Man kan ju välja att bara sitta tillbaka och njuta av semestern, men ens
egna liv känns lite mer overkligt av att inte blogga. Snacka om att
internet gör att allt känns nära fast man är på andra sidan jorden.

Efter en lång lång bilfärd bestående av trångt, lagom tjafsigt med pappa,
trevligt stopp för lite mat och shopping, upp och ner i anderna hamnade vi
i Nasca mitt i natten. Vi hittade inte till hotellet utan tog ett annat.
Det är lite halvskabbigt men absolut klart godkänt. Det enda jag kräver är
egentligen fritt från kackerlackor. Vi har små små insekter i badrummet,
men det är bara jag som ser dem och de är rätt trevliga. Ungefär som när vi
har minisilverfiskar hemma fast aldrig när jag ska visa Hebbe.

Fattigt är förstås ett ord som symboliserar landet även om det nog kunde
varit värre. Man får lite ont i magen när man passerar hundratals
fallfärdiga skjul i tyg på några meter i storlek. Vilket perspektiv man får
på sitt eget liv. Att det inte var jättevarmt fick jag såklart äta upp.
Lima har inte jättemycket sol, eller regn heller för den delen. Den varma
luften från bergen krockar med den kalla från havet, vilket gör att
kondensen lägger sig som ett lager av dis. Det betyder inte att man inte
bränner sig, bevisligen. Ibland känns det bara inte brännhett. Ute i öknen
var det värre. Några minuter i solen utan skydd känns ordentligt.

Jag är hittills bara positivt överraskad av maten. I Nasca åt jag nåt
kina-aktigt på kvällen. Sen tvärsomnade jag. Frukosten var klen och bestod
av kaffe, bröd, smör och sylt. Men en i sällskapet ordnade ägg, ost, dricka
och yoghurt.

Inkacola förresten, helt underbart!

Hebbe har blivit sjuk så under dagen idag har han legat nerbäddad medan vi
andra åkte till det som Nasca är känt för, linjerna. Vi klättrade upp i
utsiktstorn och berg för att se formationer och linjer. Klart sevärt men
framförallt är utsikten och naturen fantastisk. Det känns som värsta
västernfilmen. Efter linjerna åkte vi till akvedukterna, 36 stycken.
Väldigt häftigt. Fina hundar hade guiden också. De gjorde sig till och blev
förstås föremål för plåtning. Mycket hundar här för övrigt, men det är ju
ingen chock direkt. När vi var och shoppade i Nasca gav jag en av hundarna
lite ost. Stackars schäferblandning såg faktiskt ut som ett avlivningsfall.
Något var i alla fall väldigt fel på den, utseendemässigt såg den mer än
bara skabbig ut och den verkade ha ont 🙁

Pappa, som in i det sista inte skulle med, stormtrivs verkligen. Han gillar
det här manana manana. Han känner sig som Indiana Jones och försöker få
igång diskussioner med mig i stort sett hela tiden. Vi är som hund och
katt. Pappa vill ha faderskapstest och göra mig arvslös 🙂 Han står i alla
fall för mycket av underhållningen. Vi skrattar åt hans clownande en del.

Imorgon bär det av till Cuzco. Vi får se hur uppdateringen går då. Kommer
nog inte åt internet annat än genom jobbmailen. Lisa, maila gärna om lusen
så familjen kan ha nåt att skratta åt, vi känner alla hennes egenheter så
väl 🙂

Hoppas på att Frida kan publicera detta inlägg. Datorn på hotellet är
antingen upptagen av pappa eller någon annan…

/Camilla genom Frida