Vaknade till glädjande besked om att Obama vunnit presidentvalet. Humöret skulle inte få vara på topp så länge för på morgonpromenaden mötte vi en schäfertik. Ägaren valde att ha henne i hela kopplet framför sig trots att hon gick med sänkt huvud och spände ögonen i oss på långt avstånd. För att krydda det hela lite så gick hon långsamt så hunden skulle ha chans att stirra in oss läääänge. Jag kortade av kopplet på Chenin och gick ut på sidan från gångvägen eftersom vi helt enkelt inte fick plats. Det är helt ok för mig att hon hanterar sin hund på det sättet så länge hunden inte gör utfall. Om det var jag som gick med hunden hade jag tagit in hunden och visat att jag har kontrollen över situationen. Å andra sidan om jag visste att min hund ser ut så men aldrig gör utfall skulle jag nog låtit den vara. Jag hade mina misstankar men kände ändå att ok det är inte min hund, den är säkert snäll… Samtidigt som jag tänkte att nåde ägaren om den gör utfall. Självfallet gjorde den utfall och självfallet svarade Chenin. I alla fall under en sekund, för jag gick från noll till hundra och fick världens utbrott. Skrek till Chenin att ”så där gör du inte” och skrek sen till den fortfarande skällande schäfern som ägaren inte gjorde någonting åt att ”det gäller dig också”. Sedan bestämda steg därifrån med en chockad schäferägare som förstås dröjde kvar fortfarande med tummen i handen, medan jag muttrade åt Chenin om hundägare utan ansvar. Om jag kan läsa hennes hund, varför kan hon inte göra det? I för sig gick väl inte humöret ner, jag fnissade snarare för mig själv att jag är som Chenin, tänder på alla fyra. I vanliga fall brukar jag koncentrera mig på min hund och ge sjutton i andras uppfostran, men idag fick jag bara nog. 😉 I efterhand hoppades jag på att det inte var hennes hund för det kan inte vara möjligt att en hundägare känner sin hund så illa…