Frida, Kim och Annica kom över och såg på Idol. Larsa och Kevin är så bra! Johan var sjukt underhållande med ”the winner takes it aaaaaaaaaaaaaaall” att Frida var tvungen att rösta. Annica och jag skrattade högt. Hoppas han är kvar länge, sjukt underhållande. Jag kan inte förstå att det är Idol, det känns som att jag är på Metropol eller Weissen när jag hör honom.
Vaknade och upptäckte till min glädje att Chenin inte verkade ha spänningar i kroppen efter gårdagens simning. Snarare tvärtom, med svansen i topp. Min fina fina pingla!
Glädjebesked nummer två var att jag hittade två likadana strumpor att ha på mig. Nog för att vi har lite att tvätta, men strumpor har en märklig förmåga att försvinna spårlöst för att sedan dyka upp två dagar senare på ett ställe man med säkerhet vet att man inte lagt dem. Denna vecka har jag haft olika färger på strumporna hela veckan. Men idag hittade jag en själsfrände till den ena så för omväxlings skull har jag ett maka par.
För att jämna ut dagen (even Steven måste livets mening vara) så läste jag en liten notis i Metro om att den vita tigerhonan Sasha blivit dödad av tigerhanen Brahma. Jag undrar bara tyst för mig själv hur de tänkte när de placerade tillbaka henne i samma hägn efter att hon blivit angripen av honom för några månader sedan? Jag antar att det var genomtänkt, men tydligen inte så väl… Hundmänniska som man är skulle man aldrig utsätta sin älskade för det där en gång till. Vilken psykisk stress de utsatt båda för! Det var får etologerna på djurparken helt ta på sig ansvaret för. Det känns helt onaturligt att släppa in henne i hanens revir ytterligare en gång efter det som hänt.
Avslutningsvis något positivt, Rocco och Banshee ska spendera två veckor här medan Thomas och Kajsa åker till Thailand om två veckor. Av någon anledning ser inte Hebbe lika positivt på det…
Förresten är det en stor dag idag, för det är min mormors 80-års dag. Min fina gulliga älskvärda mormor! Det blir nog en snabb tur dit efter jobbet för övrigt ska hon firas på lördag med buller och bång. Det innebär dessvärre att jag missar korningen för Chenins småsyskon. Men man kan inte göra allt och Chenin föredrar nog att äta tårta med släkten, jaga kusinens kanin, morra åt små hanhundar som släkten införskaffat och få massa uppmärksamhet framför att sitta i bilen och vänta på att matte blir klar med dumheter som inte engagerar henne.
Jag kom precis från rehabsimningen på Arninge. Hittills har jag betalat 1250 kr för två minuters simning. Min kollega säger att det ger ett timarvode på ca 37 500 kr och så säger folk att vi är dyra. Fast det är klart, man får ju en dusch på köpet. Sitter och fryser i blöt kostym och rinnande smink på jobbet i väntan på kundmöte. Jag är nog blötare än Chenin. Simningen gick i alla fall bra. Chenin var stressad som sjutton men simmade åtminstone väldigt fint.
Vi har en enda skogsdunge i närheten där vi bor som är lönt att lägga spår i. Den ligger 50 meter från huset och det är aldrig någon som går i den eftersom den vetter mot motorvägen. Där händer det att jag lägger spår när jag är lite för lat att ta bilen. I söndags var en sådan dag. Chenin var förstås mer än nöjd. Även på måndagen blev det spår, men denna gång på klubben. Det var inte en själ där när jag kom dit och bara någon stackare som dök upp. Chenin och jag körde lite fot, framförgående och tre en minuters platsliggningar, två med annan hund. Spåret blev riktigt knepigt, jag hade gått längst med motionsspåret, korsat detta och gått förbi en fyrvägskorsning, sen över en väg. Jag försökte hålla mig i närheten av det upplysta motionsspåret så jag kunde se något, men det blev en del sträckor i mörket också. Chenin var så lycklig efter vårt lilla träningspass. Hon måste få jobba lite med annat än att slänga upp mössor i luften, innan hon blir knäpp. Lite stel tyckte jag hon var i morse, men bara marginellt.
Det är viktigt att Chenin får spåra mycket, det håller ner hennes jaktlust. Det var Ingrid som fick mig att tänka på det när jag klagade över hur mycket Chenin jagar just nu.
Igår fick jag ett erbjudande jag inte kunde motstå så jag hamnade på Metropol som karaokevärdinna och det var kul, åtminstone fram till 23 sen började jag bli trött. Jag fick dock stor uppskattning och en fin ros av en gäst, så det gjorde min kväll!
Den här helgen insåg jag att mina träningsmöjligheter var begränsade. Nora är i Ungern, Anna har långväga besök, Annica har nyopererad hund, Malin är bortrest och Jocke är på landet. Jag talade om för Mikko att han var mitt enda alternativ (sista tolkade han) och det gick han på. I ett svagt ögonblick hade jag lovat Nora att aktivera Markus med lite spår så han fick följa med. Det började inte så bra då Markus inte ville sitta i bakluckan på bilen… Nu dök Fridis upp, fortsättning följer imorgon
När Chenin hoppade fram i framsätet tyckte Markus att det fanns rum för honom i baksätet. Det är bara det att Markus är lite för stor för sitt eget bästa, så han fastnade med halva kroppen bak. Det var bara att stanna på E4 och försöka rubba 40 kg inte alltför ung och spänstig hovawart efter bästa förmåga. När jag väl placerat tillbaka honom i bakluckan fick Chenin order om att sitta i baksätet. Även om de är vänner finns det ingen chans att Markus går fram när Chenin sitter där. Väl framme i Stora skuggan, efter att ha hämtat upp Mikko och Tim samt gjort ett kort stopp på ett fik för att köpa bröd att använda till Chenins godisspår, fick vi ut varsitt spår till hundarna. Chenin var först ut med ett ängsspår. Inte tillräckligt med godis gjorde att det blev kort och lite för mycket fart i. Spåret var lagt som ett U. Första vinkel gick bra, men i andra blev det strul. Det verkade som att Chenin hade förutfattade meningar om var spåret skulle gå och tillbaka mot bilen var inte vad hon tänkt sig. Efter att ha kollat alla andra möjligheter insåg hon att det var åt det håll hon gick från början. Överlag var Chenin taggad till tårna. Både Markus och Tim var ju med. Tillsammans med Markus gjorde de livet jobbigt för mig och slet båda i kopplena åt olika håll. Chenin med intensiva snabba knyck och Markus med hela sin tyngd. Efter en harincident igår kväll när vi var ute på kvällsrunda med Lazy är mitt finger rätt paj. Det kände jag om inte annat idag.
Efter Chenin var det Tims tur. Han fick ett långt härligt spår som han jobbade kanon i. Hans spårning är verkligen suverän, apporterna är väl hans akilleshäl men han stannar i vart fall fint vid varje och leker när Mikko leker. Mikko är verkligen duktig. Han varken styr eller lägger sig i Tims arbete. Till och från frispårar Tim och det går i en maklig takt. Vi diskuterade också hur mycket lättare det är att tendera till att styra en hund som ligger på i linan. Söt-Markus fick avsluta med en kort spår och det gick han kanonfint i.
Efter att Markus lämnats av var det dags för simning med mamma. En km i vanlig ordning. Jag lyckade lacka ur på två slyngelkillar som höll på att leka inne på motionsområdet. Alltså någon måtta får det vara. Jag tänker inte vara tyst och tycka illa om dem för mig själv. När de började spotta på varandra och jag befann mig en decimeter från en loska fick jag nog. Tyvärr har jag precis som Chenin ett hett temperament så jag ser rött. Istället för att tilltala de på ett moget sätt skrek jag ut min förbannelse. Grabbarna var inte sena att tjafsa tillbaka och slänga glåpord.Jag fick snabbt uppbackning av mamma samt ytterligare tre personer och vips blev grabbarna utslängda. Ångrade lite att jag blir så förbannad, måste lära mig att lägga band på mig.
Efter en promenad med Chenin och Lazy, som var bra mycket lugnare än med Chenin och Markus på nytt område, åkte jag hem. Peter, Martin, Patrick och Frida kom över. Vi spelade lite Rock Band innan vi till slut hamnade på Weissen. Verkligen skumma typer där idag eller så var det för att Frida och jag var nyktra. Vissa dock med psykopatvarning. Frida fick be en och annan fara och flyga. En hel del bråk var det också och många utslängda. Jag tror polisen var där. Issen och Mattias kom dit och sen blev det bråk mellan Issen och Hebbe, som är bästisar. Ett låtsasbråk egentligen som urartade och Issen lyckades bli utslängd. På väg hem lyckades Fridas bilbatteri dö vid Max, en intressant upplevelse halv fyra på natten.
