Vi var en sväng förbi föräldrarna i inväntan på simbesöket. Choice tycker det är spännande att vara på övervåningen. Jag hör hur hon skäller på något där uppe. Jag går upp för att titta om det är något i mörkret som skrämmer henne. Jag hittar då Choice – världens sötaste – som försöker få igång porslinshunden genom att göra lekinviter och pussa på nosen. Det var precis så gulligt som det låter! Överlag har hon börjat skälla mer. Hon skällde på Hebbe när vi kom hem, först hälsade hon och sedan skällde hon mörkt lekskall – han blev väldigt överraskad och trodde först det var någon av de andra hundarna.

Chenin fräser ifrån då och då när hon tröttnar på Choice, men på ett helt normalt sätt. Nattis hade helt andra tolkningar av hundarnas relation än jag. Vem som har rätt vet jag inte, men hon tyckte Choice var kaxig och framfusig mot Chenin. När Chenin sa ifrån var Choice där direkt igen. Jag har också märkt det men mer som att hon inte är lika rädd för Chenin längre och snarare vill skapa fred direkt. Hursomhelst är det spännande och intressant att höra hur hon beskriver dem. Tilläggas ska att hon inte visste vad som hänt tidigare mellan dem. Jag valde att inte berätta det för jag misstänker att det skulle göra henne nervös och kanske hantera situationer som kan uppstå värre. Hon känner ju till Chenin väl så det räcker.

Chenin simmade fint på kvällen. Fyra pass blev det och totalt runt 11 min. Choice fick också simma eller vad man ska kalla det… Hon fick simma ett par gånger ungefär en halvmeter till rampen och gå upp på denna. Konstigt verkade hon tycka. I övrigt jagade hon mina byxben och skrapan. Även skrapan bjöd hon in till lek och skällde uppfordrande på. 😉

Idag är Choice med Anna, Doc och Dalton. Föräldrarna kom hem i morse så Lazy och Chenin är där.

Choice är idag 3,5 mån och väger 10,5 kg. Hon börjar med andra ord bli tung att lyfta. Nattis passar Chenin och Choice idag.

Ikväll ska vi på sista simningen innan operation av korsbandet på tisdag. Lite massage lär det också bli innan vi somnar.

Full fart ända sedan vi kom hem har det varit. I måndags var jag ledig. Jag gjorde massa viktiga ta-tag-i-saker och tog det lugnt. På kvällen tog vi en sväng till klubben. Chenin fick träna lite platsliggning, fotgående, framförgående och fjärr. Jag övade också både Chenin och Choice i att sitta uppbundna. Jag behöver knappast säga vem som var bäst på det. 😉 Vi tog sedan en promenad hela hundgänget. Alltid lika trevligt! Chenin var kär i lilla shih tzu-killen. Choice retades med alla för att de fick gå i koppel. Tjabo tyckte Lazy var konstig, eller såg konstig ut, men det gick över efter lite luktande.

På tisdagen åter på jobbet. Chenin och Choice var hos Anna i Nacka. Jag hämtade dem tidigt för att hinna hämta Lazy och bilen som fanns på Lövgatan, hinna till stallet, ta in Gustur och rida innan det blev mörkt (dvs 17.30). Vilket önsketänkande! Jag hann ut till den tiden. Men allt snöande gjorde att det var ljust hela ridturen ändå. Gustur var störtmysig som vanligt även om han trilskas med mig när jag ska hoppa upp och även om han ibland vill vända hem. Han är pigg och har härliga gångarter. Vädret gjorde dessvärre att han fick styltor så jag stannade två gånger och kratsade hovarna längst vägen. Vi tog mellanrundan. Alla hundarna skötte sig fint lösa i stallet och fick sitta i bilen medan jag red. Gustur tycker Lazy är en häftig sak. Han luktar på henne så fort han får chansen. Efter ridturen tog vi en promenad – jag med häst och hundar. Choice var överlag skitcool i stallet. Hon följde med när jag hämtade Gustur i hagen och sprang runt med svansen i topp.

Idag har alla hundarna varit hos Ken. För Choice var det första gången. Allt gick bra men jag blir verkligen löjligt irriterad på Ken för småsaker. Choice hade snott en banankaka från bordet. Han tappar henne när han håller i henne. Han kommer på plötsligt att han måste till tandläkaren samma dag trots att jag frågat om han skulle iväg något. Chenins koppel var kopplat i nyckelringen som namnbrickan sitter på och inte i vanliga ringen så hon drog sig förstås lös och hennes namnbrickan flög all världens väg. Bara att beställa en ny… Nåja, jag ska vara glad att alla hundar är i behållning med tanke på att han haft både Chenin och Choice i sängen – något som jag i för sig velat att han skulle undvika… Ni hör ju vilken rabiat hundägare jag är! Härmed utelämnar jag resten av gnället.

På kvällen var Hebbe hemma med Choice medan jag tog ut Chenin och Lazy runt Lötsjön. Äntligen lite vuxenpromenad. Choice och jag busade sedan på gården. Tränade fotposition, kontakt, namn, inkallning och massa jaga mig och bita-mig-i-byxorna-bus (det sista är helt ofrivilligt från min sida även om jag är så svag för henne att jag ännu inte kan säga till henne).

Föräldrarna kommer hem på fredag och jag tror Lazy längtar. Chenin kommer bli galet glad och överfalla mamma fullkomligt i vanlig ordning.

Äntligen hemma! Efter ett dygns resande landade vi till slut på Arlanda.

Två mellanlandningar i Houston och New York. På vägen till flygplatsen i Lima råkade föräldrarna ut för ett rån. Vi satt i olika bilar och deras stannade vid ett tarfikljus. Då slog en man in sidorutan och drog ut mammas handväska. Hemskt var det. Pappa trodde mamma var döende, han hörde bara en bomb eller ett skott gå av och sedan mamma skrika. Tråkigt avslut på en trevlig resa, men allt i Peru är ett äventyr. Tyvärr blev de av med sina pass på köpet vilket innebar att de inte kunde flyga hem med oss på torsdag natt. Jag var jätteupprörd och ledsen. Som om man inte var nog nervös inför flygningen. Till råga på det höll Hebbe och jag på att missa flyget eftersom vi kom för sent till incheckningen. Som tur var hade vi redan checkat in på nätet så då var det ok. Efter massa strul med flygskatt, säkerhetspapper, det faktum att de inte tog VISA visade det sig att flyget var försenat. Jag var nog den enda som inte sov på vägen till Houston – hela planet var mörkt och tyst, men jag sprang på toa och snackade med flygvärden. Varje flygresa blev dock lite lugnare. På väg till Stockholm träffade jag en hundtjej som också var flygrädd så då kom min rädsla av sig. Vi babblade på om djurhanteringen och sen sov jag på golvet framför fötterna. Hebbe och jag kollade på Office och sen var vi plötsligt hemma på lördagmorgon. Jocke mötte oss på Arlanda med en överlycklig Chenin. Jag blev biten i näsan och hon hade svårt att fatta att vi verkligen kommit hem så hela vägen hem var det pussar. Vi for hem och lämnade bagaget och Hebbe innan vi åkte vidare och mötte upp Lisa och Lazy i Vretens tunnelbana. Lazy var lite för upprörd över den kommunala resan dit för att vara helt begeistrad. Chenin morrade surt åt stackars Lazy som hon i vanliga fall brukar gilla. Med Lazy i bilen åkte vi sen till Oxelösund för att hämta Choice hos Gunnar. Jag tror vi kände igen varandra. Choice hade blivit större och jag lite brunare men båda hade vi fått mindre vitt. Jag fick lite mer hysteriska hälsningar av Choice än av Mercy och mer än Jocke så nog har man gjort något bestående intryck de första tre veckorna. Dessutom tyckte hon inte att Mercy behövde hälsa alls på hennes nära. 🙂 Alla hundarna såg välmående ut så stort tack till alla snälla snälla hundvakter!

Ni är förstås guld värda. Jocke var gullig som körde mig, särskilt med tanke på att jag låg deckad hela vägen hem. Choice satt först i framsätet och gosa medan Chenin låg i baksätet och Lazy i bakluckan. När jag somnade la jag Choice på golvet och det fann hon sig i och sov hon med hela vägen hem. Det tog Chenin fyra år att sitta på golvet så jag är inte direkt bortskämd med att sitta själv. 🙂 Förhoppningsvis kommer föräldrarna hem på fredag om de lyckas ordna visum och allt. Så Lazy blir här med oss. Igår kväll var det 30-årsfest hos Thomas. Chenin och Lazy fick först sitta i bilen medan Choice var med.

Choice sov som en stock under bordet. Jag tog en promenad med Lazy och Chenin sedan fick Chenin också följa med på festen. Lazy är inget festfan så hon stannade i bilen. Hundarna och jag åkte sedan till Anna när de andra skulle till Garbo. Vi tog en promenad i gemensam mak med alla fem runt Solna station. Hunddagis trodde flera. Anna och jag var beredda på en jobbig tur men alla fem var jättesnälla och lugna. Inte alls som när vi brukar ses inför träning 🙂 Jag sov sedan i 12 timmar innan Anna väckte mig. Hundarna hade inte sagt ett ord och klockan var 13. Choice hade inte ens kissat inne. Vi tog en promenad runt Lötsjön med Anna för att träna hundmöten. Doc var jätteduktig tycker jag. Inte ett ord till någon. Det räckte kanske med de tre tjejerna han hade, han ville väl inte hälsa på fler vänner. Med fyra hundar i Annas baklucka och Chenin på golvet fram åkte vi till Gustur på Bögs gård, jag la spår till Doc och Chenin på vägen i mina gympaskor. Dalton och Chenin fick vänta i bilen medan vi hälsade på hästarna, fåren, hönsen, stallkatten, grisarna, kalvarna och kaninerna. Lazy gillade grisarna mest och Choice kaninerna. Doc gillade allt 🙂 Det blev också bestämt att jag ska rida Gustur på tisdagar framöver. Kul kul kul!

På hemvägen tog vi spåren med Chenin och Doc. Båda gjorde ett bra jobb. Doc missade lite i andra högervinkeln och Chenin for som en galning i början och scannade av spåret, efter första godisen gick hon mer koncentrerat.

Genomblöt kom jag hem och Hebbe och jag städade innan Hebbes mamma kom och tittade på bilder från Peru.

Enligt uppgift har föräldrarna det bra i Lima, äter gott, har trevligt och blir underhållna.

Jag hade tänkt skriva om vår sista tid i Peru så jag gör det nu innan jag kommer till tråkigheterna.

Vi startade från Camanara och reste längst kusten. Pappa hade ytterligare en rolig toalettincident och jag skrattade så jag grät i baksätet. Det finns såklart med på film när vi skrattar åt det. Vi stannade på playan som kallades Puerto Inka eftersom det fanns en inkaled där rakt över bergen ända till Cuzco. Så småningom ska det nog byggas en bilväg där. Jag flagnar som sjutton efter Machu Picchu. För första gången i mitt liv flagnar jag på kinden och ena örat. 🙂 Vi orkade inte köra hela vägen till Lima utan stannade utanför Ica på ett mindre flott hotell.

På vägen till Lima körde jag för andra gången (första gången var i Cuzco). Det är gott om poliskontroller här och de stannade förstås mig i en. Alla papper var i ordning men min pappa och Hebbes pappa hade inga bälten. Hebbes pappa satte snabbt på sig bältet och sa sedan att det bara var min pappa som inte hade bältet på och det berodde på att han var för tjock om magen. Så undslapp vi 1 500 kr i böter. Skönt! Och härliga poliser. Till saken hör att de får 10 % på alla böter de drar in så det var rätt sjysst att låta det gå. Hebbes pappa sa att det berodde på att vi hade alla papper i ordning och därför var alldeles för trovärdiga om det skulle bli en tvist om det. 🙂 På kvällen var vi och tittade på en showdans. Det spelades och dansades och i alla pauser så dansade vi, tillsammans med flera andra. Väldigt väldigt trevligt! Till och med föräldrarna kom upp på fötter. Vid midnatt deckade jag i sängen men de andra satt uppe länge och pratade strunt.

Sista dagen idag har vi hunnit med stranden, lunchbuffe a la allt man kan tänka sig, besök hos Hebbes farmor, shopping, besök hos Hebbes pappas hustrus (Kati) föräldrar, packning, få manikyr och pedikyr och nu besök av alla Hebbes pappas syskon.

Så till det tråkiga. Kissen avlivades idag. Vi har inte mycket information. Men min bror ringde från Albano och undrade om kissen skulle läggas in med dropp eller tas blodprov på. Vi svarade avlivning, precis som vi diskuterat om något skulle hända. Han fyllde 21 år i november och är den äldsta perser jag vet om. Fina fina kissen har jag haft nästan hela mitt liv. Vi är förstås lite ledsna även om det var väntat. Alltid tråkigt att det händer när man är borta men alla omställningar för en gammal katt är förstås ansträngande. Synd om min bror som fick ta det beslutet också. Tydligen skrek han och kissade och bajsade på mattorna i ett par dagar och det var när han hade fått flytta hem igen. Första tiden var han hos Mikko, Paulina och Tim – vilket han varit förut. Några dagar efter att Micke tog hem honom till Lövgatan började problemen.

Nu till flyget, uscha! Stecolid tack!