Simningen igår gick väldigt bra. Chenin simmade faktiskt runt i poolen medan jag sprang runt. Hon har blivit en duktig tjej nu. Däremot är jag så trött på Arninge nu. De vill att jag ska gå till sjukgymnasten på besök, men hennes sista tid är 13.30 varje dag. Jag försökte boka tid hos henne men då hade de ingen simning med instruktör samtidigt. Det kändes ganska hopplöst att ta ledigt för jobbet i så fall så det fick vara. Jag behöver gå på återbesök på Strömsholm istället, så Chenin kan få mindre smärtstillande. Men helt ohalt är hon fortfarande inte. Jag blir så trött!

Idag gick vi tidigare från jobbet för jag var så sugen på att hinna rida lite. Vi kom till stallet lagom till det var becksvart. Jag kunde nätt och jämt urskilja lilla vita Gustur i den stora vita hagen. Ridturen gick fint i mörkret men jag var livrädd inne i skogen i mörkret. Jag är inte van vid så där jättemörkt. På vissa ställen såg jag ingenting utan litade på Gusturs fina omdöme. Hans lyhördhet gör dock att man inte får råka dutta alls för då avviker han från stigen och går rakt in i skogen. Väl ute på vägen igen kunde vi galoppera lite. Chenin fick vänta i omklädningsrummet med lite grisöron. Idag var hon helt perfekt i stallet. Inget skällande alls, inte exalterad över något. Duktig tjej, man börjar nästan tro att hon börjar vänja sig. Eller också berodde det på att vi var ensamma där idag vilket innebar att hon fick sitta i bilen när jag hämtade Gustur och vänta inne under hela ridturen. Vi lämnade dock Gustur tillsammans i hagen. Först lyckades jag ställa in honom i foderhagen (av misstag trodde jag att det var matdags två timmar för tidigt), så vi fick sedan gå och hämta honom och släppa ut honom i stora hagen. Chenin fick lite frolic och Gustur lite morötter. På vägen till nästa hage såg vi en skepnad av en häst på ängen. I mörkret är det lätt att missta sig, men mycket riktigt hade lilla Seijfur smitit och stod där i godan ro och betade. Efter att vi lämnat Gustur gick vi och plockade upp honom utan problem. Eftersom han inte hade någon grimma gick vi till stallet och hämtade en. När vi väl kom till hagen igen blev Seijfur rädd för något och höll på att strula. Jag kände att det blev lite väl mycket med Chenin, även om hon var snäll, så jag lät Seijfur gå. Han sprang tillbaka till ängen och betade. Det kändes dumt att lämna honom men han smiter regelbundet om jag förstått det rätt så det kanske inte direkt är mitt ansvar som nybörjare att ta tag i det. Jag tar ansvar för Gustur så det får räcka. Varje dag är ett äventyr i det där stallet. Idag mockade jag dessutom vilket är första gången jag gör själv. Chenin hjälpte givetvis till att plocka hästskit. Jag borde mockat igår eftersom han stod inne i förrgår men jag var alldeles förvirrad, även om jag visste att jag inte skulle dit igår, missade jag att han borde stått ute i förrgår. Nåja, ingen skada skedd. Hästarna släpps alltid ut på morgonen så ingen har stått inne i den omockade boxen.

För övrigt är det mycket fyrverkerier nu hela tiden. Chenin tittar lite ibland men verkar inte tycka det är något konstigt – hon är så underbar. Förra året smällde några precis utanför garaget när vi kom ut. Det tyckte Chenin var obehagligt för stunden, men tydligen övergående. Hon är coolheten själv och skall så förbli.