Chenin var inte bra i morse. Tapper som alltid, men väldigt ont i ryggen. Det är verkligen jobbigt att se henne så. Vi gick ut på gården och jag kände hur jag snörvlade. Som om inte det räckte kommer det en dobermann med ett vrål från lekplatsen. Han hade nosgrimma men ägaren flög efter som en vante. Jag skrek att hon skulle hålla i honom, fyra gånger ungefär, till han var några meter från oss då sprang jag. Typiskt just denna morgon. Chenin började förstås skälla. Choice skällde också men hon var lös och kom när jag ropade. Dobermannen lugnade ner sig när kvinnan fått stopp på honom eftersom han då kände att det var tikar. Jag var sjukt arg, grät nog en del. Kvinnan svarade att min hund skällde också nu så det gick nog bra. Men va fan, jag kan ju hålla i min hund utan att folk behöver springa undan med sina hundar för att inte få dem attackerade. Groteskt stor dobermann var det också. Tur att jag sprang mot porten för det fick i alla fall dobbisen att tveka och ägaren chans att få fäste. Rädd jag blev när jag såg hur ägaren bara åkte närmare meter för meter utan en chans att stoppa djuret. Vad ska dem med sådana hundar till? Sen blev jag ju också förbannad över att Chenin hade behövt springa i det tillståndet, och ledsen såklart. Efter incidenten visade Chenin ingen mer smärta, förmodligen kom musklerna igång lite.

Jag hade på känn att hon skulle ha ont idag eftersom hon visade lite redan efter vila i bilen igår. I förbyggande syfte körde jag Novaphonen i 3 pass under 1,5 timme. Chenin pep på slutet av simningen, jag tror det var i samband med det hon fick ont. Hon lät precis likadant första gången hon visade detta efter simning ute. Det kan också varit att hon lyckades hoppa in i bilen själv en gång, eller att hon drog i kopplet så mina armar värker av träningsvärk idag eller att hon är så vansinnigt förtjust i Ingrid att hon mest ser ut som en ostbåge.

Jag tog i alla fall bilen till hunddagiset i morse. Jag ringde innan lunch och de hade inte sett någonting på henne. Tur att tjejerna sitter ensamma i köket med ständig uppsikt nu när det blev så här. Choice fick en del saker med sig i morse. Stor kartong, gammal glaslåda, upplevelsepaketsfordral, toarulle m m. Helst vill jag bara ta med bitsaker och inte direkta leksaker men det är knepigt. Någon stubbe har jag inte råkat stöta på.

Det blir ingen klubben ikväll. Visst skulle jag kunna (skrev först ”kunde jag” – så norrländskt) åka med Choice medan Chenin är hemma med Hebbe, men mitt hjärta klarar inte det. Jag tror det blir lite egentid för tjejerna runt våra kvarter istället.

För första gången på väldigt länge ville Hebbe gå i gemensam trupp runt Lötsön. Vi beslöt oss för att äta på indisk restaurant på Järnvägsgatan i Sundbyberg istället. Hundarna satt brevid med öppen bil och skötte sig fint. Hebbe och jag hade sedan diskussioner om vem som skulle få ta ut Choice. Jag vann, och Hebbe blev hemma med Chenin. Choice och jag hade väldigt kul. Jag gömde leksaker och hon fick träna på att sitta kvar under tiden. Vi tränade också kontakt och fotposition. Shejpade in lite apporteringslämning. Choice blir lätt uttråkad av torrfoderkulorna även om hon älskar mat. Ibland verkar hon vilja ha mer fart. Så det blev en hel del lek och bus. Hon verkar ha förstått användningen av mig som kampmotståndare. Äntligen kommer hon till mig med saken utan att jag behöver fjompa runt för mycket. Vi lekte också rulla nerför backe och åkte metallruschbana. Jag passade också på att kampa med Choice i ruschkanan eftersom underlaget dånade rätt bra. Choice var överlag väldigt taggad igår och det gillar vi förstås.

Jag tog ut Chenin separat på gården. Vi körde lite platsliggningar, ner med huvudet, puss och tass. Chenin var väldigt fokuserad och till synes helt oberörd av morgonens smärta.