Äntligen hemma! Efter ett dygns resande landade vi till slut på Arlanda.

Två mellanlandningar i Houston och New York. På vägen till flygplatsen i Lima råkade föräldrarna ut för ett rån. Vi satt i olika bilar och deras stannade vid ett tarfikljus. Då slog en man in sidorutan och drog ut mammas handväska. Hemskt var det. Pappa trodde mamma var döende, han hörde bara en bomb eller ett skott gå av och sedan mamma skrika. Tråkigt avslut på en trevlig resa, men allt i Peru är ett äventyr. Tyvärr blev de av med sina pass på köpet vilket innebar att de inte kunde flyga hem med oss på torsdag natt. Jag var jätteupprörd och ledsen. Som om man inte var nog nervös inför flygningen. Till råga på det höll Hebbe och jag på att missa flyget eftersom vi kom för sent till incheckningen. Som tur var hade vi redan checkat in på nätet så då var det ok. Efter massa strul med flygskatt, säkerhetspapper, det faktum att de inte tog VISA visade det sig att flyget var försenat. Jag var nog den enda som inte sov på vägen till Houston – hela planet var mörkt och tyst, men jag sprang på toa och snackade med flygvärden. Varje flygresa blev dock lite lugnare. På väg till Stockholm träffade jag en hundtjej som också var flygrädd så då kom min rädsla av sig. Vi babblade på om djurhanteringen och sen sov jag på golvet framför fötterna. Hebbe och jag kollade på Office och sen var vi plötsligt hemma på lördagmorgon. Jocke mötte oss på Arlanda med en överlycklig Chenin. Jag blev biten i näsan och hon hade svårt att fatta att vi verkligen kommit hem så hela vägen hem var det pussar. Vi for hem och lämnade bagaget och Hebbe innan vi åkte vidare och mötte upp Lisa och Lazy i Vretens tunnelbana. Lazy var lite för upprörd över den kommunala resan dit för att vara helt begeistrad. Chenin morrade surt åt stackars Lazy som hon i vanliga fall brukar gilla. Med Lazy i bilen åkte vi sen till Oxelösund för att hämta Choice hos Gunnar. Jag tror vi kände igen varandra. Choice hade blivit större och jag lite brunare men båda hade vi fått mindre vitt. Jag fick lite mer hysteriska hälsningar av Choice än av Mercy och mer än Jocke så nog har man gjort något bestående intryck de första tre veckorna. Dessutom tyckte hon inte att Mercy behövde hälsa alls på hennes nära. 🙂 Alla hundarna såg välmående ut så stort tack till alla snälla snälla hundvakter!

Ni är förstås guld värda. Jocke var gullig som körde mig, särskilt med tanke på att jag låg deckad hela vägen hem. Choice satt först i framsätet och gosa medan Chenin låg i baksätet och Lazy i bakluckan. När jag somnade la jag Choice på golvet och det fann hon sig i och sov hon med hela vägen hem. Det tog Chenin fyra år att sitta på golvet så jag är inte direkt bortskämd med att sitta själv. 🙂 Förhoppningsvis kommer föräldrarna hem på fredag om de lyckas ordna visum och allt. Så Lazy blir här med oss. Igår kväll var det 30-årsfest hos Thomas. Chenin och Lazy fick först sitta i bilen medan Choice var med.

Choice sov som en stock under bordet. Jag tog en promenad med Lazy och Chenin sedan fick Chenin också följa med på festen. Lazy är inget festfan så hon stannade i bilen. Hundarna och jag åkte sedan till Anna när de andra skulle till Garbo. Vi tog en promenad i gemensam mak med alla fem runt Solna station. Hunddagis trodde flera. Anna och jag var beredda på en jobbig tur men alla fem var jättesnälla och lugna. Inte alls som när vi brukar ses inför träning 🙂 Jag sov sedan i 12 timmar innan Anna väckte mig. Hundarna hade inte sagt ett ord och klockan var 13. Choice hade inte ens kissat inne. Vi tog en promenad runt Lötsjön med Anna för att träna hundmöten. Doc var jätteduktig tycker jag. Inte ett ord till någon. Det räckte kanske med de tre tjejerna han hade, han ville väl inte hälsa på fler vänner. Med fyra hundar i Annas baklucka och Chenin på golvet fram åkte vi till Gustur på Bögs gård, jag la spår till Doc och Chenin på vägen i mina gympaskor. Dalton och Chenin fick vänta i bilen medan vi hälsade på hästarna, fåren, hönsen, stallkatten, grisarna, kalvarna och kaninerna. Lazy gillade grisarna mest och Choice kaninerna. Doc gillade allt 🙂 Det blev också bestämt att jag ska rida Gustur på tisdagar framöver. Kul kul kul!

På hemvägen tog vi spåren med Chenin och Doc. Båda gjorde ett bra jobb. Doc missade lite i andra högervinkeln och Chenin for som en galning i början och scannade av spåret, efter första godisen gick hon mer koncentrerat.

Genomblöt kom jag hem och Hebbe och jag städade innan Hebbes mamma kom och tittade på bilder från Peru.

Enligt uppgift har föräldrarna det bra i Lima, äter gott, har trevligt och blir underhållna.