Återhämtningen är ingen sprinter
Nu har jag bokat rehab och stygnborttagning. Vilket strul det ska vara med det också! På Strömsholm menar de att jag ska ta stygnen redan på torsdag, något som Albano m fl tycker låter tidigt, men har de sagt det på Strömsholm så… som de uttryckte det. Vad gäller rehab påstår Strömsholms reception att jag ska gå första gången i samband med stygnborttagningen, detta trots att veterinären i journalen skrivit att hon ska gå först efter 20 dagar (vilket låter mer rimligt i mina öron). Efter överläggning med Albanos rehabavdelning bokade jag rehab efter 20 dagar på Arninge djursjukhus.
Chenin mår nog lite bättre. Hon ler mer och kråmar sig oftare i mattan. Nu börjar hon dock bli uttråkad istället vilket innebär pip-ljud för att jag ska sitta bredvid henne och sedan rivsår på armarna om jag inte klappar henne. Lydig matte som jag är, gör jag precis vad hon säger. Jag masserar en hel del men det blir mest på högersidan eftersom hon väljer att ligga på vänster sida allt som oftast. Jag försöker vara positiv för det mesta men ibland sjunker man som en sten ner i mörkret när man känner att detta kommer ta evigheter och jag är så ledsen för hennes skull. Nu är det dags för en runda igen och sedan ska jag unna mig en springtur, jag börjar nämligen också bli uttråkad och då är det svårt att hålla humöret på topp. Ikväll ska Nora och Markus vara sällskap till Chenin och sova här så jag kan sluta upp till konferensen med resten av skattegruppen.