Lek på klubben för exakt ett år sedan. Foto: Anna Johansson

Chenin stapplar på. Ibland vill jag inte ens titta för det verkar göra så ont. Man önskar att man hade en vagn så hon kunde få åka med och se mer än bara gården. Av någon anledning är Choice helt ok enligt Chenin trots hennes tillstånd.

Jag jobbar hemifrån nu och Choice har varit i sängen ett antal gånger. Hon började till exempel morgonen med att kissa där, efter att vi varit ute. Till saken hör att vi har inga-hundar-i-sängen-regel. Det här med rumsrenhet är ingen enkel sak. Vi var precis ute, Choice kissade, allt frid och fröjd, tills hon kom in och insåg att jag tvättat Chenins sovtäcke… då blev hon plötsligt kissnödig igen.

För övrigt har Choice minsann horn i pannan hon med. Chenin vässade ner dem ordentligt i början som tur var, men nu växer dem för fullt. Hon kan minsann vara rätt j-vlig när hon vill det. Just nu har vi en envis dust om att hoppa upp i sängen, men jag ska nog vinna genom att vara ännu mer envis och tålmodig. Det blir lite springande för mig men det är det värt. Kissandet gör att det är en stor principfråga.

Imorse dog en av Hebbes skor också… Något säger mig att han kommer vara mindre glad över det. Det är ju inte första skorna, men de första som betyder något. Just nu får man passa rätt mycket för att väggar och inredning ska få vara intakt. Men vem tycker inte det är härligt att vakna till ljud av en säng som håller på att gnagas sönder? Och den nya soffan har fått sig en törn, men det var ju givet från början. Äter man mat vid köksbordet får man passa köksstolarna. Hallmattan har ju redan påbörjats, men andra änden kanske smakar bättre? Nej jag är inte bitter 😉 Till saken hör ju att hon knappt är hemma något, vi är ju jämt på vift. Nu när Chenin ska ta det lugnt då får vi nog se på hur ett hem ska tas om hand.

Vad gäller saker så kan de enkelt delas in i tre olika kategorier för Chenins del. Det finns saker man inte får röra såsom mobiltelefoner, tv-kontroller, handkontroller, skor m m. Det vet Chenin och därför är dem helt ointressanta även om valpen verkar finna något nöje i dem. Biter valpen på dessa rör inte Chenin en min, trots att hon själv kunna göra samma sak som liten. Sen finns det leksaker som är hundarnas helt och hållet. De är förstås hur tråkiga som helst om inte någon av följande förutsättningar är uppfyllda:
– det är pipbollen för den verkar ju alla avsky så den är förstås kul
– Choice tar någon leksak för allt är ju Chenins. Choice vet dock hur man listigt kan vända bort huvudet när Chenin kommer farande så man får ha kvar saken lite längre
– människa är med och leker då är allt kul
Så finns det saker som är lite så där mitt emellan. Det kan till exempel vara vantar, mössor, strumpor, barnleksaker, gossedjur m m (nya saker kan generellt räknas in). Dessa saker har sjukt stort värde för Chenin, ända tills man skänker dem i hundpresent. Då är de roliga ungefär lika länge som det tar att förstöra dem sedan går det över. Apportbockar är exempel på prylar med stort värde. Prylar med stort värde som inte är tabu, men inte heller blivit tråkiga kan inte ligga framme för då ska de plockas med hela tiden. Choice har inte riktigt förstått allt det här men Chenin ska nog visa henne allt hon kan tids nog.

Det ringde från Södra Djursjukhuset för att höra vad mitt försäkringsnummer var. Hjärtat hoppade över ett slag för jag blev så orolig att något hade hänt. Hon mår bra och jag ska hämta henne i eftermiddag. Jag måste lära mig ta det med ro. Det händer nästan aldrig något, ändå är jag lika säker varje gång att det ska inträffa något.

Jag fick ett vykort av Hebbe igår:

Hej gumman!
Du ska inte oroa dig för chenin, de har rakat henne och satt henne i en solstol för maximal njutning. Hon har det bra ska du se, och allt kommer gå bra. Inte oroa sig nu baby. Puss

Chenin lämnades in för att operera knät idag. Jag mådde förstås riktigt dåligt. Jag försökte in i det sista hålla tårarna tillbaka men förgäves. Hon verkar dock tycka veterinären Toffe är rätt mysig. När han lyssnade på henne innan operationen var hon lite mysig med honom. Enligt uppgift sökte hon upp honom strax innan sedering och ställde in sig hos honom. Det var ju han som lånade henne av matte, bäst att hålla sig väl med honom. Usch, man blir alldeles tom av att lämna dem sådär. Hursomhelst har de precis ringt och sagt att allt gått bra. Hon hade inte mycket inflammation i knäet. Menisken var ärrbildad men det är helt normalt efter att en del tagits bort. Hon hade lite pålagringar som väntat. Chenin var tydligen jättelugn inne i sin box, låg ner och vilade (vilket är mycket mindre än vad hon gör hemma nuförtiden). Så de behövde inte ge henne speciellt mycket lugnande. Efter önskemål från mig hade de gett henne lugnande i nacken/huvudet och inte i muskeln. Chenin största fara borde numera inte vara att få en spruta i muskeln utan att behöva simma hos veterinären 🙂

Choice och jag har under tiden varit i stallet med Gustur. Choice fick följa med ut på tur. Hon gick lite brevid hästen med mig, brevid hästen utan mig, satt i min famn när jag gick och satt i min famn när jag red. Vi hade kul och hon var riktigt duktig. Jag satte upp henne på hästen och där väntade hon till jag kom upp också. Bärsele borde jag dock haft. Gustur verkade så chockad över hundprylen att han till och med var lätt att komma upp på.

Choice följde sedan med till jobbet. Attans om hon inte ska sova efter denna långa förmiddag. Hon slocknade som en stock på tunnelbanan och jag fick väcka henne vid centralen för att hon skulle komma med av. Hon har varit rätt lugn på jobbet, men emellanåt är det skall och bita i allt som finns.

Igår var vi i Kista och spårade med Mikko och Anna. Mikko la ett roligt godisspår till Chenin som fick vänta till sist denna gång. Dalton gick bakom i spåret och Chenin var taggad till 180. Tur att det fanns några godbitar att ta för hon plöjde på. Choice fick prova att spåra också och det gjorde hon duktigt. Varje fotsteg granskades. Hon fick två valpspår på ca 10 meter, en med synretning. Hon spårade men struntade helt i leksaken. Hehe, jag vet vad jag har att jobba på med andra ord. Tvärtom jämfört mot Chenin således.

På kvällen var vi hos Hebbes mamma och åt middag. Vi försökte få Choice att kissa utanför men det spelade ingen roll vad vi gjorde, kissning låg inte högt på priolistan. Ny plats innebär att det finns massor av annat att göra. Väl inne hann Choice knappt hälsa innan hon var uppe i sängen och kissade. Fy vad vi skämdes!

Idag har hundarna varit med Nattis. Choice har tydligen försökt busa med Chenin enligt uppgift. Jag fick en klump i magen när Nattis berättade att Erik hetsat Chenin lite, att hon hoppat på kompisar som Nattis träffat och att Chenin varit lös med anledning av att hon drar så mycket så det var enklare att ha henne lös, hon kommer ju ändå direkt när man ropar. Jo tack jag vet vilket hastighet hon kommer i också… Chenin var lite halt. Det är förstås inte första gången och inte alls Nattis fel, men det är så typiskt dagen före operation. Å andra sidan är det anledningen till operationen. Hon måste ju kunna vara lös utan att bli halt. Vi besökte föräldrarna på kvällen. Tro det eller ej men Choice hoppade upp i deras säng och kissade. Jag vet att det går över men usch vad man kokar inombords. Jag kallade henne apa och tvättade deras överkast. Sen bar det av till klubben. Choice fick träna att inte springa fram till hundar, fotingångar och kontakt. Choice och jag la ett spår till Chenin och när vi passerade starten tog Choice upp det – sötnos! Chenin var galen till en början men spårade sedan noggrant och bra.

Rosso och Choice Foto: Mackan

Vi har haft en härlig lördag. Mina hjärnceller efter några timmar på weissen fungerade inte som de skulle. Jag lyckades ställa väckarklockan fel eftersom jag glömt att jag var tvungen att ta tunnelbanan till föräldrarna på morgonen för att hämta bilen. Vi tog nämligen taxi hem från Solna och hämtade upp hundarna hos föräldrarna på vägen. Så jag anlände förstås för sent hos Tina där Mackan redan anlänt långt innan. Förutom valpbus mellan Rosso och Choice fick båda valparna hälsa på Tinas får. Det var kul. Choice kändes trygg inne hos fåren. Jag tror inte hon tände till ordentligt men det kändes som ett helt normalt förstamöte med fåren så det var perfekt. Tinas får var verkligen snälla och visade respekt även för de små knottarna. Rosso var duktig – försökte hämta splittrade får, trots en del grimaser över vattenpölarna. I övrigt busades det massor. Choice hade en tendens att bita Rosso i öronen och sedan fortsätta dra även när Rosso skrek. Ibland syns det att hon är Chenins lillasyster! Eftervallningspassen, två trötta valpar och två inspirerade och motiverade ägare

till dessa stackare, la vi varsitt spår till Chenin och Skippo. Det är något speciellt med nya spårmarker och ny spårläggare. Spår är ju alltid kul men blir extra kul då. Båda hundarna gjorde ett kanonjobb. Man blir så stolt över dem. Vi tog en promenad med dem innan och döm över min förvåning om inte Chenin tyckte om Skippo. Hon bjöd upp till dans och han var en riktig gentleman. Inget nosande i baken eller andra dumma frierier. Mackan berättade att Skippo är språksäker och det kan jag intyga. En blick från Chenin när hon kissade räckte. Chenin tänkte bli sur men ändrade sig och skällde lekfullt istället. Chenin brukar i vanliga fall ha en liten invänjningsprocess men Skippos lugn hade tydligen en fin inverkan. Varje gång jag träffar Skippo tycker jag bara mer om honom. Tillbaka till spåret
så var det lite klurigheter Mackan gjort, mycket vinklar överlag, spetsvinklar, ögla, halvt dolt slut. Öglan var särskilt rolig för Chenin såg verkligen förundrat ut. Funderade och klurade. Började gå den, men någon meter innan hon var tillbaka tänkte hon verkligen äsch sånt struntoch dök på fortsättningen på spåret. Söt-Chenin!Skippo kom inte enkelt

undan heller och även han löste sina fällor fint. Mackan och jag ser likadana ut när vi spårar, går och småpratar med varandra under resans gång 🙂 Det är något jag har förmånen att göra när det är godisspår, annars flyger man ju fram, men man vänjer sig snabbt. Skippo spårade också fint. Jag såg Mackan valla med Skippo också och fick bra förklaringar på mina frågor om varför Mackan ser till att fåren inte passerar henne. Okunnig som jag är trodde jag att det var hundens jobb att släppa på trycket, vilket det också är förstås, men Mackan förklarade så bra om det här med att visa att man själv har koll. Jag gillar det sättet att tänka annars när det gäller hundar som Chenin så jag blev glad att det går att anamma även i vallningen. Det är verkligen lärorikt att träna med duktiga personer. Tina vallade även fint med Milo och Phoebe. Phoebe är för övrigt en superfin liten tjej. Jag gillar hennes utseende skarpt.
Jag tvärsomnade med hundarna i soffan när jag kom hem. Hebbe och Kim spelade spel men jag bara sov mitt i. Vaknade lagom till melodifestivalen. Jag hejade på Måns Hope and Glory och Heats 1000 miles, men det var helt okej, även om det var en chock, att La Voix vann.