Jo men jag var nog kanske lite väl pinsam. Jag är så rädd om Chenin att jag blir panikslagen av sådana händelser. Det känns som att man ibland saknar hämningar, jag blir både arg och ledsen. Men olyckor händer ju faktiskt. Jag har också haft snälla hundar som älskar allt och alla som fått hälsa i stort sett ohämmat. Jag har också trott på att hundar löser det bäst själva. Så lite förståelse för okunskap har jag därför. Jag har själv mina hundar lösa och kan själv vara dålig på att respektera andra. Vad som dock skiljer sig åt är att mina hundar aldrig får springa fram till okända hundar och inte heller nästan-springa-fram (som vissa småhundar ofta tillåts göra). Dessutom är jag extra känslig för hur hundar och ägare beter sig. Håller någon sin hund kort och går undan så tar jag också in hundarna vid sidan. Om folk däremot vill att hundarna ska hälsa (det är ju inte speciellt svårt att läsa av) låter jag mina hundar gå mer fritt eftersom det då inte verkar störa ägaren, men ändå får de aldrig gå fram utan bara ta steg i den riktningen. Nåväl alla är olika, men att vi inte ville ha sällskap var nog rätt uppenbart och att man inte gör något för att stoppa hunden förrän den är nos-mot-nos tycker jag är dåligt.

Jag känner mig totalt utsliten och trött. Helg ja tack med spår, jogging, vallning,kalas, karaoke och inte ett uns jobb.