Igår kväll gick vi ut tillsammans med Anna och Doc först, därefter Anna och Dalton. För Docs del gällde expedition hundmöten i koppel. Det gick väl mindre bra i början, sen ännu sämre eftersom hundarna tog slut (kändes som vi hade avskräckt alla). På slutet gick det dock super så nu är det nog löst för tillfället. Det har väl egentligen fungerat bra fram till för någon vecka sedan, men nu är Doc tillbaka i det läget förhoppningsvis. Ikväll kan det eventuellt bli fråga om expedition hundmöten lös.

För övrigt har något tungt lyft från mina axlar. Under förmiddagen har jag haft skatteseminarium för kunderna i Uppsala tillsammans med en kollega (som till skillnad från mig jobbat med det här i 20 år). Jag har varit nervös för det här hela veckan. Igår kväll hade jag mer eller mindre panik eftersom jag hade 20 ppt-bilder att föredra och några kunde jag inte alls. Från att ha gått hem tidigare från jobbet närmast gråtfärdig sitter jag nu rätt nöjd. Själva redovisningen gick galant, däremot var det en del kniviga frågor. Jag tycker ändå att jag hanterade dessa bra. Jag svarade fel på två, men kom på mig själv och rättade på ett självsäkert och självklart sätt. Ett svar blev lite höftade (läs: chansning som jag tror är rätt och inte har någon betydelse), men det är ju ingen skillnad från vårat höftande på deklarationsblanketten. 🙂 I efterhand var det ganska kul också, när väl adrenalinet lagt sig. Dessutom känner man sig ganska duktig som klarat denna utmaning.