Det känns helt underbart att få ha Chenin hemma igen. Visserligen skär det ju i hjärtat att hon har ont men hon trivs så mycket bättre hemma än på djursjukhuset. Enligt vårdpersonalen var hon snäll och glad när de var där hos henne, men olycklig och orolig när hon var själv (läs:inte fick full uppmärksamhet). Hemma piper hon inget när jag sitter hos henne och klappar på henne eller borstar henne. Men benet gör förstås mer ont när jag inte är där. Jag kan tro att bara slippa tratten gör Chenin lugnare. Här hemma har hon sin uppblåsta krage istället. Hon går bra på promenaderna (dvs ut och in till gräsmattan) och haltar emellanåt inte alls. Vi har lånat en antidragsele som verkar göra underverk, i alla fall so far. Den är av en modell jag inte sett förut och än så länge behöver jag bara koppla framtill på bröstet så tar hon det lugnt. Hon får promenader var tredje timme och däremellan går jag långpromenader med Choice innehållande en del lydnadsmoment. Idag har Choice dessutom vänt när hon såg en katt och jag ropade på henne. Det var en fin bekräftelse eftersom hon och Chenin annars är fullkomligt vansinniga i kopplena när de ser katter.