Imorse mötte vi schäfern igen på precis samma ställe, lös. Vet inte om det var samma person som var ute med den, men vi fick ett helt annat möte idag. Personen ifråga kopplade snabbt hunden och höll in den vid sidan. Inte ett ord mellan hundarna. Man kan ju tro att personen ifråga lärt sig något. Eller så var hon bara rädd för mig 😉

Ikväll kommer labben Rocco som ska bo hos oss i två veckor. Vi behöver inte ha Banshee för tro det eller ej men han fungerade bra med Noras hanhundar så han ska bo där. Ikväll ska vi även åka på simning i Arninge för lite rehab med Chenin.

Vaknade till glädjande besked om att Obama vunnit presidentvalet. Humöret skulle inte få vara på topp så länge för på morgonpromenaden mötte vi en schäfertik. Ägaren valde att ha henne i hela kopplet framför sig trots att hon gick med sänkt huvud och spände ögonen i oss på långt avstånd. För att krydda det hela lite så gick hon långsamt så hunden skulle ha chans att stirra in oss läääänge. Jag kortade av kopplet på Chenin och gick ut på sidan från gångvägen eftersom vi helt enkelt inte fick plats. Det är helt ok för mig att hon hanterar sin hund på det sättet så länge hunden inte gör utfall. Om det var jag som gick med hunden hade jag tagit in hunden och visat att jag har kontrollen över situationen. Å andra sidan om jag visste att min hund ser ut så men aldrig gör utfall skulle jag nog låtit den vara. Jag hade mina misstankar men kände ändå att ok det är inte min hund, den är säkert snäll… Samtidigt som jag tänkte att nåde ägaren om den gör utfall. Självfallet gjorde den utfall och självfallet svarade Chenin. I alla fall under en sekund, för jag gick från noll till hundra och fick världens utbrott. Skrek till Chenin att ”så där gör du inte” och skrek sen till den fortfarande skällande schäfern som ägaren inte gjorde någonting åt att ”det gäller dig också”. Sedan bestämda steg därifrån med en chockad schäferägare som förstås dröjde kvar fortfarande med tummen i handen, medan jag muttrade åt Chenin om hundägare utan ansvar. Om jag kan läsa hennes hund, varför kan hon inte göra det? I för sig gick väl inte humöret ner, jag fnissade snarare för mig själv att jag är som Chenin, tänder på alla fyra. I vanliga fall brukar jag koncentrera mig på min hund och ge sjutton i andras uppfostran, men idag fick jag bara nog. 😉 I efterhand hoppades jag på att det inte var hennes hund för det kan inte vara möjligt att en hundägare känner sin hund så illa…

Igår var vi på klubben i vanlig ordning. Vi körde lite framförgående och platsliggning. Anna, Doc och jag la ett spår till Chenin och Anna och Dalton följde med bakom och agerade spårhjälp när vi gick spåret. En hel del hundprat blev det också eftersom Diana och galna Dyrka dök upp samt en hundungdom med sin rottistik. Jag var hemma sent och missade den underbara dokusåpan Färjan. Lika bra det förmodligen!

Denna söndag blev åtminstone en vilodag. Efter morgonpromenaden la jag ett spår till Chenin i vår skogsdunge, men på en för oss ny del. Spåret fick ligga två och en halv timme medan jag kollade klart på avsnitten från säsong 2 av den mörka serien Carneval. Till vårt förtret var det fullt med fröbuskar i hela spåret så det blev en ordentlig genomborstning av Chenin när vi kom till slutet. Chenin spårade rätt lugnt och fint. Det är nog bra för henne med gamla spår. På eftermiddagen sprang Jocke och jag runt Lötsjön, därefter promenerade vi med Chenin runt sjön för att sedan ta en sväng på kyrkogården för att se alla fina ljus.

Ja, det var det vi gjorde idag. Det blev spår i Kista. Hundarna gick inte strålande direkt. Det var tydligen mycket vilt i luften. Men med tanke på alla rådjur fick de väl godkänt. Chenin hittade Annas tappade vantar i spåret. Trot eller ej, men de levde och var därför nödvändiga att döda först. Chenin och Dalton råkade i slagsmål också. Bråkstakar! Lilla Chenin lyckades bita stora stora Dalton i örat och brevid ögat. Egentligen var det väl inte så farligt, de svor mest åt varandra, men man känner sig så långsam på att få isär dem. Särskilt eftersom båda hade koppel och var helt intrasslade och Anna hade fullt sjå att hålla bort Doc.
Efter spårning och intagen lunch på Donken åkte vi en sväng till Bro där Doc fick träffa Ingrids får och vi fick se Gunnar i konsten att klippa får och valla med ung ivrig Mike. Han var ett riktigt vallningsämne!