Igårkväll och imorse var det inte bara massa snö, det var dessutom ordentliga vindbyar. På kvällsrundan låg snön alldeles orörd överallt och inte ett spår i sikte på grund av stormen. Chenin blir, liksom så många andra hundar, väldigt busig av snö och blåst. Huttrade man för mycket blev man uppfordringsutskälld och eftersom man då skrattar så minskar inte direkt frekvensen. Som extra krydda slängde Hebbe snöbollar på oss.

En annan grej som gör Chenin fullkomligt oregerlig (åtminstone i koppel) är pulkaåkare. Det tog många år för henne innan hon förstod att pulkaåkare är tabu, det är inga leksaker som är till för henne. Man glömmer snabbt att det någonsin varit ett problem när hon bara snällt går förbi. Numera är det alltså inga problem sålänge det inte är någon hon känner som åker och sålänge pulkaåkarna inte kommer skrikandes alldeles för nära – då spritter det i kroppen. Jag har ett minne av en tid för många år sedan när vi mitt i natten (och inte helt nyktra) åkte pulka i slaktarbacken med Chenin lös. Det var livat minst sagt – rent lyckorus för Chenin.