En kort sammanfattning av helgen. I fredags mötte jag upp jobbarkompisar på Sturehof. Jag körde bil in till stan och var bara där någon timme men det var väldigt trevligt, även som nykter betraktare. På lördagmorgon plockade jag upp Lisa, Loi, Nora och Marcus vid Hallonbergen och vi mötte sedan upp Anna, Dalton, Doc, Malin, Moa, Robin och Tjabo på klubben. Vi promenerade till samlingsplatsen och delade där upp marker och spårläggare mellan hundarna. Jag la spår till Moa. Jag gillar att lägga spår har jag kommit på. Att få vara klurig och samtidigt skogsstrukturerad. Robin, som aldrig lagt ett spår förut, la ett fint spår till Chenin. Jäklar vilket lokalsinne den grabben har! Chenin spårade bra fram till fjärde apporten, sen till sista verkade hon trött och hade svårt att hålla sig i kärnan. Samtidigt var det mycket stigar att hålla reda på. Vi missade i alla fall slutet, mest för att hon verkade flackig men inte heller Robin kunde hitta det blåa snöret. Efter att alla hundar fått sina spår och jag fått se både Moa och Tjabo spåra så avslutade vi med lite budföring. Chenin fick gå en kort kort och det var kärlek. På vägen tillbaka till klubben matade vi fåren som går i en inhägnad brevid appellplan och det var så mysigt. Efter hundträff så skulle vi på hundbesök hos min kusin Edina och hennes pojkvän, Beppe. De köpte en dansk/svensk gårdshund (25 % jack russell) härom veckan. Mamma, pappa och Lazy följde med. Lazy, som är godheten själv, var förstås snäll, i alla fall mot hundarna däremot sprang hon in på grannens tomt och sket. 🙂 Fast det bör tilläggas att det är Beppes släkt som äger kåkarna i det kvarteret på Gudö. Chenin var också oväntat snäll, speciellt snäll var hon mot en chihuahua som också var där. Han hade några år på nacken och då var han förstås festlig tyckte hon. Tyvärr var det inte ömsesidigt fräste chihuahuan tillbaka lagom feg. Jag hade nämnt innan att jag inte ville ha några ihjälbitna småhundsvalpar på mitt samvete men det visade sig att deras valp var rätt lyhörd för Chenins signaler. Hon visade tänderna och då lät han bli henne. Smart drag! Efter besöket åt vi lite innan Chenin och jag hann med en snabb visit med Hebbe hos hans vänner. En timma senare mötte jag upp Nora på Metropol för lite karaoke. Med på köpet fick jag Söderin och Jimmö. Jag höll mig nykter och hade bilen, men det hindrade inte mig från att berätta historier till min röst försvann. Vad gör det när man har kul? En hel del skratt blev det innan det var dags att få sig lite sömn. Sova behövde jag för idag väntade tjejmilen. Mitt lag bestående av fyra tjejer från Ernst & Young Skatt, Miladies, bangade ur allihop med vissa bra och vissa mindre bra skäl. Jag ångrade mig bittert när jag försenad försökte hitta till start och kände mig alldeles förvirrad och ensam. Det var ju inte ens min idé. När jag äntligen hittat rätt var det bråttom för att överhuvudtaget hinna med något heat. Det blev det näst sista och vi var bara nio som sprang i det heatet. Jag joggade sparsamt eftersom jag aldrig sprungit mer än 5 km och inte visste om jag skulle klara en mil ens. Efter 8 km och en skur av ösregn kände jag YES jag klarar det. Jag hade fortfarande lugnt flås så då spurtade jag förbi skansens baksida, över djurgårdsbron och in i mål på gärdet. 66 minuter sprang jag på och stolt var jag över mig själv. Jag trodde aldrig jag skulle fixa en mil. Strax innan mål fick jag syn på en svartvit fröken tillsammans med min mamma. Jag ropade lite och då fick mamma hålla i för att inte hamna i loppet hon med. Efter denna bedrift åkte pappa och jag med hundarna till klubben och hälsade på fåren. Jag matade får i en timme och myste medan pappa satt i solen. Jag tränade lite fotgående, läggande och fjärr för jag kunde inte motstå Chenins vädjande blick. Varje gång vi passerar en appellplan springer hon in och tittar uppfordrande. Sen åkte vi till mormor och mötte upp mamma och moster.