Trodde jag var smart som tog med Choice när jag la spår till Chenin. Jag tänkte att hon väl kunde röja runt lite i skogen medan jag la ut pannbiff-spåret. Hon gick baklänges och studsade när hon märkte att jag hade gott. Det blev alltså mer komplicerat än vad det kunde varit. Chenin fick sedan gå spåret, vilket gick lugnt till en början och blev sedan mer och mer hysteriskt. Mer taggad idag än i helgen, men så är det förstås klubben vi är på. Efter att vi gått spåret ena hållet fick Chenin spåra tillbaka. Tävlingsambitionen är rätt låg om man låter hunden gå bakspår. Just nu är dock ambitionen att Chenin överlever och att hon kan gå 60 min promenad. Mer önskar jag mig inte nödvändigtvis. Bakspår är Chenins grej. Hon tar varenda missad godbit och går lugnt och sakta. Skulle hon däremot fått gå om spåret så skulle hon rusat eftersom halva godbitarna är uppätna. Nöjd med Chenins förhållandevis lugna träning kunde Choice få lite lydnadsträning. Jag mötte upp en förtvivlad Anna som ringt flera gånger och undrat vad som dröjer, fick onekligen en känsla av att vara 12 år och med Anna som mamma. 🙂 Lite träning av ingångar, position, starter, apportering, avlämning och snabba lägganden blev det innan vi tog en promenad med Anna, Dalton, Doc, Sofie och Tristan.

Choice bajsade tre öronproppar i söndags igen. Hebbe och jag hade en diskussion huruvida det var hans uppgift att lägga undan öronpropparna eller min uppgift att övervaka min hund. Jag tror jag vann.

Har man bara en helg måste man passa på att pressa in aktiviteter. På söndagmorgon bar vi därför iväg till skogen med Annica med kelpie-Mido och Helena med whippet-Aston för spårläggning. Chenin fick ett godisspår utan liggtid. Hon gick först spåret normalt och tog spårpinnen och slutet fint, därefter fick hon bakspåra hela vägen tillbaka för att ta missade pannbiffsbitar. Behöver knappast tillägga att bakspåret blev mest noggrannt. Fortfarande har ju Chenin så brådis i spåret. Choice fick två, ett som Annica lagt och ett som jag lagt. I Annicas spår var det full sula utan konstigheter, eller Annica har ju ofta konstigheter för sig så visst fanns det knas. Spårpinnen hade Annica visst grävt ner och det störde aussienosen lite. Duktiga Choice grävde upp pinnen, hon verkar se ett värde i de där torra träpinnarna. Matten verkar ju blir förbaskat glad när man hittar dem. Det andra spåret var knepigare eftersom det gick längst med kalhygge och över öppna ytor. Vinden hade flyttat spåret till höger men pinnen vindades ändå in fint. Annica fick hålla i Choice sista sträckan från pinnen till godisslutet eftersom jag hade fullt sjå med att undvika myrstackar. Choice hade tydligen tittat efter mig ett ögonblick, vilket jag inte ens noterade, men sedan dragit iväg i full fart. Hon är så grymt självsäker i spåret. Hennes allra största styrka är att hon vänder själv när hon går fel. Jag gör inget annat än bara följer med även om hon går fel. Jag måste fortsätta påminna mig själv om att aldrig hålla tillbaka henne i linan utan bara haka på så löser hon det själv. Om hon någon gång framöver misslyckas så spelar det ju ingen roll, värre att försöka styra genom att hålla tillbaka henne. Efter spåren fick Choice busa med whippet-Aston och sedan tog vi kort promenad med båda tjejerna.

Sedan var det snabbt hem för att hinna skjutsa mormor till föräldrarna och sedan hamna på lägenhetsvisning i Duvbo. Fina lyor som vi nu lagt bud på. Sedan sprang jag runt Lötsjön, andra dagen på rak solo. Därefter kalas för pappa med god mat och sedan bio med föräldrar, Hebbes syster och respektive och Patrik och Veronica i form av Tarantinos senaste film.

Svårt att skriva efter det inlägget. Dystert på hundfronten. Chenin är dålig emellanåt. Jobbigt för henne, för mig och för Choice. Strömsholm-besök stundar dock. Vissa dagar är man bara så ledsen, Hebbe kommenterar ”jasså, det är en sådan dag”. Ibland vaknar man efter att ha sovit oroligt och drömt jobbigt med gråten i halsen och rädslan för att se henne hoppa på tre ben. Att ha en sjuk hund kan verkligen göra en riktigt deprimerad. Choice är en räddande ängel och även Chenins alltid viftande svans. Det är morgonarna som är värst. När svansen hänger mellan benen så känns humöret inte riktigt på topp, milt uttryckt. Men rida på Choice kan Chenin tydligen alltid, om hon får. Hundilskan tycks ha eskalerat också, förstås. Ingen fara på taket dock, annat än att Doc fick sig en åthutning. Shih-tzun som bor på gården är fortfarande en stor favorit. Chenin skriker när hon ser honom. Han är en liten, lugn, glad och stillsam gentleman – precis i Chenins smak. Och Choice gillar ju alla hundar än så länge.

Veckan som gått har i vanlig ordning bjudit på en del aktiviteter. Två lydnadspass (ett på klubben och ett på gården), två joggingpass, en ridtur, simning i Ålsten och besök av olika slag på hemmafronten, bland annat av bc-Zorro till Chenins förtret. Fast på promenad ute går de så fint alla tre med mig. Med fint menas inte bråk alltså, inte fint i kopplet. Till och med snälla gulliga Choice ligger på i kopplet. Tung är hon nu, men hon drar konstant med tyngden och gör inga tvära kast så man flyger efter som någon annan svartvit flicka.

Ålsten var en mindre angenäm upplevelse. Anna och grabbarna var med och det var första och sista gången. Vårt härliga badställe har förvandlats till en plats för lösa mindre lydiga hundar. Det fick vi erfara i skarpt läge, ett antal gånger. Chenin simmade och det gjorde hältan värre. 🙁

Idag har vi varit på Värmdö och försökt underhålla en ledsen, men ändå vid gott mod, Lisa. Vi åkte till en plats med fina spårmarker för spår, lydnad, uppletande, budföring, platsliggning, pälsvård och lång fika. Chenin fick ett klurigt godisspår som korsade en del motionsspår och lydnadsplan. Hon spårade noggrant och säkert och apporterade spårpinnen lika fint som alltid. Sötaste pinglan! Choice spårade något tveksamt till en början där Lisa gått slingrigt i trollskog. Hon såg ut att emellanåt hamna lite brett i spåret men jobbade på hela tiden. När spåret övergick i lättare rakor, men svårare (och mer typisk oss) terräng så drog hon iväg ordentligt i fart igen. Hamnade till höger om en vinkel men jag gled med och hon jobbade sig rätt och tog pinnen till min glädje. Vid ett ställe där Lisa korsat en grusstig luktade Choice noggrannt på gruset innan spåret gick in i terräng igen. Det visade sig att Lisa skrapat med fötterna precis där för att få extra lukt. Snacka om att Choice har en otroligt känslig näsa. På uppletandet fick hon gå först i korridoren utan synretning och det gick mycket bra. Svårare var det gång två när hon fick synretning eftersom hon verkade tveksam till om plastbiten verkligen var vår och om den verkligen skulle plockas in hela vägen eller kanske kunde släppas halvvägs…

Tänker på er, Lisa, mamman Maria, familjen Sundström och Eskil!

Så var helgen redan till ända…

I fredags hann jag med en hel del; städning, diskning, tvättning och framförallt lydnadsträning med vardera hund. Den som fick vänta inne grät inga floder när de fick märgben i väntan. Två bra lydnadspass blev det. Choice fick träna snabba lägganden även vid sidan, inkallning, sitta/ligga kvar, ingångar, metallapportering och lämna övningar. Det gick mycket framåt, speciellt avlämning av spårpinne. Chenin fick köra platsliggning, godis-let, metallapportering m fokus på fasthållning (som tydligen inte var hennes grej – tar jag i den så släpper hon) samt hakan i backen som jag lyckades tajma så bra att jag till slut fick till tre sekunder och belöning utan att hon hann börja morra eller knorra.

Efter några timmars sömn blev vi upphämtade av Anna och Doc på lördagmorgon. Av någon outgrundlig anledning hade jag bett att få följa med på Annas första brukstävling. Man kan ju tycka att man skulle ha annat att ägna en lördag åt men är man hundidiot så är man. Anna och Doc var skitduktiga. Väldigt nära en uppflyttning, om inte om fanns. Hade Doc bara hoppat över hindret så… Hopp sa Anna och så sprang Doc till tävlingsledaren som just tagit apporten och hoppade på henne. Söt-Doc! Alla andra moment utförde Doc riktigt bra, men små detaljer avgjorde. Spåret strulade i början men gick sedan klockrent. Budföringen var Doc den enda som sprang på (tror jag). Platsliggningen gick kanon och bara det var ju värt allt. Lydnadsprogrammet såg jättebra ut. Linförigheten kanonfin. Framförgåendet mycket bra, men när Doc stannade till vid en spånfläck blev det tyvärr noll, men vad gör det när han gjorde momentet så fint. Läggandet bra. Inkallningen dk. Apporteringen jättefin med ett ligg istället för sitt med apporten gav 5. Och så hoppet som avgjorde. Hellre en tävling där man känner att hunden är riktigt med än en halvkass tävling med uppflytt. Nu får Anna och Doc ännu en chans istället.

Chenin och Choice fick varsitt spår på klubben. Chenin fick ett direktspår med korv i och tack vare det höll hon ett mycket bra tempo. Hon var riktigt noggrann så det var kul. Choice fick ett spår som legat ca en timme. Hon spårade i ett högt tempo men samtidigt hinner hon lösa alla vinklar och sånt så även det kändes mycket bra. Hellre att hon spårar lite för hetsigt med mycket motivation. Båda hundarna tog sina respektive spårpinnar som jag glömt var jag lagt så jag blev extra glad. Chenin kommer direkt till mig och visar upp medan Choice stannar, tar pinnen och fortsätter. Men vi plockade in avlämnandet här och det gick mycket bra. Kampa med pinnarna är förstås också kul. Lite lydnadsträning fick Choice också. Bland annat en platsliggning tillsammans med appellklassens platsliggning. Chenin var med på prisutdelningen.

När Choice bajsade undrade jag det var för konstiga saker där i. Något som såg ut som ekollon eller svamp. För en sekund förträngde jag husses efterfrågan av sina öronproppar på morgonkvisten. Hon har inte ätit upp en, utan hela paketet. Tre hela kom ut i lördags och imorse kom resterna av resterande. Förhoppningsvis.

På eftermiddagen hann jag med ett par timmars sömn innan hundarna och jag mötte upp Jocke vid Lötsjön. Hundarna lämnades i vanlig ordning i Jockes bil medan Jocke och jag sprang runt Lötsjön. Sedan hem för att märka att jag var utelåst, vilket innebar platsliggningsträning, innan Hebbe dök upp. Strax innan fotbollsmatchen var huset fullt med folk. Fotbollsfest med trevligt sällskap och sedan vidare till Solidaritet – till slut, efter en del avhopp.

På söndag ville man bara sova, sova, sova. Men vid lunch var Hebbe och jag på en lägenhetsvisning. En väldigt trevlig lägenhet med fin uteplats. Allt stämmer utom att lägenheten ligger i norr/öster-läge. Det passar oss mindre bra så vi tänker på saken. Besök hos Hebbes mamma efteråt och mina föräldrar på kvällen.

Något trist som hänt är att vår gamla instruktör, Catrine Nyström, som hundungdom hade i drygt 10 år gick bort i veckan. Tankarna går till Olle och Kaxa.