Trodde jag var smart som tog med Choice när jag la spår till Chenin. Jag tänkte att hon väl kunde röja runt lite i skogen medan jag la ut pannbiff-spåret. Hon gick baklänges och studsade när hon märkte att jag hade gott. Det blev alltså mer komplicerat än vad det kunde varit. Chenin fick sedan gå spåret, vilket gick lugnt till en början och blev sedan mer och mer hysteriskt. Mer taggad idag än i helgen, men så är det förstås klubben vi är på. Efter att vi gått spåret ena hållet fick Chenin spåra tillbaka. Tävlingsambitionen är rätt låg om man låter hunden gå bakspår. Just nu är dock ambitionen att Chenin överlever och att hon kan gå 60 min promenad. Mer önskar jag mig inte nödvändigtvis. Bakspår är Chenins grej. Hon tar varenda missad godbit och går lugnt och sakta. Skulle hon däremot fått gå om spåret så skulle hon rusat eftersom halva godbitarna är uppätna. Nöjd med Chenins förhållandevis lugna träning kunde Choice få lite lydnadsträning. Jag mötte upp en förtvivlad Anna som ringt flera gånger och undrat vad som dröjer, fick onekligen en känsla av att vara 12 år och med Anna som mamma. 🙂 Lite träning av ingångar, position, starter, apportering, avlämning och snabba lägganden blev det innan vi tog en promenad med Anna, Dalton, Doc, Sofie och Tristan.

Choice bajsade tre öronproppar i söndags igen. Hebbe och jag hade en diskussion huruvida det var hans uppgift att lägga undan öronpropparna eller min uppgift att övervaka min hund. Jag tror jag vann.