Imorse var Chenin väldigt halt igen. 🙁 Det kan verkligen förstöra en hel dag. Jag vet inte vad det beror på. Igår gjorde vi verkligen ingenting annorlunda. Det kan bero på att hon inte längre är skendräktig och därmed måste uppföra sig som en valp igen, fara runt och hoppa. Vi har en tid bokat på Strömsholm som jag hade hoppats på att slippa använda. Jag vill bara inte vara med om en operation till. Det finns varken pengar, tid eller energi till det.

Igår var vi med Lazy till veterinären får kontroll av tassen som fastnat i ytterdörren för två veckor sedan när dörren blåste igen. Trampdynan som de sytt fast har ramlat av så hela operationen var väl i stort sett totalt onödig och 8 500 kr onödigare. Lazy har ett öppet sår istället för en trampdyna och mamma lägger om det varje dag, ända sedan operationen. Efter veterinärbesök åkte vi till Gustur. Det var för kallt, blött och mörkt för att rida så vi tog en promenad med hundarna och Gustur. Gustur var tydligen lite stel i måndags men mådde i alla fall ypperligt igår. Mamma hade med sig massa äpplen och Aragon, Gusturs boxkompis, fick några extra eftersom han ska slaktas inom kort.

Igår började Chenin äta igen, efter flera veckors skendräktighet. Man kan lugnt konstatera att skendräktighet verkar bli värre med åren, särskilt om man som hund inte får vara så aktiv som man skulle vilja också. Chenin är i alla fall så ihärdig att hennes skendräktighet inte syns så mycket. På sista tiden har Chenins rehabilitering av knät kännts bättre. Igår körde vi dock ett simpass ute som gjorde henne rejält halt och gav henne ordentligt ont i ryggen. Usch vad frustrerande. Hon såg ut att ha riktigt ont i morse, men rida på Choice kunde hon i alla fall. Jag försöker lugnt förklara för henne att det är för hennes egen skull också som det inte är tillåtet. I övrigt kör vi på med terräng, viktmaschett, back-on-track-täcke, simning, novaphone, inga trappor, glukosamin, rheumocam, cytotec och hills (som dock ska bytas ut till Specific inom kort).

Choice är så duktig med hundmöten. Jag är så stolt, även om det kanske inte alls håller i sig. Choice sprang runt hörnet för att kissa, Chenin och jag kom efter och fick syn på en hundägare som stod ett par meter från Choice. Jag ropade och grävde i fickorna efter godis, Choice tittade på hunden medan hon kissade och kom till oss direkt efteråt. I för sig var det en ofarlig cocker spaniel, men ändå en enorm lättnad.

Här kommer lite bilder från tidigare tillfällen: