Min uppdateringsfrekvens är låg, eller åtminstone lägre än vad jag tänkt mig (dock inte så låg som Glocalnet). Semesterdagarna har inneburit promenader i skogen, promenader runt sjöarna, en hel del simning på Huvudstabadet, några springturer med Sazza och tid spenderad hos föräldrarna. I fredags var Lisa och Loi här igen och vi tog oss ut i skogen i Ursvik. Där la vi varsitt spår till vovvarna som blev sådär om man ska vara uppriktig. Jag lyckades villa bort mig i vår egen skog, vilket är en skam eftersom man borde känna till skogen som sin egen bakficka. Just denna plats har vi dock aldrig haft som utgångspunkt vid spårningen och det innebar att jag lyckades gena igenom motionsspåret utan att förstå det. Avslutet blev därför lite märkligt eftersom jag vände in i skogen efter några meter på motionsspåret i tron om att det var det enda alternativet för tillfället. Dessutom lyckades jag jaga iväg lite rådjur under spåret. Lisa å andra sidan lyckades lägga Chenins slut vid en grillplats som strax efter ockuperades av ett fritids. I avsaknad av bil att lägga in hundarna i fick vi ta spåren själva med respektive hund efter bästa förmåga. Jag är så sugen på att gå med på spår som jag lagt att det kliar i fingrarna, men tanken på att gå med Chenin bakom Lisa och Loi lockar av någon anledning inte alls… Lisa och Loi hade lite problem i spåret, men med tanke på att Lisa kom tillbaka med i stort sett alla snitslarna (trots att de var gröna till färgen) samt alla apporter är jag övertygad om att Lisa var mer osäker än Loi i spåret. Förmodligen gjorde Loi ett kanonjobb med något släpp för rådjuren. Att gå själv med Chenin i Lisas spår kändes som skarpt läge (och det berodde inte på att Lisa och jag hade en inofficiell tävling om vem som kom tillbaka med flest snitslar). Chenin var kanonfin att gå med, jag kunde riktigt se hur Lisa hade tagit sig ner för branten, gått först till höger och sedan vänt och istället tagit vänster och ner. Efter tredje apporten fick vi ett tapp i en högervinkel, Chenin drog iväg framåt vänster och fick sedan leta tillbaka till spåret vilket innebar en del jobb. Jag trodde inte riktigt vi var rätt men så stod hon där med fjärde apporten i mun. Någon meter efter denna fortsatte spåret med högervinkel upp till grillplatsen, men det gjorde inte Chenin utan passerade vinkeln och hamnade då på motionsspåret (marginalerna och avstånden är minimala i Stockholm – dvs 50 m till vinkel kan man glömma). Jag hade på känn att det inte gick över eftersom Lisa och jag delat upp varsin sida och mycket riktigt satte sig Chenin och kissa på andra sidan, tack för den! Jag satte tillbaka henne vid apporten och sen gjorde hon ett hästjobb upp och förbi grillplatsen. Titta här kommer en hund, hörde man barnen ropa, den vill nog ha min marshmallows (nä, säger du det?). Chenin spårade i kärnan och vek av här och var för lite matrester, men det var tydligt var spåret gick så det var bara att hålla emot i linan till spårintresset tog över matintresset och vi hade slutet. Tvångsspåra kan man också kalla det, men jag är supernöjd med henne! Lite lydnad blev det också medan spåren låg till sig – long time no seeing. Jag körde fritt följ med fokus på position, starter, vändningar och stegförflyttningar med kommendering. Läggande under gång med fokus på stadga med hjälp av doggyzen-metoden (hör och häpna Anneli men jag köper det rakt av) och snabba lägganden. Inkallning med fokus på stadga med hjälp av doggyzen och kommendering samt ett halvdant ställande. Metallapportering med fokus på nada eftersom hon är perfekt; inget slå på apporten, inget tjuvande, inget temposkifte. Det är tydligen bra att inte träna det på månader för då är hon så jäkla taggad på att göra rätt, rätt, rätt. Fjärrdirgering med fokus på första bytet eftersom hon verkar döv för det, i övrigt fint men alltid något sne. Platsliggning och hon var bara bra, vilket förmodligen beror på skendräktigheten eftersom hon inte är lika övertaggad på att Loi får träna och hon ligga still.
Efter träning åt vi mellanmål hos oss innan Lisa åkte in till stan och kollade på Elins gospel. Jag såg Sverige vinna semifinalen i tennisdubbeln innan jag följde i Lisas spår. Egentligen var det inte för att se gospeln utan för att följa med Hebbe som hade diverse ärenden på plattan. Det lät så märkligt att jag nog får skriva att Hebbe tappat sin plånbok på bussen och vi åkte till SL för att hämta den. Väl där hittade jag något som jag tänkt köpa ett tag, nämligen en tredje ridhjälm för blyga 70 riksdaler. De ridhjälmar jag äger har blivit kvar i Ungern eftersom all shopping inte tillåtit ridhjälmar i packningen. Vi handlade också present till Hebbes mor och min far. Som avslutning åt vi glass och tittade på alla turkosa gospelare som försökte ta över Sergels torg. Chenin var snäll, snällare, snällast.
Igår, lördag, följde jag med mamma och simmade på Huvudstabadet igen. Det regnade som vanligt, dock inget ösregn denna gång. På kvällen gick vi till Hebbes mamma som hade födelsedagsfest. Det blev en hel del folk där, både Hebbes och mina vänner, min familj, Hebbes familj och Hebbes mammas vänner. Det bjöds på mat och dricka innan det bar iväg till Garbo. Chenin fick vara kvar hos med Hebbes syster. Till och med mamma och pappa följde med en sväng till Garbo och min mamma blev uppraggad av 20-åringar på dansgolvet. Det är en sak att Hebbes mamma och vänner var med, de är ju ute oftare än oss, men att mina föräldrar följde med är en chock. Mamma har nog aldrig varit på krogen skulle jag tro och pappa enstaka gånger. De är ju av den socialare typen men alkohol är lite tabu i deras generation och dricker man starkare än folköl är det lite alkoholistvarning tror dem. Tydligen har vi haft några alkoholister i släkten som helt enkelt söp ihjäl sig. Och så fick de mig till dotter. Visserligen dricker jag inte så mycket, men det beror mest på att jag spyr så lätt, men under den värsta studieperioden på Weissen… Inga fler ord i bloggen. Nåja, föräldrarna var ändå lite fnissiga och Annica och jag svepte en del tequila för att komma i rätt fas för Garbo. En hel del vänner och bekanta dök upp och då är det alltid trevligt. Efter stängning hämtade vi Chenin och gick till S-grillen. Ansvarslös som man är fick hon springa lös där och äta alla rester hon hittade. Det är något med fulla människor och hundar. De är helt enkelt aldrig hundrädda utan uppskattar verkligen hundars sällskap. Och så länge Chenin är upptagen med sitt matletande bryr hon sig inte mycket om någon. Vi skippade efterfesten hos Issen för vi har blivit gamla, trötta och rädda om vår sömn.
Idag har Patrick och Zorro varit här. Jocke och Issen också men det var just Zorro jag tänkte skriva om. Zorro är en liten söt bordercollie-kille som följde med Jocke, Chenin och mig till skogen. Chenin verkar släppa in Zorro fullt ut vilket egentligen är konstigt eftersom de bara träffats ett par gånger under ett års tid. De har hursom haft myslekar under soffbordet hemma och de är bara så söta tillsammans – lilla svartvita paret.
Avslutningsvis måste jag skriva om min duktiga älskling till bror som tävlat polis-SM i tennis denna vecka och tagit guld både i singeln och dubbeln! OS hit och dit…