Jag vet att det bara är en utdragning av en tand. Ändå fick jag hjärtklappning av skräck när jag såg att jag missat samtal från veterinären medan jag varit på kundmöte en timme. Jag tyckte de sa att de skulle ringa framåt kvällen eftersom hon skulle opereras på eftermiddagen, men de ringde redan vid 14. Tänkte direkt att något hänt och bad hjälplöst att så inte skulle vara fallet. Efter 20 min i kö där jag spelat upp alla skräckscenarion som finns svarade receptionisten och sa ”Chenin, ja vänta lite”. Totalt övertygad om att hon var i fara eftersom till och med receptionisten verkade känna till henne. Blev mer hoppfull när receptionisten återkom och frågade vad det var för ras. Slutligen fick jag orden jag ville höra ”du kan komma och hämta henne”. Drog en hög lättnadssuck och frågade stammande om allt var okej? hade hon vaknat? mådde hon bra? gick operationen bra? Det antog receptionisten som sa att jag fick komma när jag ville. Puh! Kändes läskigt nära ögat även om det förstås inte var det. Annica berättade sedermera att hon dragit ut 12 tänder idag. Jag behövde alltså inte ha åkt till Albano. Annica kunde dragit ut tanden för halva priset. 🙂

Det känns som att det kan bli en stressig vecka. Började dock veckan med halvdag eftersom idag är stora dagen för undersökning av Chenin hos Lennart Sjöström på Strömsholm. Varje morgon verkar Chenin ha ont i rygg och ben, riktigt ont. När hon väl fått några minuter och kommit igång så är det väldigt mycket bättre. Då ska det dras i leksaker eller i lillasyster. Det ska i vart fall bli skönt att få en diagnos huruvida benet är okej eller inte. Om det är stabilt så antar jag att det är pålagringar som gör att hon har ont i morgonen.

Senare uppdatering: Efter besöket kan tilläggas att Chenin ska opereras av Lennart med TPLO inom tre veckor. Man kan säga att jag ställde lite krav på operationskirurg. 🙂 Jag frågade om Chenins tand också eftersom mamma trodde den var död. Den behöver såklart dras ut eftersom den är ordentligt skadad. Den är stött i kanterna och kapad i mitten. Tandköttet är inflammerat. Jag ringde runt till Djursjukhusen och fick en operationstid imorgon på Albano. Vi hinner precis läka ut det innan den ”riktiga” operationen. Under tiden ska jag fokusera på massage av ryggmuskulaturen, inte så mycket på benet. Jag var riktigt nöjd med beskeden faktiskt. Chenins knä var helt instabilt vilket förklarade hennes hälta. Vidare gavs ingen valmöjlighet för mig utan Lennart bestämde på en saklig basis. Skönt! Jag grät inte så mycket så jag tror till och med att sällskapet Lisa stod ut. Tack min vän!

Del 2 av helgen är söndagen. Anna och jag var hurtiga och kom iväg från Stockholm vid nio. Vi anlände till fin moss-skog i Enköping strax före tio. Knappt en timma senare hade alla fyra hundarna fått varsitt kort spår. Chenin fick ett godisspår som gick lite lugnare än igår. Hon spårade säkert och bra och fick även ta bakspår. Doc fick två spårupptag igen som enligt uppgift gick mycket bra. Dalton fick gå Chenins godisspår och hitta rester. Choice fick ett spår som Anna lagt. Hon gick återigen över pinnen (och jag gjorde förmodligen bort mig som visade den och lekte, men vad gör man? suck) men spårade annars bra. Nästa spår ska det ligga i alla fall två pinnar så jag ser vad tendensen är. Hon verkar inte nonchalera pinnarna utan de har stort värde för henne, men hon slarvar förmodligen i spårningen.

Strax innan elva hamnade vi hos Linda (och Lisa :)) i Enköping där Florence med Choices bror Milton slöt upp. Det var vallningsdags. Choice fick tre pass i hagen, varav det första enbart i koppel. Jag tycker saker och ting går framåt. Det vi tränar på att få till är mini-hämten där fokus ligger på att hon inte ska gena in emellan. Kan stolt meddela i frågan att hon denna dag inte genat in mellan mig och fåren en enda gång, bara försökt ta det håll huvudena är åt men stannat vid uppmaning. Nya saker att träna på är att inte ändra håll för ofta eftersom det stressar Choice som då snabbt går in i rusningar mot fårens huvuden. Får hon istället jobba ut ett varv så går hon ner i tempo. En ny grej som vi ska träna på är att stanna mot en väg för att lära Choice att släppa på trycket själv, för att sedan gå vidare utan att ”passet” avbryts. Alla stopp ska inte betyda avslut helt enkelt. I övrigt gick Choice grymt bra i kopplet runt i fållan jämfört med tidigare. Tjuvrusningarna var mycket färre och jag kan nu stanna henne när hon är på väg att göra en rusning och sedan trycka henne vidare i rätt riktning. Dessutom gör tryggheten med fåren att hon coolar ner sig och kan gå förbi huvudena i kopplet utan att glo sönder dem. Överhuvudtaget kan hon stå och stirra på dem öga mot öga utan att tacklas. Däremot förmodar jag att jag lyckats gett dubbla signaler med guldstaven för hon hängde lite i den emellanåt.

Doc, Milton och Elsa vallade också en del när vi inte fikade gott. Chenin fick vara med och fika två gånger. Det går hyfsat så länge inte något får rör sig inne i fållan då blir hysteriskt drag mot fållan och skall. Fåren rörde sig dock inte så mycket… Grabbarna Grus har fått tilltalsnamn av oss; Bullterrier, Bajset, Bruno, Hornet, Lillebror och Pricken. Tack Linda för att du tar emot oss varje gång!

Hemmavid gjorde jag min plikt. Trots ateist så gör mitt medlemsskap i svenska kyrkan att det ska röstas, åtminstone så att inte Sverigedemokraterna med mitt dåliga samvete hämtar hem några mandat i någon demokrati. På kvällen hade vi sedan telefonmöte med SASK. Jag tog såklart på mig något som jag måste hinna sätta av tid för.

Och blåtiran är kvar… Doc försökte ge mig en fläskläpp i bilen också så att man på måndag verkligen skulle se misshandlad ut. Anna föreslog att jag skulle säga till kollegorna att jag bränt maten på spisen så det var mitt fel, jag vet ju att man inte ska steka på tolvan. 😀

Choice premiärspringning i torsdags gick väldigt bra. Inte över förväntan eftersom förväntan var hög. Choice är ju lillgammal så nog skulle hon fixa det där bra. Glömde helt att hon gillar att hänga i byxbenen emellanåt, så lite hål i joggingbyxorna blev resultatet. Men det bjuder jag på, hon är fortfarande otroligt enkel som hund. Mesta ljudet hon gör ifrån sig är när hon på kvällarna rullar ryggen mot golvet och morrar i flera minuter. Lycklig liten dumbo och vi tycker om hennes egenheter. Så lik men ändå så olik Chenin. Konstigt det där!

Riktigt lika bra gick inte hämtningen på dagis i går. Jag får samma panikkänsla inför hämtningarna som när Chenin ska släppas på spåret. ”Oh boy here we go” liksom. Oftast ber jag att få följa med in och hämta dem. Det hjälper mot koppelrusningarna i korridoren men hälsningsceremonin är lika illa. Jag lägger mycket fokus på att hålla ner Chenin, samtidigt som Choice hoppar hysteriskt, vilket drar igång Chenins skällande något hysteriskt. Svårt att beskriva scenariot rättvist. Igår lyckades Choice få in en fullträff medan jag försökte hålla dem lugna. Hon knockade mig i ögonbrynet som dock inte sprack utan istället blodfylldes. Tinningvärk hela vägen hem och blå svullnad över ögat. Vaknade imorse av att blodet runnit ner. Ögonlocket ser sminkat ut, med illröd färg. Jag har fått världens blåtira. Skrattandes på väg hem från dagiset skulle jag messa Marianne att jag vill sälja tillbaka svart-vit 9 mån tik billigt, men det gjorde för ont för att det skulle vara roligt. Huvudvärken bidrog till att jag väl hemma kände mig helt miserabel. Vila en stund för att orka köra lydnad med vardera hund på gården i skymningen. Ensamträningen emmavid är verkligen kul och Choice börjar mer och mer inta fotposition självmant. Dessutom kan hon apportera nu – det är stort för mig.

Idag var en dag fylld med aktiviteter. Styrelsemöte i Eskilstuna utbyttes till telefonmöte på söndagkväll vilket gjorde lördagen fri. Genast fyllde vi upp den med diverse. Jag hade hoppats att spårträningen i Kista skulle få fler deltagare men av diverse (ekonomiska) skäl for en del av gänget till klubben istället. Med Chenin passar det dåligt att spåra på klubben eftersom jag vid en snabb beräkning kom fram till att 12 spårhundar skulle kräva en promenad till grillplatsen för att få mark. Har man en halt hund som ska hjärnaktiveras passar det bättre om man kan ta bilen till platsen man ska vara. Jag bestämde därför med Jocke i Kista innan Annica beslöt sig för att följa med bara för att till slut hamna ensam med alltid trogna Anna. Så kan det gå!

Chenin fick sitt godisspår och det gick alldeles för fort. Jag la korv i varje fotsteg men hon plöjde på. Dalton fick sedan gå samma och inte heller han tog särskilt många godisar. Terrängen måste varit extra knepig för att hitta korv i uppenbarligen. Chenin fick erfara att sniglar smakar illa. Det fastnade en igel under magen som verkade irritera Chenin. När hon skulle plocka fort den fnös hon och skakade äcklad huvudet. Anna såg ungefär likadan ut så jag tog den. Hur mycket jag än avskyr insekter har jag ingenting emot sniglar, grodor och ormar. Choice gick sedan sitt spår som började på äng med högt gräs och fortsatte in i skog. Choice rusade iväg i full fart. Hon spårade fint men missade allt. Snopet! Först förbi snusdosa, sedan förbi pinne. Då ropade jag tillbaka henne och släppte på igen, då hittade hon den. Sedan gick hon över slutet, godisbruk. Jag tog tillbaka henne men hon passerade igen, verkade ligga i vindfålla bakom träd så hon fick fortsätta en bra bit till innan jag ropade att hon var duktig, matade i med godis och selade av. Doc fick träna spårstarter på äng. Han strulade lite i början men vid tredje spårstarten hade han fattat poängen och gick fint ut 15 meter efter sin godisask.

Efter spårning åkte tjejerna och jag vidare till Gustur. I härligt sommarväder red jag stora ridvägen, galopperade över långa grusvägar och bara stennjöt – med min blåtira… Efter stallet var det snabbt hem för dusch, skippade både springning och shopping i Kista som tänkt eftersom tiden skenat. Sedan åkte Hebbe, mormor och jag med hundar (och blåtira) till kusinfamiljen i Henriksdal där det var stort kalas. Kul! Jag tyckte hundarna uppförde sig fint, inga matplundringar, inga barn uppätna (även om Choice såg lite beklämd ut när barnen var lite burdusa, hon tyckte det var bättre när de bjöd på popcorn i mängder. Jag skällde på kusinen för att hon inte hade ordning på barnen som såklart tog det på rätt sätt och garvade) och inga kusinhundar uppätna (ena kusinens språksäkra dansk-svenska gårdshunden Milton läste av Chenin lika bra som tidigare och satsade på att länsa köksbordet i varje obevakat ögonblick istället). Dessutom var tjejerna riktigt trötta efter en lång dag och låg emellanåt utslagna och samlade bonuspoäng. Otroligt skönt med hundar som har fötterna på jorden.

Väl hemma fick vi lite gäster, killkompisar som Hebbe spelade tv-spel med medan jag somnade på soffan.

Tisdagar är alltid hältan värst. Vet inte vad det beror på. Kan vara att det är första morgonen efter dagis och vi går väl lite olika. Onsdag morse verkade Chenin lite bättre i alla fall. Trots hälta och smärta emellanåt på mornarna så ska Chenin ändå fara runt med leksak i munnen, hitta pinnar i kopplet, rida på Choice, dra i kopplet allt vad hon har, hoppa rakt upp i luften om man inte passar henne osv. Chenin är en knäppis! I tisdags blev det en lugn kväll för tjejerna i stallet. Jag red Gustur precis innan mörkret. Jag försöker rida lite utan stigbyglar också. Det gick bättre denna gång än förra, kändes mjukt och fint. Igår stressade jag för att hinna med Choice till skott-träningen. Vi hann och fick heller inga reaktioner på skotten. Lite lydnadsträning blev det i form av fotgående, platsliggning, apportering, läggande, inkallning m m och lite bus med Doc. Sedan la Anna och jag tillsammans med slynglarna spår till Chenin och Dalton. Det var lite svårt att hålla bort dem från korvbitarna men till slut fick vi till ett fyndigt spår. Chenin gick lite snabbt i mittendelen men annars i makligt tempo. Tänk att jag fått ner denna överljudshund till detta lugn med hjälp av flera års godisspår. Väl hemma dök Patrick och Zorro upp inom kort. Chenin tycker det är helt ok att Zorro kommer, ibland är hon till och med lite glad. Ute tillsammans går det också bra. Men när hon väl lagt sig i vardagsrummet då är det slut på det roliga. Varje gång Zorro går runt så följer hon honom med blicken och morrar.

Idag ska Choice premiärspringa med Anna och mig runt löt. Det blir en kort sträcka, skönt att skylla det på hunden. Sedan blir det besök av Frida för att tillsammans avnjuta ännu ett avsnitt av Idol. Hebbe är på kick-off med jobbet.

Vi bytte mobiler på jobbet i veckan. Dessutom är datorn uppdaterad med nya officepaketet. Ibland är jag bara så totalt oteknisk och förvirrad. I sådana här situationer märks det extra mycket men jag bjuder på skratten. 😉 I alla fall så lyckades jag komma ihåg en sak och det var att ladda ner alla bilder och filmer från jobbmobilen till datorn.