Måndag igen, men för min del: semester! Det skadar inte att det är OS, särskilt som det regnar så mycket. Frida och jag var på make-up kurs i fredags. Jag såg ut som en plastdocka i ansiktet efteråt, men på bild ser det riktigt fint ut. På kvällen kom Kim och Annica över och spelade Buzz. Jag gick och la mig vid ett-snåret eftersom jag vet hur mycket jag ångrar mig annars när jag måste upp tidigt… De andra satt uppe till tre och spelade. I lördags hade vi en fullbokad dag med styrelsemöte för SASK inbokat i Eskilstuna. Mötet tog en stor del av dagen i anspråk och innan Chenin och jag kunde åka hem ville jag såklart utnyttja nya marker för ett spår. Med åskan över mig, dock utan regn, blev det inte särskilt lång liggtid på spåret. När jag gick ut spåret (det gäller spår i allmänhet men detta i synnerhet) passade jag mig noga för att gå där det hänger spindelnät och massa insekter m m. Jag tittar var jag sätter ner fötterna, betraktar omgivningen och analyserar mycket vad gäller vinklar, stigövergångar m m. När man sedan kopplar på hunden då flyger man rent av. Visst håller jag emot efter bästa förmåga men knappast hinner jag se var sätter fötterna, spindelnätet fastnar i ansiktet osv. Vid en apport hann jag hämta andan och märker då att det kryper upp mot fem fästingar på mig. Alla som känner mig vet hur mycket jag avskyr insekter och kan nog föreställa sig hur högt jag skriker. Chenin med sitt temperament kommer flygande mot mig och skäller ut mig, uppföra sig ska man, inte skrika i skogen tydligen, åtminstone ska hon få vara med och leka i så fall. Jag blir såklart arg på henne och då tystnar hon medan jag tar bort fästingarna. Spår säger man och så flyger vi vidare som ingenting, hon är ju inte direkt förarvek även om hon är förig (ekvationen ska gå ihop på något vis). Vinklar och apporter, även nergrävda, blir det tummen upp för. På väg tillbaka går vi förbi några husbilar och jag ser att någon öppnar. I min enfald tror jag att han kanske undrar hur det är med mig, ensam tjej i skogen som skriker och en hund som skäller. Beredd på att svara att det inte är någon fara får jag istället en anmaning om att det inte är ok att rasta hunden här. Förlåt mumlar jag och smiter skamset undan trots att Chenin inte alls rastar sig. Ibland har man uppenbarligen för stor tilltro till mänskligheten. Vis av erfarenhet, och en viss mognad, håller jag numera mun, åtminstone till en viss gräns men jag tar inte vad som. Vägen hem gick smidigt med Lisa i telefonen 🙂 Sen var det snabbt ombyte och sedan iväg till Patricia där min bror skulle firas under stillsam middag. Efteråt blev det Buzz med föräldrar och bror hemma hos oss.
Söndag är guds dag hävdar skenheliga ateist-jag när det passar mig att ta vilodag. Inte svårt att ta en vilodag när man vet att man har hela veckan på sig att göra annat än jobba. En springtur med Sazza runt sjöarna blev det i alla fall medan Chenin fick roa Kim och Annica. Idag blev det å andra sidan först en tur runt Råstasjön med världens goaste hund och sedan en tur till Huvudstabadet med världens goaste mamma. Simning en kilometer på redan muskelvärkande kropp, dessutom utomhus i ösregn. Snacka om vilja!
Imorgon väntar spår med Lisa och nu läggdags…