Det har kommit till min kännedom att Chenins dotter, Gurkan, fått ett förstapris i lydnadsklass 2 i helgen. Stort grattis till Carina!

För övrigt vill jag bara tillägga att det är skitsvårt att hålla en galet jagande Chenin i stillhet när hon upptäcker fyra harar och två rådjur. Men vi gör vårt bästa för att ta oss förbi med understimulerad Chenin. Hon börjar kännas som en riktigt ouppfostrad hund. 😉 Dagen efter var hon stel men det berodde nog på att hon gick lite för lång kvällsrunda. Djur ser vi ju varje dag.

Sen har jag kommit till insikt om att Chenin är värst på att inte kunna stå still när man torkar henne. Är detta vanligt hos tokiga aussiefröknar? Det spelar ingen roll om det är vid dörren eller efter badet. Chenin tycker det är så vansinnigt kul att bli torkad att hon studsar, trycker sig emot och gärna har omkull en med rumpan. Den mysiga torkstunden blir liksom aldrig så mysig. Sen torkar hon sig själv i mattan istället, precis som hon torkar munnen efter maten. Sötaste!

Chenin är en lysande hund. Det lyser ur ögonen på henne oavsett vad, på morgonen, på kvällen, i löptider, när hon är skendräktig, när hon är nyopererad och när vi ska spåra. Min söta lilla svartvita är alltid vid gott mod. Jag kan egentligen inte minnas att hon en enda gång varit deprimerad eller bedrövad. Hon är alltid förväntansfull och redo. Insikten om att det faktiskt lyser om henne kom när vi efter ett spår i måndags stod i skogen och selade av. Trots mörkret kunde man se två lysande ögon som inte alls var klara med träningen. Men någonstans måste man vara den bättre vetande. För Chenins del finns det ingen hejd. Chenin och jag hade egen måndagsträning på klubben. Vi körde framförgående och godisspår med tre vägövergångar och lyft nerför brant sluttning. Bortsett från en hetsig början där jag lyckades släppa på henne fel och hon i lite för rask takt tog sig till spåret och gottisarna, så gick det lugnt och fint. Det är mer än man kan säga om spårningen i lördags. Anna och jag åkte till Kista för att spåra. Jag la i vanlig ordning spår till grabbarna medan Anna la till Chinuskan (Annas ord för Chenin, men jag tycker det låter som en tant). Dalton gick riktigt bra idag, våra motivationsspår verkar ha gett resultat för enligt Anna blev Dalton mer och mer taggad ju längre spåret gick istället för att tappa intresset. Det märktes tydligt att Dalton förväntade sig mig i slutet. Doc fick ett långt klurigt spår. Han gick skitbra bortsett från ett tapp i en vinkel där vi tog en vattenpaus och diskuterade styrning. Det roliga med Doc är att han har riktigt låg näsa när han spårar. Det är den första aussien jag sett som har det. Han är dessutom enkel att läsa som en öppen bok till skillnad från vad en övertaggad aussiefröken var i den åldern. Övertaggad förresten, jo det var hon i spåret också. Hon galopperade fram, hoppade uppför stenar och nerför hål innan man hann reagera. Inte för att spåret gick så utan för att hon var överallt. Jag blev så rädd att hjärtat slog några exra slag. Min lilla krigare måste vara lite rädd om sig. Resten av spåret gick jag runt och tjatade om att hon skulle varva ner, ett öra som hon inte lyssnade på. Jag gav dock inget val med den korta linan. Jag älskar henne för allt hon är, men ibland är hon lite mycket, t o m för sig själv. Annars gick spåret kanon.

Lördagkväll blev annorlunda. Chenin var hos föräldrarna, Hebbe var och kollade på fotbollen och jag var på fest hos Nattis. Kvällen blev rätt underhållande. Vi gick vidare till Edelweiss där jag träffade en gammal efterhängsen stackare som lämnade kärleksbrev. En annan kille försökte köra the game på mig och det var extremt roande. Efteråt kände jag mig populärast i universum och då har man nog misslyckats med spelet. Jag kan allt om det där gamet också så mig lurar han inte. Hebbe är i alla fall världens bästa för han verkade mest road av scenariot han med. Han har så himla bra självförtroende att han vet att jag vill ha honom. Till slut gick det så långt att en av dessa gossar berättade att han var bisexuell och tyckte Hebbe var en av de tre finaste han sett. Då fick vi bråttom hem 🙂 För övrigt har Jocke och jag blivit riktigt flitiga och sprungit två gånger i veckan.

Lazy 11 år idag!

Chenin har varit lite stel i ryggen de senaste dagarna på mornarna. Förmodligen beror det på den lite kyligare luften. Inatt får vi bädda varmt.
Igår var vi en sväng till klubben på kvällen. Jag tränade hundsituationer med Chenin och det gav snabbt resultat. Chenin kan ha svårt att stå nära andra hundar om de stirrar på henne och då måste hon mullra lite. Men när jag sagt vad jag tycker om det ett par gånger, valde hon att backa. Min duktiga tjej! en liten promenad med Anna och Dalton blev det sedan.

Inte vill jag göra mina trogna läsare besvikna! Ingrid och jag var till Ludvika i lördags för att träffa en omplaceringskille vid namn Benz (Sunsilks Lonely Ranger). Han verkade vara en grym kille på pappret. Mina förväntningar var därför väldigt låga för hur kan en sån kille inte ha hittat ett hem tidigare? Han måste vara vedervärdig. Men oj vilken mysig kille vi träffade. Han var riktigt stilig, härligt social och det bara lyste aussie ur ögonen på honom. Till sättet verkade han väldigt lik Chenin. Med undantag för att han var lite kräsen med maten var det som om någon beskrivit Chenin, fast i blå kostym. Förhoppningsvis får denna kille flytta till Stockholm inom kort.
Att det blev Ludvika och inte Borlänge eller Falun var för att Benz ägare fått ett infall att tävla lydnadstvåan med honom, vilket resulterade i ett första pris. Jag passade på att aktivera min söta lilla tös med ett godisspår. På kvällen var vi bjudna på middag hos Eva-Lena som fyllde år. 14 personer var vi bestående av Hebbes vanliga kompisgäng. Som överraskning kom det dit en dam som sålde sexleksaker (ungefär som ett Tupperware-party). Chenin snodde en grej som ledde till mycket skratt, jag kan tyvärr inte avslöja vad i bloggen. Plötsligt satt hon bara där med grejen i munnen och sju mobilkameror runt sig. Hon kan verkligen konsten att få vara i centrum. Efter att vi lämnat av Chenin hemma tog vi en sväng till Weissen. Det var inte så jätteskoj, man är för gammal helt enkelt.
På söndagen mådde man som man förtjänade efter allt gårdagens vin. Anna var dock vänlig nog att hämta upp mig för färd ut i skogen i regnet. Att själv köra var inte en tanke på. Jag la spår till Doc och Dalton, Anna la spår till Chenin. Jag har inga kommentarer, det gick strålande för samtliga hundar. För övrigt frös jag och var dyblöt. Chenin hade sitt fina back on track täcke på sig men vattnet gick igenom hela de få minutrar hon var utanför bilen.
Eftersom Jocke kom hem från USA i lördags kände jag att det var dags att grilla honom i lite jogging runt Lötsjön. Chenin fick vänta i bilen iklädd en rosa tröja. Behöver man tillägga att hon var ursöt? Sen åt vi middag hemma hos Jocke och kollade på kartboken medan Jocke berättade om sin biltur genom USA och delvis Kanada på fem veckor.