Vi är rätt klara med shopping nu. Jag har köpt sex par skor, ett tiotal linnen, en skjorta, en kjol, två par träningsbyxor, ett par jeans, ett par shorts, bikini, två klänningar, två paraplyer, strumpor, strumpbyxor och underkläder, toalettartiklar och 15 flaskor alkohol. Det blir spännande att se vår packning i bilen. En del bad har det också blivit. I lördags var vi en sväng förbi mammas kusin. Denna familj har gurkodling och en mängd djur; chihuahua-uppfödning, massa pulis och blandraser, kattungar (skygga som attans), grisar, hönor m m. Luktar inte jättefräscht på deras gård men det är alltid spännande att hälsa på. Min favorit-chihuahua var kvar, lilla Katie. Den skulle man gärna ta med hem. Efter visiten åt vi lunch hos några bekanta. Vi firade att sabbaten var över och riktigt trevligt hade vi. Pappa fick dra oss därifrån. Därefter hämtade vi upp hundarna och åkte över till mormors vännina som har en liten jack russeltik på dryga året. Jag tyckte Choice kunde behöva få racea lite och den verkade vara en bra och busig kandidat. Inte helt lätt dock eftersom Choice kom in på hennes revir (I Ungern är det inte så lätt att föreslå möten utanför tomten). Hon var riktigt bitchig och Choice uppförde sig verkligen bra. Försökte först ignorera innan hon fick nog. Jag tog ut Choice och det blev lite elaka glåpord mellan staketet. Jag hade en stund med Choice där jag sa vad jag tyckte om skällande (även om mamma säger att andra hundar skäller ju på mina hundar så betyder det inte att mina hundar får skälla tillbaka). Det tog inte lång tid förrän terriern och Choice började busa genomstaketet, bjöd in till lek och rusade fram och tillbaka. Choice var sedan välkommen in igen, bestämde jag, och då blev det springa av. Efter lite springande syntes det att terriern tyckte det var lite läskigt att bli jagad av Choice (hon är inte helt van och förstår inte alla signaler) så det blev mest Choice och jag som sprang runt och jagade boll. Vänninan undrade om inte Chenin kunde få komma in men jag tyckte inte det var nödvändigt. 🙂 Vi kompletterade sedan vår shopping med ett besök på Tesco innan det blev middag på pizzerian. Lite knepigt att äta middag med hundarna på pizzerian är det eftersom det stryker runt katter där som kommer väldigt nära hundarna. Chenin lyckades få in ett snedsteg på en av promenaderna, utan någon synbar anledning, och började hoppa på tre ben. Skit också!

I söndags hade vi bokat ridning för Hebbe och mig. Mamma och mormor var hemma med hundarna medan vi åkte iväg. Hebbe och jag fick samma hästar som förra året. Hebbes häst Irma, stor som ett hus. Ridturen var i alla fall väldigt trevlig. Efter lite övertalning från oss om att Hebbe visst kunde galoppera på huset, och att han gjort det förra året, fick vi galoppera en del. Efter ridningen blev det lite lunch hemma och promenad med hundarna innan vi tog en sväng till badet. På kvällen åt vi middag på restauranten vid tågstationen. Jag åt en ägg- och laxsallad till förrätt som var himla god och zucchini- och sparrispasta till varmrätt, också den himla god men då var man redan ganska mätt. Hundarna träffade en dvärgpinscherhane och löp-Chenin blev förälskad. Dock inte lika förälskad som han blev, vilket han berättade medan ägarna försökte äta middag några bord bort. Älskade Cheninsen. Efter maten var det dags för föräldrarna och mormor att packa för hemfärd till Sverige. Mormor börjar bli väldigt förvirrad numera och satte sig helt på tvären. Hon skulle minsann inte åka hem till Sverige. Arg som sjutton var hon och ledsen över att mamma inte lyssnade på henne. Överlag så är det lite knepigt med mormor, hon upprepar sig tusen gånger, förlägger sina nycklar flera gånger om dagen (och påstår att mamma låst in henne i huset), äter inget (men påstår att hon gjort det), tar våra saker (som hon tror är hennes), tjatar om att hon vill ge oss pengar, påstår saker som inte är sanna osv. Det är verkligen synd om mormor. Hebbe kör på metoden att undvika henne så mycket som möjligt och jag försöker övertyga henne om att hon har fel. Min moster har bokat biljetter till Ungern om två veckor och mamma råkade nämna det för mormor som prompt skulle stanna och vänta på dem. Saken är bara den att hon skulle inte klara sig en dag. Hon står i fönstret och kollar efter oss när vi är ute med hundarna osv. Stackars mormor och stackars mamma som får ta väldigt mycket orättvisa. Min mormor är egentligen världens snällaste men det är inte lätt med dementa människor.

På något sätt lyckades mamma få iväg en förbannad mormor i bilen på måndagmorgon efter att jag ätit lång frukost med mormor och lyssnat på gamla historier. Hebbe och jag åkte sedan med hundarna till Tiszakecske där vi badade i floden. Hebbe började med att köpa mat medan jag skulle ner och doppa fötterna med hundarna. Jag halkade till och så försvann marken under mig, ramlade i med kläderna på. Det var mindre trevligt men lite roligt i efterhand. Det var så varmt ändå att man torkade rätt snabbt. Hundarna var helt galna över vattnet. Chenin simmade efter pinnar och Choice stod i vattenbrynet och bet och skällde efter plasket som hon själv åstadkommit med sina tassar. Efter bara en kort stund simmade Choice som aldrig förr. Hon simmar riktigt riktigt bra. Hon flyter fram som en Baracuda (enligt Hebbe), väldigt lugnt och bekvämt nästan ligger hon i vattnet. Emellanåt plaskar hon allt hon kan med framtassarna för att kunna jaga plasket. Hon har ingen panik och vill bara längre och längre ut. Jag hade hundarna i koppel hela tiden eftersom denna flod är förrädisk, den är väldigt ström och har mycket undervattensvirvlar. Det påtalades mycket när jag var liten att folk hade drunknat så man har liksom fått en viss respekt från grunden. Dessutom är den inte långgrund utan störtar rakt ner. Jag gjorde misstaget att släppa hundarna precis när jag kom fram för att de skulle få gå i med tassarna. Chenin gjorde förstås det men Choice doppar inte alltid tassarna bara sådär. Hon sa istället yippie jag är lös och började springa galet längst strandkanten. Det resulterade förstås i att Chenin rusade efter och jag skrek i högan sky. Jag fick stopp på Chenin men det räckte ju för att hon skulle bli halt. Typiskt också! Jag har dem aldrig så annars men tyckte att de kunde gå i och dricka. Tänkte inte på att Choice är 7 månader med massa spring i benen förstås. Så som vi bor här, med stora vägen precis utanför, så kan Choice inte vara lös på promenaderna som i vanliga fall. Det gör förstås lösspringandet väldigt kul. Jag vågar inte ens släppa Choice på bakgatorna för här kör de verkligen som idioter. Så Choice röjer mest runt på gården och i huset, pappkartonger, schampoflaskor, träpinnar och allt hon hittar. Nu börjar verkligen slyngelåldern. Det är väldigt många som är intresserade av hundarna och rasen när man är ute här. De tycker hundarna är jättefina och undrar vad det är för ras. Jag borde väl svara bordercollie men det går inte riktigt.
Efter flodbesöket hade Hebbe och jag tid för massage. Jag skulle dessutom fixa fina naglar. Vi avslutade kvällen på restauranten vid tågstationen. Det var så himla gott där dagen innan.

Idag är sista dagen i Nagykörös, sedan åker vi till Budapest några dagar, en sväng ner till Balaton, genom Slovenien, besök i Triest, några dagar i Venedig, en natt i Munchen och sedan båten över till Sverige. Det vill säga halvtidsvila. Det känns jobbigt att lämna Nagykörös. Jag vill stanna minst en vecka till. Längtar inte hem alls, nu när mina kära svartvita är med.

Imorse möttes vi, när vi kom ut från vår grotta till stenhus, av en värmevägg. Hua, 32 graders värme. Det blev en tur till badet i Kecskemet på eftermiddagen för svalkning och lite mer massage. Svårt att låta bli massage när det kostar 50 kr för en halvtimme. Fast det är riktigt hård massage, man somnar inte direkt. Hebbe sa till om att han ville ha lösare så han fick njuta mer. Själv pinade man sig igenom det eftersom någon sagt att det är bra att muskelknutarna löses upp. Hundarna har precis duschat med hussen. De torkade väldigt snabbt i 32 graders skugga. Nu ska vi ut på stan för en bit mat. Kommande dagar blir det ännu varmare.