Jag kom nyligen tillbaka efter ett besök i stallet. Jag red, mockade, ryktade men mest av allt luktade jag. Det är något speciellt med islandshästar, de luktar annorlunda. Alla hästar luktar gott men islänningar är ännu godare. Kom på mig själv med att lukta i ansiktet hela tiden. Gustur är verkligen en tålmodig häst. Chenin for runt i stallet, tyckte den där vita var konstig. Hon luktade honom i rumpan och morrade dovt när han tittade mot henne. Allra bäst var det förstås att lukta under hovarna. För att Gustur och jag skulle få en bra början bjöd jag på äpple i hagen medan jag hakade fast grimskaftet. Gustur vill inte gärna bli ledd in i stallet – jag får dra det tunga lasset. Utöver det är Gustur underbar. Han är pigg och svarar snabbt när man är ute. Kommer det en uppförsbacke behöver man bara släppa lite på tyglarna så galopperar han vigt upp. Ägaren var med till en början. Hon försökte gå brevid med Chenin, men det var närmast omöjligt när jag red. ”Kom ner från den där saken – det är ju farligt!” ropade Chenin för döva öron. Med lite godis gick det något bättre men de valde att vända om efter en stund istället. Jaha, då har man varit ute ensam med häst för första gången i sitt liv. Men det blir mer av det till helgen.

Dan före dan idag och jag är hemma hos föräldrarna. De verkar dock ha allt under kontroll inför morgondagen så jag tycks vara överflödig. Men det gör inget, aussietidningen finns ju att läsa. Ikväll ska Chenin och jag ha en egen mysig uppesittarkväll eftersom Hebbe sover hos sin familj. I år har jag bestämt mig för att inte göra detsamma. 😉

Hemma hos föräldrarna har de ofta besök av Svart och Vit. Svart och Vit är två katter som dyker upp lite varstans. Svart är kolsvart och Vit är helvit, båda är gigantiska, i alla fall i jämförelse med Kissen. Att de väljer besöka oss förbryllar mig en del. Vi har ju redan en hund och en katt där och Chenin som hälsar på titt som tätt. Ändå tar sig dessa katter rejäla friheter. För några dagar sedan satt de på övervåningen båda två utanför föräldrarnas sovrum och sniffade på Kissen. Pappa var förstås framme och dokumenterade med kameran. Svart och Vit är väldigt nyfikna och orädda så lämnar man ytterdörren öppen skuttar de in. Häromdagen hittade mamma Svart i garaget där denne spenderat en natt. Svart är inte försiktig och hade därför i sitt letande efter utgång vänt ut och in på delar av garaget. Vit är lite mer försiktig men var den förste att hälsa på i somras. När jag skulle åka hem från föräldrarna hörde jag att Lazy skällde ordentligt ute på tomten. Jag tittade ut och såg inget så jag bad henne hålla igen lite. När jag kom ut med Chenin ser jag att Svart och Vit sitter knappa metern från Lazy, totalt oberörda. Chenin fräste till med lite mer tyngd och då begav de sig, dock inte i panik. Så snart jag satt in Chenin i bilen var de tillbaka. Jag vet inte vad de gjorde med Lazy men plötsligt sprang hon skrikande över på andra sidan tomten. Lazy är inte jättemodig så jag misstänker att en fräsning från Svart hade räckt för den effekten. Vit är oftast bara snäll. Även om det är trevligt med besök är det lite besvärligt att de stör Lazy så mycket. Det räcker liksom med att skatorna är i princip tama med Lazy. Dessutom har vi nog av svart och vitt hemma, men jag säger som musse ”det är i alla fall jul” 😉

Äntligen fick vi till ett besök hos Ingrid och Benz. Både Ingrid och jag har haft så mycket annat och dessutom aldrig lyckats synka varandra. Men idag gjorde Ingrid avkall på julstädning, julklappsinköp, julbakning m m för att spåra lite med Chenin och mig i Halls fina skogar. Det var verkligen mysigt att ses igen och Benz var lika trevlig som förra gången jag såg honom. Chenin blängde förstås riktigt surt på den blå. Du bor inte här ville hon argt påpeka men så tittade hon på Ingrid och log med hela ansiktet. Hon skulle nog gärna flytta in hos Ingrid, om inte det vore för den blå.

Vi tog hundarna på en sväng och då löstes många spänningar upp. Benz var varken berörd eller intresserad, men Chenin var förstås både nyfiken och småsur. Inte blev det heller bättre av att Chenin började löpa och var tvungen att vakta sitt kiss. Kastrerade duktiga Benz kissade över och så var det mer med det. Spåren gick finfint. Ingrid hade lagt ett kort spår till Chenin med störning i form av andra fotgängare samt terrängbyte. Chenin missade först 20 korvbitar (för Ingrid är lite mer generös med sitt godisval än Chenins tråkiga matte) och spårade med anledning av det väldigt snabbt (Dalton borde varit med bakom och ätit gott). Jag är ändå nöjd med själva spårningen, hon spårade fint och analyserade verkligen vad som var spårkärnan. Slutet låg på äng och det missade hon dock. Vi kom upp på vägen och jag berömde och gav godis innan vi gick tillbaka till dikesövergången och släppte på igen. Då hittade hon slutet. Nu när det snart är jul fick Chenin burkmat som spårslut och ögonen var stora som globar! Benz fick ett långt spår som jag lagt och han spårade suveränt och plockade pinnar på löpande band!

Annars märks det att Chenin ska börja löpa. Hon tyckte gallrena i bilen, som ligger kvar sedan gårdagen när jag hämtade dem hos Lisa, var lite otäcka. Men inte på det vanliga viset utan mer på det viset att hon ville ta chansen och sitta i mitt knä medan jag körde. Jag erkänner, det hände när hon var liten och det glömmer hon aldrig. Hon får givetvis inte göra det längre. Vi prioriterar säkerheten. Dessutom fick sig Ingrid stakars hundvakt en rejäl utskällning när hon klev in, i Chenins tycke oanmäld, hemma hos Ingrid. Typiskt löpfasoner, hon vaktar ju i stort sett aldrig mot människor annars.

Väl hemma städade Hebbe och jag ordentligt i lägenheten. Sedan åt vi god middag bestående av potatis, sill, ägg, lax och champinjoner. Efter maten fick vi ett infall och gick ner till förvaltaren (vår hyresvärd) och tittade på tapeter, köksluckor, golv, fläkt, säkerhetsdörr m m tillval till lägenheten. Hebbe ska tapetsera om i vardagsrummet till varje pris så det lär väl bli så. Förvaltarpersonalen var väldigt trevliga och vi fick uppassning av två personer, Chenin var givetvis väldigt välkommen i deras lokaler.

Inga bilder. Kameran frös och ville inte lämna bilen trots att jag bönade och bad 🙂

– Årets mörkaste dag deklarerade jag högtidligt.
– Var inte det igår? svarade Lisa
– Jo, jag tyckte väl att det var lite ljusare.

Efter en kväll med rödvin och småprat med goda vänner till fyra på natten vaknade jag till klart väder och sol i morse. Ändå hade jag gärna dragit täcket över huvudet och fått mina antal timmars sömn, men jag hade ju faktiskt lovat. Jag hade lovat Chenin att det skulle bli spår på främmande marker. Lazy plockades upp och vi begav oss till Lisa, Eskil och Loi på Värmdö. Jag hade glasögon, fulmössa och kände mig allmänt sliten. Förbjöd genast eventuella bilder med mig som objekt. Inte idag tack och inte på internet tack. Nästa gång är det jag som står för fotograferandet. Promenad med hundarna innan det var spårdags. Lazy gick i slowmotion idag särskilt eftersom jägare skjutit ett djur i skogen. Chenin for runt som en galning. Offroad i koppel är ingen drömsituation direkt. Loi var först ut på sitt spår. Lisa gick själv och Chenin och jag väntade, och väntade, och väntade. Loi tog även något annat spår och det var mycket längre. Chenin gick också in för djupt i skogen. Jag kände att det bar av lite väl snabbt så jag gick tillbaka och släppte på och då gick det bättre. Hon jobbade fint men ibland verkade hon disträ av vilt. Hon hittade sina apporter (toarullar) men det var tydligt att hon även letade med synen. Tur för oss att Lisa hade gömt den sista under lite mossa. En annan klurighet var att Lisa lagt en ögla i spåret. Jag tycker Chenin löste den skitsnyggt. En snitsel konstaterade jag, jaha en vinkel sa jag självsäkert, jasså ett U funderade jag, nej en spetsvinkel (som hon tagit lite oskarpt) mumlade jag förvirrat. Inte mycket tid att tänka ändå. Lisa säger gå med och jag menar att det inte finns så många alternativ. Chenins vilja är min lag och hon är mycket bestämd på vad hon vill. Vi kommer tillbaka till snitseln och fortsätter spåret åt ett annat håll. Kluriga spår är kul! I alla fall när det går bra.
Loi hade sedan ett svårt ängspår som väntade och det gick lite okoncentrerat. Chenin fick prova men även hon hade svårt i vinklarna. Slutet hittade vi inte alls först.

Innan jag kom hem stannade jag till hos föräldrarna där mamma och jag gav oss på att klippa kissen för tredje gången på en vecka. Det roliga är att mormor har lyckats varit med varje gång. Hon är lite senil men måste ju undra om hon inte varit med i den här situationen förut. Nu har vi snart fått till pälsen i alla fall på hela katten men han kämpar emot för allt vad han är värd. Ibland provar vi den snälla metoden och då matar någon med köttfärs medan den andra klipper. Det fungerar oftast en bra stund även om han morrar och hugger i köttfärsen. Det blir till att använda sked annars blir man biten av bara farten. Tyvärr hände det som inte får hända. Mamma lyckades klippa honom i skinnet. Typiskt när man nästan är helt klar och han snart borde förstå att vi inte gör honom illa. Men det är svårt, tovorna sitter väldigt nära skinnet så man får verkligen akta. Jag ville kräkas för jag tyckte det var så äckligt. Nåja, det var inget stort sår och det läker nog snabbt.

Inte mycket uppdatering här inte, men inte mycket som hänt heller!

I måndags hade vi sista måndagsträningen innan jul- och nyårsuppehåll. Dalton, Anna och jag la ett spår till Chenin. I övrigt var det bara Nora och Annica där. Det blev lite platsliggning och annan minimal lydnadsträning också. I tisdags kom Nattis och Jocke över. Jocke lagade quornfärssås och det var så gott! I onsdags hann vi med lite springning runt Lötsjön innan finalen av Bonde söker fru började. Jag är så nördig 🙂 Igår, torsdag, var det dags för Chenin att simma igen. Det tyckte inte hon som satt i knät på mig i väntrummet och skakade. Min modiga lilla fröken! Simning blev det i alla fall och det gick mycket bra när vi väl kom i. Jag var lite förutseende denna gång och hade regnkläder på mig. Trots det var jag blöt ända in – det rann liksom in längst armarna. Nu ska de byta personal på Arninge så jag kommer ha olika personal hela tiden. Dessutom svarar personalen inte på frågor om man inte gör återbesök hos sjukgymnasten och betalar för ett besök på dagtid utan simning. Det känns mycket lägligt att byta till Sundbybergs sim snarast. Visserligen är Arninge säkert bättre men Sumpan är billigare och om Arninge ändå inte kan hjälpa mig så.

Idag är det sista dagen på jobbet innan jul. Jag längtar redan till friheten och ägnade därför förmiddagen åt julhandel. Klapparna är nu klara. Det är bara mormors julklapp som ska kompletteras.