En sen uppdatering kommer äntligen. Jag skyller på att Hebbe kom hem i måndags efter två veckor i sydafrika. Förra torsdagen var Anna och Dalton hos oss och kollade på Idol, men mest av allt åt vi massa onyttigt snacks. På fredagen var Lisa och Loi hos oss för att sova över. Loi försökte kissa på utrustningen i vardagsrummet. Enligt husse steg Chenin rejält i aktning när hon sa till Loi. I Lois värld blir man inte tillsagd av andra hundar så det försökte han säga till Chenin, men se det örat ville inte Chenin höra på. Hursomhelst lär Loi inte säga det fler gånger, i alla fall inte till Chenin. Stackars Loisan är van att få vara herre på täppan hemma, men med Chenin är det nya bullar. På lördag morgon bar det av till västkusten och då även med Anna och Doc i bagaget. Vi åkte först och hälsade på Chenins uppfödare efter överläggning om hur vi skulle fördriva tiden på bästa sätt. Ett kärt återseende av Chessie och Figge. Söt-Figge personifierar impulsiv hela tiden. Därefter tog vi oss efter att jag hade propsat på småvägar fram till Vårgårda. Man måste ju få någon utmaning i livet och för omväxlings skull var Lisa en utomordentlig kartläsare. Anna satt mest och var orolig för att inte få någon mat. Enligt egen utsago borde Jakob skickat med en lista hur man sköter om Anna på bästa sätt med mattider osv. till Lisa och mig när vi lånar henne över helgen. Godisstopp var inte tillräckligt så efter hot om svimningsanfall och fruktansvärt temperament stannade vi äntligen och köpte med mat från en italiensk restaurant. Därifrån var det inte långt till Emelie och Vinnas fint belägna hus. Appellplanen syntes från vägen och skogen låg alldeles invid husknuten. Tillsammans med Emelie och Vinna blev det en skogspromenad som mest gick ut på att grabbarna överrumplade stackars Vinna, och vi som trodde de var trötta efter mötet med Chessie, Chenins mamma. Jag tror grabbarna tog chansen när Chenin inte var i närheten. Sånt där trams skulle aldrig hon tillåta. Efter installation av hundar och packning i vårt tilldelade gästrum korkades vinet upp. Det behövs vanligtvis inga förfriskningar för att diskutera aussieavel, meriter, träningsmetoder, öron, färger, MH, dåliga vanor men det är trots allt bara lördag en dag i veckan. Att Emelie skulle upp tidigt och hålla kurs hela dagen kan man alltid förneka till larmet ringer. Men morgonen började kanon efter en natt där Chenin varit snäll trots flåsande Loi brevid. Familjen Vinna bjöd nämligen på utsökt frukostbuffe och vi kunde förstås inte motstå. Emelie försvann sedan iväg medan vi ordnade klart med allt och tog ut Vinna för lek och träning, givetvis med ägarinnans tillstånd. Att ta med henne till Stockholm gick dock inte för sig lät husse meddela men sheltisarna bjöds billigt ut. Efter avsked gick resan vidare till Riitta, Docs uppfödare, där det bjöds på god fika och glada hundar. Vad som skulle vara en snabb visit tog snabbt flera timmar i anspråk. Tänk vad tiden går fort när det finns aussies i närheten! Tidsoptimist som man är, långsam matlangare på MAX och köer på hemvägen gjorde att jag missade SASK styrelsemöte. Typiskt! Jag som ansåg att jag hade massa tid. Jag fullständigt försvann in i mörkret när jag la mig på soffan brevid Chenin vid hemkomst. Vilken trevlig utflykt, tack alla inblandade!