Helgen är snart till ända och mitt humör är på topp. Chenin mår mycket bättre, hon går helt rent och verkar inte ha ont. Jag mår bättre för att jag fått komma ut lite mer, bl a har jag lyckats hinna med tre rundor med ”lånisarna” (det ord Anna använder för Rocco, Blossom och Banshee) runt Lötsjön. Idag blev det dessutom en promenad runt Lötsjön med Anna och Jakob med paus för fika på Gröna stugan.

Igår träffade jag upp Anna i Kista för lite spårläggning. Anna fick i uppgift att lägga ett längre spår till Roccisen och under tiden hann jag lägga fyra spår till de andra. Jag kunde inte motstå Chenins förväntningar så hon fick ett 10 meters spår på gräs preppat med godis och så en vante som slut. Jag tror min snutta uppskattade det mycket, framförallt att få odelad uppmärksamhet från både Anna och mig. Bansheen spårade helt okej, han är ju inte direkt någon bulldoozer i spåret – slarvig och osäker, men framförallt orutinerad. Rocco å andra sidan är som Chenin fast med 10 kg mer att ta till. Jag for som en vante och skrattade halvt ihjäl mig. Man kan inte annat än älska honom. Han var på spåret, blev för taggad så han trillade av, letade spår, hittade spår, föll av osv. Han vore verkligen en utmaning för alla duktiga spårinstruktörer. När man talar om att överjobba då är det som att tala om Rocco. Men ändå, vilken härlig attityd till att jobba! Doc, som är lite mer balanserad, gjorde ett kanonjobb med mig som ny spårläggare. Dalton hade dålig motivation i början och ville hellre jaga osynliga kaniner men sedan kom han igång mot slutet. Efter spårningen blev det en springtur och sedan en snabbdusch innan det bar av till mina föräldrar. Chenin och Banshee var med och för att undvika massa spring satt de fastbundna brevid mig i elementet medan vi åt. Jag kände att Chenin behövde vila lite och ibland tänker hon inte riktigt på det själv, speciellt inte hos föräldrarna. Efter att ha skjutsat hem mormor och hämtat Nattis och Nora satt vi hemma hos mig och förfestade lite innan vi åkte vidare till Metropol. Kvällens trevliga överraskning var att bli nypt av Kerstin och Casper när jag stod på scen och sjöng 9 to 5. Oj, vad länge sedan det var man såg dem. Vi fortsatte kvällen hemma hos några vänner till Kerstin och det var rätt trevligt även om de flesta gått vidare till Garbo. Nora följde sedan med hem och sov med oss. Jag i soffan och Nora på madrass brevid med Chenin sovandes tätt tätt intill. Nora är verkligen en favorit hos Chenin. Det har även Banshee blivit, vilket Nora konstaterade: Jag har aldrig sett Chenin så avslappnad med någon annan hund som hon är med Banshee. Kan bara hålla med, hon älskar nog att han är kastrerad och faktiskt inte intresserad av henne på ett sexuellt plan. Samtidigt är han inte alls låg och undergiven mot henne utan han sköter sitt istället. Idag kom Thomas och Kajsa hem och hämtade de vilda tre. Även om vi saknar Banshee här hemma är det lite skönt att slippa allt hår. Maken till hund att fälla. Jag är övertygad om att det blivit så sedan han kastrerades, han har dessutom tappat lystern i pälsen.

Det är dags för en uppdatering. Chenin mår mycket bättre och det är så skönt. Nu är det förstås omöjligt att hålla understimulerad uttråkad Chenin stilla. Inga häftiga rörelser sa de men varje Chenin-rörelse känns som en häftig rörelse.

I förrgår åkte Thomas och Kajsa till London så Rocco (labbe), Blossom (dalmatiner) och Banshee (aussie) lämnades av här. Med en glasdörr emellan Chenin och de hysteriska tre har det fungerat bra. För min del har det varit himla mysigt att ta långpromenader och få sällskap på joggingrundor runt Lötsjön. Igår passade Ken de tre medan Chenin var med mamma på jobbet. Ken tyckte det gick så bra att han åtminstone ville behålla två. Rocco och Blossom fick bo kvar där efter springtur med mig och det passade bra för Banshee och Chenin fungerar att ha ihop även i detta tillstånd. Chenin tycker om clownen Banshee.

Imorgon hoppas jag på att få tid att spåra med Rocco, vore kul att tävla högre spår med honom i höst!

Jag vågar knappt tillägga att Chenin gled upp i soffan idag. Jag har sett henne snegla mot soffan de sista dagarna, men mina väl placerade kuddar (och däribland en sittsäck) har hittills fått henne på andra tankar. Dessutom är vår matta mjuk att gosa ner sig i. Men idag, när jag satt i godan ro och jobbade på mina arbeten vid skrivbordet, hoppade hon upp på det stället som var mest kalt. Där gosade hon ner sig i kuddarna och gäspade förnöjt. Jag var inte lika tillfreds men vad gör man när det redan är gjort? Jo, man pussar på henne, viskar lite fina ord och lovar sig själv att nästa gång är man med innan, sedan dokumenterar man det med mobilkameran. Behöver jag nämna att Chenin mår bra mycket bättre än i måndags då allt kändes pessimistiskt och omoraliskt?

Igår när jag kom hem till föräldrarna för att hämta Chenin stod Lazy på gången och jag bestämde mig för att ta ett busrace med henne. Det måste vara många år sedan sist, det har bara varit hundrace de sista åren sedan Lazy blev pigg igen av Levaxinet. Vi sprang runt runt, hon i full rulle medan jag jagade henne. Precis när jag fick igång videokameran på mobilen tröttnade hon och gick inte att få igång igen. Söta Lusen! Idag fick jag fnatt igen ute med Banshee vid Lötsjön och tog värsta racet i hundrastgården. Han rusade runt morrandes och tyckte det var toppen. Chenin har alltid varit mer för att jaga än att bli jagad, dessutom kommer hon alltid ikapp och skäller ut en. Men att våga ropa på henne ordentligt för en inkallning vore en välsignelse. Chenin älskar att bli inkallad och det vill vi uppleva snart igen. Jag vill ropa högt för full hals utan att behöva tänka lugn, lugn, lugn. Jag undrar om det någonsin blir så? Som det är nu kan jag inte ens ropa på någon annan hund när Chenin är med.

Nu har jag bokat rehab och stygnborttagning. Vilket strul det ska vara med det också! På Strömsholm menar de att jag ska ta stygnen redan på torsdag, något som Albano m fl tycker låter tidigt, men har de sagt det på Strömsholm så… som de uttryckte det. Vad gäller rehab påstår Strömsholms reception att jag ska gå första gången i samband med stygnborttagningen, detta trots att veterinären i journalen skrivit att hon ska gå först efter 20 dagar (vilket låter mer rimligt i mina öron). Efter överläggning med Albanos rehabavdelning bokade jag rehab efter 20 dagar på Arninge djursjukhus.

Chenin mår nog lite bättre. Hon ler mer och kråmar sig oftare i mattan. Nu börjar hon dock bli uttråkad istället vilket innebär pip-ljud för att jag ska sitta bredvid henne och sedan rivsår på armarna om jag inte klappar henne. Lydig matte som jag är, gör jag precis vad hon säger. Jag masserar en hel del men det blir mest på högersidan eftersom hon väljer att ligga på vänster sida allt som oftast. Jag försöker vara positiv för det mesta men ibland sjunker man som en sten ner i mörkret när man känner att detta kommer ta evigheter och jag är så ledsen för hennes skull. Nu är det dags för en runda igen och sedan ska jag unna mig en springtur, jag börjar nämligen också bli uttråkad och då är det svårt att hålla humöret på topp. Ikväll ska Nora och Markus vara sällskap till Chenin och sova här så jag kan sluta upp till konferensen med resten av skattegruppen.

Chenin hämtades i torsdag. Hon har 17 häftade stygn på ryggen och ont som sjutton. Sedan i torsdags har jag mest legat på soffan med Chenin nedanför. Jag klappar och masserar henne och det är hon nöjd med. Så länge hon slipper resa sig så verkar hon må någorlunda. Var tredje timme ska hon dock ut och rastas. Att tvinga upp henne smärtar i hela hjärtat. Jag säger ingenting, gör ingenting, jag tittar bara länge på henne och går mot dörren. Trots minimala signaler förstår hon att det är dags och tar sig upp på skakiga bakben och krökt rygg. Väl ute går hon riktigt fint och med undantag för den rakade delen skulle en lekman inte se skillnaden. Men det är bara ett spel för gallerierna. Min lilla krigare veknar när hon kommer in i farstun. Hemma kan hon visa sina svagheter.

I morse åkte Hebbe till Sydafrika för certifierad .Net-utbildning i två veckor. Chenin och jag ska ta det lugnt under tiden. Förhoppningsvis är läget mycket bättre när Hebbe kommer hem och han slipper se den värsta perioden.

Avslutningsvis, Googles nya webbläsare Chrome är tydligen det nya. Knappt hade det släppts förrän Hebbe uppdaterat min dator. Jag får erkänna att Chrome verkligen är bra även om det ännu finns en del buggar.

För att tänka på annat än min lilla Snutta har jag idag bokat ridning. Så efter jobbet bär det iväg till Bögs gård och turridning på Islandshäst. Idol måste jag försöka spela in. Jag vill ju inte missa premiären… För övrigt är det som att leva i en bubbla i väntan på morgondagen. Stackars plutt som inte vet att jag kommer men samtidigt kanske skönt för mig att slippa se henne i värsta tillståndet.