Vi har en enda skogsdunge i närheten där vi bor som är lönt att lägga spår i. Den ligger 50 meter från huset och det är aldrig någon som går i den eftersom den vetter mot motorvägen. Där händer det att jag lägger spår när jag är lite för lat att ta bilen. I söndags var en sådan dag. Chenin var förstås mer än nöjd. Även på måndagen blev det spår, men denna gång på klubben. Det var inte en själ där när jag kom dit och bara någon stackare som dök upp. Chenin och jag körde lite fot, framförgående och tre en minuters platsliggningar, två med annan hund. Spåret blev riktigt knepigt, jag hade gått längst med motionsspåret, korsat detta och gått förbi en fyrvägskorsning, sen över en väg. Jag försökte hålla mig i närheten av det upplysta motionsspåret så jag kunde se något, men det blev en del sträckor i mörket också. Chenin var så lycklig efter vårt lilla träningspass. Hon måste få jobba lite med annat än att slänga upp mössor i luften, innan hon blir knäpp. Lite stel tyckte jag hon var i morse, men bara marginellt.

Det är viktigt att Chenin får spåra mycket, det håller ner hennes jaktlust. Det var Ingrid som fick mig att tänka på det när jag klagade över hur mycket Chenin jagar just nu.