Det är dags för en uppdatering. Chenin mår mycket bättre och det är så skönt. Nu är det förstås omöjligt att hålla understimulerad uttråkad Chenin stilla. Inga häftiga rörelser sa de men varje Chenin-rörelse känns som en häftig rörelse.

I förrgår åkte Thomas och Kajsa till London så Rocco (labbe), Blossom (dalmatiner) och Banshee (aussie) lämnades av här. Med en glasdörr emellan Chenin och de hysteriska tre har det fungerat bra. För min del har det varit himla mysigt att ta långpromenader och få sällskap på joggingrundor runt Lötsjön. Igår passade Ken de tre medan Chenin var med mamma på jobbet. Ken tyckte det gick så bra att han åtminstone ville behålla två. Rocco och Blossom fick bo kvar där efter springtur med mig och det passade bra för Banshee och Chenin fungerar att ha ihop även i detta tillstånd. Chenin tycker om clownen Banshee.

Imorgon hoppas jag på att få tid att spåra med Rocco, vore kul att tävla högre spår med honom i höst!

Jag vågar knappt tillägga att Chenin gled upp i soffan idag. Jag har sett henne snegla mot soffan de sista dagarna, men mina väl placerade kuddar (och däribland en sittsäck) har hittills fått henne på andra tankar. Dessutom är vår matta mjuk att gosa ner sig i. Men idag, när jag satt i godan ro och jobbade på mina arbeten vid skrivbordet, hoppade hon upp på det stället som var mest kalt. Där gosade hon ner sig i kuddarna och gäspade förnöjt. Jag var inte lika tillfreds men vad gör man när det redan är gjort? Jo, man pussar på henne, viskar lite fina ord och lovar sig själv att nästa gång är man med innan, sedan dokumenterar man det med mobilkameran. Behöver jag nämna att Chenin mår bra mycket bättre än i måndags då allt kändes pessimistiskt och omoraliskt?

Igår när jag kom hem till föräldrarna för att hämta Chenin stod Lazy på gången och jag bestämde mig för att ta ett busrace med henne. Det måste vara många år sedan sist, det har bara varit hundrace de sista åren sedan Lazy blev pigg igen av Levaxinet. Vi sprang runt runt, hon i full rulle medan jag jagade henne. Precis när jag fick igång videokameran på mobilen tröttnade hon och gick inte att få igång igen. Söta Lusen! Idag fick jag fnatt igen ute med Banshee vid Lötsjön och tog värsta racet i hundrastgården. Han rusade runt morrandes och tyckte det var toppen. Chenin har alltid varit mer för att jaga än att bli jagad, dessutom kommer hon alltid ikapp och skäller ut en. Men att våga ropa på henne ordentligt för en inkallning vore en välsignelse. Chenin älskar att bli inkallad och det vill vi uppleva snart igen. Jag vill ropa högt för full hals utan att behöva tänka lugn, lugn, lugn. Jag undrar om det någonsin blir så? Som det är nu kan jag inte ens ropa på någon annan hund när Chenin är med.