnad. Jag valde att köra fot och kryp. Fotgåendet blev mest en diskussion om min dåliga hållning och detta är en ond cirkel. Jag kände att Chenin inte var helt med och koncentrerad (det är hon som börjar argumentet fungerade dock inte). Mitt försvar blir då att titta efter henne och tappa hållningen varvid hennes beteende förstås inte blir bättre. Saken är den att jag inte gör så från början om hon är med. Det gäller bara att inte göra så även om hon inte är med, eftersom det ändå inte hjälper. Chenins kryp som är fort och snett fick vi riktigt bra tips på och jag är helt övertygad om att det kommer att hjälpa. Chenin var något hög i baken idag och det brukar hon inte vara men det var förmodligen för att hon hade ont i benet. Jag vågade därför inte köra kryp så länge – bara pröva Carinas metod. På kvällen satt jag nere med Ingrid, Lena, Katrin, Ullis och Stig i allhuset och pratade hund. Mikko och jag lyckades bli oense också eftersom han trodde att jag tänkte köra upp hans bil efter att ha druckit vin. Lite missförstånd pga för dålig direktkommunikation. Jag behövde bilen för att Chenin skulle ta det lugnt med benet och det kändes oansvarigt att be någon annan köra upp den för att kunna dricka vin.
På lördagen fick Chenin ett trappspår som Elin lagt och lydnaden ägnade vi åt fotgående och framförgående. Båda momenten gick super. Högersvängarna i fotgåendet har en tendens att glida ut lite men vi bortsåg från det idag eftersom hon inte är helt 100 på vänster bak. Framförgåendet har aldrig gått så rakt och lugnt. Någon åtgärd behövde inte vidtas men jag lyckades avslutningsvis få in två perfekta vantedropp framför näsan. Vårat problem har varit att jag inte kan lyfta armen utan att hon hör det och vänder sig om samtidigt som jag kastar vilket leder till att hon inte ser vanten utan tittar på mig. När hon sedan vänder sig om så ligger den där och då belönas inte själva gåendet. Men idag fick jag in kastet ljudlöst två gånger. Skitnöjd var jag, med mig själv för en gångs skull, Chenin gör ju alltid ett bra jobb. På kvällen blev det lite grillning vilket var trevligt och sedan satt jag med Agnetha, Helena och Carina och pratade Chess Player till rösten tog slut. Trevligt 😉
Söndagen ägnade vi åt spår. Chenin fick ytterligare ett trappspår för att bli bättre i vinklarna. Hon har en tendens att gena om hon får för mycket lina samtidigt som hon inte ska ha för kort lina eftersom hon kan stressa iväg när hon har mig så nära bakom. Överlag tycker jag dock att hon jobbar bra med något kortare lina bara hon får lite längd när hon letar spåret som Carina sa. Apporterna är inget problem. När hon missar beror det snarare på hennes spårteknik och hur jag hanterar henne i linan. Bästa kommentaren var när Chenin genade iväg, jag efter med Carina och Linda utom synhåll så hör man från Carina: Nä nu räcker det, nu får ni faktiskt lugna ner er där framme… Sedan spårade vi skitfint!
Helgen kan sammanfattas med blöt och kall. Jag som hade med mig solkeps, solstol, solglasögon, shorts och bikini, inte undra på att det regnade. Bikinin kunde ha kommit till användning i vissa spår om man hade velat simma, jag valde istället att vada över/igenom med mina gummistövlar som hade så stora hål att det forsade in vatten så fort man avvek från bilvägen. Efter 14 timmar blöta fötter varje dag skulle det inte förvåna mig om man får svamp också. Jag lär väl bli varse det framöver. Dessutom var dämpningen så dålig att det inte gick att promenera på vägen utan att få ont i hälarna. Men jag tyckte jag kämpade på bra i spåren. Jag missade endast ett fåtal, annars gick jag med. Man vill ju inte missa när man hamnat i en så grym grupp med en så bra instruktör. Vi har haft roligt, trevligt och sett väldigt bra spårhundar. Helgen blev inte sämre av att Chenin varit skitbra och inte grinat ur på hundar. Extra skönt att hon inte gett en sur min till varken Tim, Maro, Loi eller Moa. Även om hon inte direkt gillar Wilma och Modja så har det gått väldigt bra på det stora hela.
Vägen hem gick desto snabbare. En massa utvärderingar av helgen, människorna och hundarna. Ingrid: Usch vad otäckt, känns som bilen drar av vägen av sig själv. Lisa (utan ironi – men kunde varit med): Du tror inte att det kan vara underkylt regn då eftersom det snöade tidigare?!