Jag höll på att skratta ihjäl mig när Karl-Petter vann Kändisdjungeln. Jag vet inte vad det var men han är så genuin och äkta. En lyhörd värmländsk bonde som ställs mot silikonopererade upp-piffade stureplanskändisar. Fruktansvärt kul och all heder åt Karl-Petter. Jag älskar KP! 😉

Jag tillbringade resten av lördagkvällen sovandes i soffan. Funderade en millisekund på om jag skulle följa med Hebbe på krogen men idén försvann när tröttheten tog över. När Hebbe och hans vänner gick märkte jag ingenting förrän Hebbe kom tillbaka själv flera timmar senare. Efter promenad, städning och frukost på söndagmorgon åkte Jocke och jag till klubben. På klubben pågick agilitytävlingar vilket innebar att det var fullt med folk. Vi la ett kort godisspår till Chenin som hon tog lugnt och fint, även om hon missade massa korvbitar. Choice fick sedan komma ut för lite lydnadsträning. Först budföring till Jocke som gick väldigt bra trots att Jocke är nybörjade och kände sig rätt tafatt. Sedan träning av fotgående, läggande, apportering, kryp, target m m. Avslutningsvis fick Jocke och Choice leka med schampoflaska. Jocke, jag och tjejerna satt sedan utanför klubbstugan och fikade i solskenet.

Efter träningen blev det ÖB, Jysk och Prisextra innan vi landade hemma igen. På kvällen dök Issen och Mattias upp och kollade på film med oss. Jag somnade såklart efter en trekvart. Helt omöjligt att hålla sig vaken numera. Medicinering av noskvalster är numera påbörjad. Det känns som Chenin äter väldigt många tillskott nu, utöver specialmat är det 6 extra mediciner/tillskott.

Jag trodde hundarna skulle vara övertaggade idag eftersom de igår inte fick mycket aktivering. Men tji fick jag. En kväll på Lövgatan är tydligen påfrestande, för tjejerna har varit mosiga i huvudet hela dagen. Själv var jag på Mikkos (Tims husses) disputationsfest vid ett värdshus i närheten av Universitetet. Jag skulle hämta hundarna hos mamma på väg hem men var så trött att jag stupade i säng. Pappa är ju bortrest så jag kröp ner brevid mamma och det gjorde även Chenin och Choice medan Lazy låg på golvet. Mysigt, ända till jag vaknade ett par timmar senare. Mamma gick upp och gav hundarna mat och morgonpromenad, men jag låg oroligt kvar och räknade hur många gånger Chenin sprang upp och ner i trappen och fram och tillbaka mellan hallen och köket. Suck! Vi kommer nog inte kunna hälsa på föräldrarna på ett bra tag efter knä-operationen. Hundarna är fullkomligt galna där. Så lyckliga!

När jag väl orkade ta mig ur sängen blev det skogen med Anna och Jakob. Tjejerna verkar ha fått en ordentlig släng av noskvalster, båda nyser, fnyser, fräser, snörvlar m m i ett. Spåren gick därefter. Chenin verkade trött och spårade lugnt och hade väldigt svårt emellanåt. Det gjorde inte så mycket att hon var lugn och fick klura lite, bara bra för henne. Choice spårade inte alls. Skithund! Jag hade lagt ett fint ängsspår till henne och hon drog iväg i bra fart men stod sedan som ett frågetecken. Jag fick hålla igen min frustration och vänta ut. När inte det hjälpte selade jag av och promenerade runt och plockade upp saker. Inte ens skålen på slutet med korv tog hon, trots att hon stod precis intill. Jag antar att hennes spårnäsa är sjukt nedsatt av noskvalsterna för hon brukar ha en grym spårnäsa och dessutom är hon fullkomligt tokig i mat.

Efteråt promenerade vi till Lötsjön där Chenin lämnades i Jockes bil medan Jocke, Choice och jag sprang runt Lötsjön. Efteråt gick tjejerna och jag och satte oss på en parkbänk vid Lötsjön och bara njöt av solen. Tänk att det snart är Oktober!

Lazy verkar bra i trampdynan men har förstås överbelastat sitt högra ben medan hon hade ont i vänsterfotens trampdyna. När man är gammal blir det rätt påfrestande med små avlastningar. Annars är hon pigg och vid god vigör.

Igår skulle Lazy varit med oss på kvällen eftersom mamma skulle ha åkt på kurs. Men blixten slog ner i föreläsarens dator så vi behövde inte vara hundvakt. Tjejerna och jag tog en promenad med Anna och grabbarna runt halva Lötsjön. Låter mysigt med våra promenader men det är det inte. 🙂 Denna gång låg Doc och Chenin på så att vi inte fick gå där och helt och hållet mysa för oss själva. Efteråt sprang Anna och jag med Doc och Choice runt hela Lötsjön. Choice fick sedan vara i bilen med Dalton och Chenin och så sprang vi andra vidare runt kyrkogården. Tungt som sjutton var det. Anna springer ju på med sån himlans fart. Jag är med van vid att lunka fram med Jocke, även om han säkert hade kunnat springa lika fort han.

Bostäder verkar vara en bristvara i vårt kvarter. Vår inneboende i vårt separata uthyrningsrum flyttar i helgen så vi la ut en annons på blocket. Inom ett par timmar hade vi mer än 50 svar. Alla olika typer behövde just vårt rum. Svårt att välja, känns som värsta kontaktannonssvaren. Men det blir nog bra.

Igår var vi på skott-träning på klubben. Choice och jag tränade lite lydnad. Slutade med att jag blev biten i fingret och fick Annas stora apportbock rakt på smalbenet efter full galopp. Jag tror Choice försöker ta livet av mig… Chenin fick ett korvspår, både fram- och baklänges. Jag la två korvbitar i varje fotspår så lite lugnt gick hon åtminstone. Visiten var begränsad eftersom jag skulle hinna handla innan jag skulle vara hos mamma till Idol. Men det gick alla tiders – lyckades plocka upp Hebbe på vägen också.

Chenin mår verkligen mycket bättre. Hennes ögon lyser och hon är full-i-fan igen. Man får ha ögonen på henne för det är full fart annars. Och gärna busa mycket med Choice, helst rida också.

Världen är lite upp och ner för tillfället. Pappa åkte till Afghanistan idag. Det känns konstigt och knäppt och bara något som min pappa kan få för sig att göra. Hela grejen verkar lite knas och är mystifierad med hemligheter. Han kommer tillbaka snart men vi vet inte riktigt när.

Vad gäller Chenin känner jag mig otroligt lättad efter besöket på Strömsholm. Hon kan inte fortsätta vara så dålig som hon är. Det känns hoppfullt med TPLO även om man kan önska att man varit hos Lennart och diskuterat tidigare. Enligt honom är det inte ens värt att operera med någon annan metod på den typ av hund som Chenin är. Hon kan förstås aldrig bli återställd igen, vilket jag tvivlar på att någon hund kan som sliter av ett korsband, men hon borde kunna fungera som en hund igen. Jag vill verkligen kunna gå ordentliga långpromenader med henne.

Chenin verkade okej när jag hämtade henne på Albano igår. De är ju inte världens trevligaste utan lämnade ut henne med orden ”allt står på pappret”. Jag har inte ens fått prata med någon veterinär eller något. Chenin var lite groggy och hela kvällen stack tredje ögonlocken fram vilket gav ett lite påverkat intryck. Imorse åt Chenin upp sin mat snabbare än Choice. Vad skönt det var! Allt är som det var för några månader sedan. Jag blev ju orolig för livmodersinflammationer och skendräktighet när hennes matstörning i huvudsak berodde på att det var jobbigt att tugga. Chenin får tydligen inte tugga på hårda saker, såsom ben och pinnar. Jag undrade om hon fick bita på Choice och bära på leksaker. Ja, det gick bra så länge hon väljer det själv. Ha, Chenin väljer inget själv – hennes huvud bara säger att hon måste äga allt oavsett om det smärtar. Jag tror det är bäst om man tänker och väljer lite åt henne i frågan.

Igår kväll gick Choice och jag iväg till Lötsjön för att springa med Anna och Doc. Det var Choice andra joggingtur. Denna gång bet hon mig bara en gång i byxbenet men lyckades då träffa med en tand i vristen. I övrigt sprang hon lugnt och fint. Ibland framför och ibland bakom. Choice fick sedan vara med Dalton i Annas bil medan vi sprang kyrkogården runt. Det känns som att Choice inte behöver pressas för mycket ännu.