– Årets mörkaste dag deklarerade jag högtidligt.
– Var inte det igår? svarade Lisa
– Jo, jag tyckte väl att det var lite ljusare.

Efter en kväll med rödvin och småprat med goda vänner till fyra på natten vaknade jag till klart väder och sol i morse. Ändå hade jag gärna dragit täcket över huvudet och fått mina antal timmars sömn, men jag hade ju faktiskt lovat. Jag hade lovat Chenin att det skulle bli spår på främmande marker. Lazy plockades upp och vi begav oss till Lisa, Eskil och Loi på Värmdö. Jag hade glasögon, fulmössa och kände mig allmänt sliten. Förbjöd genast eventuella bilder med mig som objekt. Inte idag tack och inte på internet tack. Nästa gång är det jag som står för fotograferandet. Promenad med hundarna innan det var spårdags. Lazy gick i slowmotion idag särskilt eftersom jägare skjutit ett djur i skogen. Chenin for runt som en galning. Offroad i koppel är ingen drömsituation direkt. Loi var först ut på sitt spår. Lisa gick själv och Chenin och jag väntade, och väntade, och väntade. Loi tog även något annat spår och det var mycket längre. Chenin gick också in för djupt i skogen. Jag kände att det bar av lite väl snabbt så jag gick tillbaka och släppte på och då gick det bättre. Hon jobbade fint men ibland verkade hon disträ av vilt. Hon hittade sina apporter (toarullar) men det var tydligt att hon även letade med synen. Tur för oss att Lisa hade gömt den sista under lite mossa. En annan klurighet var att Lisa lagt en ögla i spåret. Jag tycker Chenin löste den skitsnyggt. En snitsel konstaterade jag, jaha en vinkel sa jag självsäkert, jasså ett U funderade jag, nej en spetsvinkel (som hon tagit lite oskarpt) mumlade jag förvirrat. Inte mycket tid att tänka ändå. Lisa säger gå med och jag menar att det inte finns så många alternativ. Chenins vilja är min lag och hon är mycket bestämd på vad hon vill. Vi kommer tillbaka till snitseln och fortsätter spåret åt ett annat håll. Kluriga spår är kul! I alla fall när det går bra.
Loi hade sedan ett svårt ängspår som väntade och det gick lite okoncentrerat. Chenin fick prova men även hon hade svårt i vinklarna. Slutet hittade vi inte alls först.

Innan jag kom hem stannade jag till hos föräldrarna där mamma och jag gav oss på att klippa kissen för tredje gången på en vecka. Det roliga är att mormor har lyckats varit med varje gång. Hon är lite senil men måste ju undra om hon inte varit med i den här situationen förut. Nu har vi snart fått till pälsen i alla fall på hela katten men han kämpar emot för allt vad han är värd. Ibland provar vi den snälla metoden och då matar någon med köttfärs medan den andra klipper. Det fungerar oftast en bra stund även om han morrar och hugger i köttfärsen. Det blir till att använda sked annars blir man biten av bara farten. Tyvärr hände det som inte får hända. Mamma lyckades klippa honom i skinnet. Typiskt när man nästan är helt klar och han snart borde förstå att vi inte gör honom illa. Men det är svårt, tovorna sitter väldigt nära skinnet så man får verkligen akta. Jag ville kräkas för jag tyckte det var så äckligt. Nåja, det var inget stort sår och det läker nog snabbt.