På gården

Igår kväll lyckades jag slarva bort Choice. Kände mig som en hemskt dålig hundägare och tårarna rann (så hon verkar vara omtyckt i alla fall). Hebbe har lyckats ramla med elcykeln och Choice på väg hem från dagis för någon vecka sedan. Choice tycker elcykeln är sådär efter det märkte jag igår kväll när Hebbe kom hem. För att få Choice att glömma det tog jag ut henne och cykeln på gården. Jag cyklade före, ropade och lät henne springa ikapp och kampa med min arm. Jag är ju inte direkt den som håller koll och ganska snabbt slutade jag ropa och räknade med att hon nog kommer. Plötsligt var hon helt borta. Jag ångrade genast att jag inte ropat, cyklade tre varv runt gården visslandes och sa till Hebbe att komma ut och leta. Från coollugn (lätt irriterad) till panik på några minuter. Jag var övertygad om att någon pitbullägare tagit henne för att hetsa sina hundar mot henne. Även andra hemska scenarior spelades upp inom mig. Jag krävde och genomförde dörrknackning hos stackars oskyldiga människor. Hebbe föreslog att vi skulle sätta upp lappar. Sätta upp lappar?! Är du galen?! svarade jag (skrek kanske). Hon är ju ingen bortsprungen katt som vi aldrig får se igen! Choice som var så fin, sa Hebbe. Han verkar inte ha medfödd förmåga för att hantera försvunna hundar. Efter 20 min ringde jag polisen. Choice var på väg in till stationen med en kvinna som hittat henne på Konsum i Centrum. Typiskt Choice att tänka med magen först och istället för att gå några ynka metrar hem så traskar hon ner till centrum. En helt obekymrad Choice hoppade ur bilen och hälsade förstrött. Sådär toklycklig att se oss som hon blir efter dagis var hon inte. Vi hade ju varit ifrån varandra så kort bara. Det kändes som att det var nära ögat, fast det såklart inte alls var det. Varför har hundarna aldrig nummerbrickor på sig när de väl behöver? Ibland är det i alla fall skönt att boi storstaden, t o m borttappade hundar kommer snabbt till rätta. Choice är ju så lydig och duktig jämt så det var verkligen en chock att hon var försvunnen. Vi gick åt olika håll helt enkelt.

Choice fotgående Foto:Anna

Utöver dramatik med försvunna hundar har vi kört lydnad i två dagar. Kryp, platsliggning, fjärr, hopp-stå, rutan, apportering, budföring, linförighet, inkallning, läggande m m har det blivit för Choice. Igår vid Lötsjön och idag under skott i Ursvik med Anna och Doc. Jag är ju fortfarande halvsjuk så jag kan ju inte direkt säga att jag la manken till men jag är nöjd ändå.

Jag skulle aldrig kunna ha fler än två hundar. Jag har ju bara två händer. Det ska klappas hela tiden i soffan och på toan. Om jag kollar mobilen med ena handen knuffas det så jag inte missar någon klapp. De kräver verkligen ständig uppassning så jag tänker ofta att det är tur jag inte har tre. Lazy kommer visserligen imorgon då föräldrarna är borta, men hon kräver mest någon klapp då och då, inte ständig aussie-uppassning.

Killen dog av en överdos förresten. Det är därför det inte nämnts någonstans.