Idag fick vår älskade Maro somna in. Jag känner mig alldeles tom inombords och fortfarande är det så overkligt. Inga ord kan trösta sorgen hos Ingrid.

En sen uppdatering kommer äntligen. Jag skyller på att Hebbe kom hem i måndags efter två veckor i sydafrika. Förra torsdagen var Anna och Dalton hos oss och kollade på Idol, men mest av allt åt vi massa onyttigt snacks. På fredagen var Lisa och Loi hos oss för att sova över. Loi försökte kissa på utrustningen i vardagsrummet. Enligt husse steg Chenin rejält i aktning när hon sa till Loi. I Lois värld blir man inte tillsagd av andra hundar så det försökte han säga till Chenin, men se det örat ville inte Chenin höra på. Hursomhelst lär Loi inte säga det fler gånger, i alla fall inte till Chenin. Stackars Loisan är van att få vara herre på täppan hemma, men med Chenin är det nya bullar. På lördag morgon bar det av till västkusten och då även med Anna och Doc i bagaget. Vi åkte först och hälsade på Chenins uppfödare efter överläggning om hur vi skulle fördriva tiden på bästa sätt. Ett kärt återseende av Chessie och Figge. Söt-Figge personifierar impulsiv hela tiden. Därefter tog vi oss efter att jag hade propsat på småvägar fram till Vårgårda. Man måste ju få någon utmaning i livet och för omväxlings skull var Lisa en utomordentlig kartläsare. Anna satt mest och var orolig för att inte få någon mat. Enligt egen utsago borde Jakob skickat med en lista hur man sköter om Anna på bästa sätt med mattider osv. till Lisa och mig när vi lånar henne över helgen. Godisstopp var inte tillräckligt så efter hot om svimningsanfall och fruktansvärt temperament stannade vi äntligen och köpte med mat från en italiensk restaurant. Därifrån var det inte långt till Emelie och Vinnas fint belägna hus. Appellplanen syntes från vägen och skogen låg alldeles invid husknuten. Tillsammans med Emelie och Vinna blev det en skogspromenad som mest gick ut på att grabbarna överrumplade stackars Vinna, och vi som trodde de var trötta efter mötet med Chessie, Chenins mamma. Jag tror grabbarna tog chansen när Chenin inte var i närheten. Sånt där trams skulle aldrig hon tillåta. Efter installation av hundar och packning i vårt tilldelade gästrum korkades vinet upp. Det behövs vanligtvis inga förfriskningar för att diskutera aussieavel, meriter, träningsmetoder, öron, färger, MH, dåliga vanor men det är trots allt bara lördag en dag i veckan. Att Emelie skulle upp tidigt och hålla kurs hela dagen kan man alltid förneka till larmet ringer. Men morgonen började kanon efter en natt där Chenin varit snäll trots flåsande Loi brevid. Familjen Vinna bjöd nämligen på utsökt frukostbuffe och vi kunde förstås inte motstå. Emelie försvann sedan iväg medan vi ordnade klart med allt och tog ut Vinna för lek och träning, givetvis med ägarinnans tillstånd. Att ta med henne till Stockholm gick dock inte för sig lät husse meddela men sheltisarna bjöds billigt ut. Efter avsked gick resan vidare till Riitta, Docs uppfödare, där det bjöds på god fika och glada hundar. Vad som skulle vara en snabb visit tog snabbt flera timmar i anspråk. Tänk vad tiden går fort när det finns aussies i närheten! Tidsoptimist som man är, långsam matlangare på MAX och köer på hemvägen gjorde att jag missade SASK styrelsemöte. Typiskt! Jag som ansåg att jag hade massa tid. Jag fullständigt försvann in i mörkret när jag la mig på soffan brevid Chenin vid hemkomst. Vilken trevlig utflykt, tack alla inblandade!

I helgen har vi varit på Sverigetur. Första stoppet var hos mamma Chessie. Utförligare rapport är att vänta.

Jag har haft kurs i dagarna tre. Skattekurs 2 heter den och känns rätt grundläggande. Chenin var igår hos Ken för första gången på länge. Givetvis hade hon varit uppe i möblerna och såg ut att ha lite ont på kvällen. Idag har Ken fått förmaningar av mig så jag hoppas på bättre nyheter. Igår kväll kom Nora och Marcus förbi och kollade på idol. Det var trevligt!

Äntligen är stygnen tagna, ett steg i rätt riktning. Lisa och Loi följde med till Strömsholm igår eftermiddag där stygnen skulle tas. Vi passade på att spola analsäckarna också. Notan slutade på 1 300 kr plus bensinpengar – bara att titta på Strömsholms parkering verkar kosta pengar. Och jag som lät mig övertygas att åka dit istället för till Albano för att det ingick i operationspriset. Inte heller är de rädda om ens tid på Strömsholm, två timmar och köa för allt innan vi kom därifrån. När vi ändå besökte Västerås passade vi på att besöka Tina, Håkan och deras fina hundar på Blue Wingfire. En massa valpgos och en hel del träningsprat över god paj så hade tiden runnit iväg helt för oss. Klockan hann bli sen innan vi landade hemma och stackars Lisa hade då ännu längre hem.

Stort tack till Tina och Håkan för gästfriheten och förstås till Lisa som alltid är en förträfflig sällskapsdam!