Usch för höjden. Hebbe och jag tog en tvåtimmarstur på hästryggen i Cuzco
igår morse. Jag var skeptisk till hur hästarna skulle se ut och vara
omhändertagna. Det visade sig att jag hade all anledning att vara.
Hästturen var inte alls trevlig. Dels mådde jag skit över att se benen
sticka ut på hästarna (även om de påstod att det var en speciell
Cuzco-ras), dels var hästarna inte inridna. Hästarna gick framåt för att en
kille gick bakom och piskade. Jag sa ifrån på en gång att min häst rör han
inte! Hebbe skämdes nog lite först över att jag blev upprörd när han
piskade en av hästarna men tyckte sedan att jag hade helt rätt i att säga
ifrån. Så gör man inte i vår kultur och jag tänker då inte ta seden dit man
kommer. Hursomhelst var hästarna svårridna eftersom de inte lyssnade alls
på skänklingar. Efter ett tag tycker jag ändå att jag och min lilla häst,
Dornado, förstod varandra. Hon lyssnade mycket på vad man sa. Jag höll på
att åka av också eftersom en av de andra hästarna knockade mig tillbaka när
jag knuffat undan den lite. Vi var fyra som red och de andra två försökte
inte ens styra hästarna rätt utan väntade alltid in killen bakom. Därav
gick en av hästarna in i oss flera gånger. En av hästarna verkade lite halt
också. Känslan med ridning försvann helt när man inte hade samspelet med
hästen och när man visste att hästarna bara försökte komma undan piskan 🙁
Jag hade såklart huvudvärk hela tiden också. Dock såg vi måntemplet och var in i grottan och kollade. Vi fick se en plats där man tror att inkorna
offrade nerdrogade barn för moder jord. Tydligen förekommer det fortfarande offrande där, men av djur, i augusti varje år när de som tror på moder jord firar nyår.

Äntligen lämnade vi Cuzco för att åka till Puno och Titikakasjön (världens högst belägna tydligen) vid lunchtid. För att slippa åka över den jobbiga bergsvägen måste vi ner mot kusten och då kan vi lika gärna se sjön. Vi hade lite strul med en av bilarna som la av på 4500 m höjd. Lagom skoj att leta efter mekaniker i öde byar en söndag. Men så hade vi tur och den kom igång. För övrigt var det sista dagen på lovet fär barnen vilket firas över hela landet med att spruta skum på varandra. Vi sov på ett fint hotell i Puno. Fortfarande är vi påverkade av höjden, stackars mamma spydde hela natten. Nu på väg till Arequipa, dvs lägre höjd. Vi letar bränsle till bilarna och det har tagit hela förmiddagen.

Jag har fått rapporter från alla hundarna och det verkar gå bra. Jocke har visat upp Chenin på släktkalas och alla tyckte hon var såå lydig. Chenin fick även visa sina imponerande spårkunskaper för bröderna. Duktiga Jocke spårade även med Chenin förra helgen. Han skickar fina rapporter om hur bra Chenin har det på dagarna. De promenerar på olika ställen nästan varje dag. Chenin blev lite halt efter en ekorre-incident som involverade ett hopp men nu verkar hon bra igen. Lisa skickar sjukt underhållande mail om Lazy, vid tillfälle måste jag klistra in vad Lazy skrivit i egen utsago 🙂 För övrigt blir Lazy kvar med Lisas familj till jag kommer hem har vi nu bestämt. Choice har det förstås kanonkul med syster Mercy hemma hos Marianne. Hon har nu fått 3 mån vaccin och rabiesvaccination. Tydligen är hon inte så stillsam och lugn som hon var vid några veckors ålder och Marianne längtar nog till hon har en valp igen att koncentrera sig på.

Nu har vi tagit oss ner från bergen till kusten. Vi sitter nu på ett hotell i Camana. Det är varmt och imorgon ska det solas.