Hussen skickade en hälsning från eftermiddagspromenaden i fredags…

Fina fina vinterdag! Man har ett leende på läpparna pga all vit snö. Hoppas den ligger kvar länge. Sista veckan innan jul och det märks, fullt upp med saker som ska vara klara.

I måndags var det styrelsemöte med SASK. Endast fyra deltagare dock, vilket är trist. Nåväl, fördelen är att mötet går snabbt i vart fall. Efteråt hade hundarna och jag egen måndagslydnadsträning. Choice är så sjukt kul att träna nu. Metallapportering är särskilt intressant för åter igen är tjejerna så olika. Chenin är knäpp, fullkomligt vansinnig på metallen. Den får inte ligga någonstans framme, då ska hon ha den. Men egentligen innerst inne gillar hon den nog inte, bara idén med den. När hon ska hålla den håller hon huvudet aningen uppåt och munnen lite väl öppen. Choice däremot håller den fast i munnen, med munnen stängd och med huvudet i normal höjd. Hon däremot har inget begär efter den – ingen eftertanke, ingen hatkärlek.

Helgen började med julfest på jobbet. Jag tog det lite lugnt med alkoholen med tanke på att jag hade åtaganden i rasmontern på mässan. Julfesten innehöll mycket julmat, mycket dans och mycket underhållning. Veronica de Maggio snodde showen från de flesta andra. Jag dansade så fötterna blödde och längtade till slut bara tills första bussen tillbaka till kontoret behagade anlända till Frihamnen omkring midnatt. Jag försöker spara in på allt som går, taxiresor inkluderat, för lägenhetsköpet, men väl i centralen bar inte benen för tuben så det blev en taxi för ömma fötter (i kombination med för lite dricka och för mycket dans). Väl hemma hos föräldrarna fann jag både hundar och bil oskadda och välmående. Jag tog ett enkelt beslut och sov i mitt gamla rum med två aussieflickor som gjorde allt annat än sov kändes det som. Eftersom man får sova i sängen där så var det ett ständigt upp och ner. De är ju lite osäkra på varandra i sådana situationer och måste därför resa på sig så fort den andra rör sig. Hemma är det tryggare sovplatser. Efter en orolig natt med en väckarklocka som var avstängd och en som inte ringde, vaknade jag en timme innan jag skulle befinna mig i montern på mässan. Panik och irritation över mig själv rusade jag runt efter saker, gav hundar mat, lämnade kvar Chenin (som egentligen skulle vara med Jocke) hos mamma för att morgonpromenera med Lazy, skyndade hem, hämtade Choicepapper och bilder till montern, sprang ner till sjön (inklusive rastning av liten svart) och mötte Kim och Annica som skjutsade till mässan och vaccinerade Choice. In gick vi utan vare sig införselbrev eller fribiljett. Jag var vid montern ett par minuter över nio – hungrig (trots gårdagens julbord). Lisa hade i vanlig ordning ordnat med det mesta inför mässan så att allt var välplanerat och kändes välkomnande när Choice och jag kom dit. Tack Lisa för att du är en klippa och ordnar med allt! Nästa år får vi byta roller så du slipper vara organisatör och samordnare för allt.

Själva monterarbetet flöt på bra. Choice var himla gullig med alla som var fram. Jag tycker inte hon är så intresserad av folk allmänt men monterklappar var tydligen hennes grej även om jag kan tycka det är löjligt att så många ska klappa hund. Choice hoppade upp på de första exemplaren människa men slutade snabbt och nöjde sig med att sitta vid staketet för klappar av alla förbipasserande. Men att hon är en hund som reagerar snabbt på rörelser märks. Ena stunden kan det vara sex barn samtidigt som klappar men nästa stund när ett barn sprang fram, viftade exalterat och slog mot staketet så gick hon igång på alla cylindrar. Pinsamt, men typiskt unga vallhundar också. Annars gick det bra, hane och efterlöp-/förlöpstikar var kanske en mindre bra kombination, men det gick. Jag pratade så jag var torr i munnen fram till eftermiddagen, då både hungrig och törstig. Därefter syntes inte jag till mer; mat och shopping stod på schemat. Shopping med Florence som sällskap visade sig vara extra trevligt. Hon inspirerade mig att investera i en snygg allvädersjacka och jag pushade henne att lämna tillbaka köpta saker. 🙂 Jag köpte också hundmat i mängder, fällar, tuggben, grisöron, klosax, klickers m m. Men det viktigaste köpet var en stor pingvin till Chenin för 35 kr för att kompensera för att hennes snåla matte vägrar köpa en pipande bläckfisk för 220 kr som andra köpte (nämner inga namn Annica – även om du kom över en billigare variant 🙂 ). Pingvinen innebar ren skär lycka för Chenin. Hon stod hemma och skakade den i evigheter medan jag filmade knaset. Och efter en bra stund la hon sig med pingvinen under bordet och började riva ut ögon, näbb m m. När jag hörde det, hamnade pingvinen i fönstret (vore kul om den kunde överleva jul i alla fall) och hundarna fick varsitt grisöra istället.

På söndagen hade jag bestämt mig för att vara ledig från mässan även om det lockade stort att vara där – en dag är inte riktigt tillräckligt och jag hann inte ens runt och se något speciellt. Men tjejerna och jag fick se desto mer av dagsljuset. Vi åkte till klubben för att spåra mitt i en orienteringstävling visade det sig. Chenin gick sitt långa fina korvspår i mossa väldigt fint och plockade pinnar och leksaker. Choice fick ett ganska långt spår (för att vara hon) med fyra saker i. Hon spårade så jäkla bra, snabbt men noggrant. Pendlande över spåret hela tiden för att kolla kanterna. Jag tänkte att återigen blir det ett sånt där skrytsamt klockrent spår, men efter tredje apporten tappade hon sitt fina flyt och såg mest planlös förvirrad ut i spåret. Vi fullföljde med lite lydnad och det är himla kul att fria följet börjar kännas mer och mer stabilt. Hon tycker det är skitkul att gå fot och påminner mer och mer om Chenin. Tyvärr tycker jag det är lika tråkigt att träna sitt/ligg kvar med Choice som med Chenin, men det måste göras. Efter skogsträning och promenad blev det jogging 5 km vanliga i Ursvik för Choice och mig. Jag var tung i benen efter dansande i fredags och monterarbete i lördags men det gick i alla fall. Motiverade mig vid starten med att jag kunde få gå efter 3 km, men då hade man ju flåset uppe. Jag sprang dock långsamt och gick i två backar på mitten.

Största triumfen denna vecka är att Choice inte gjorde en reaktion när en hare sprang över gården medan vi tränade lydnad i onsdags. Chenin låg platsliggning och såg den inte, men hade Choice bara tagit ett skutt så hade Chenin flugit fram. Till saken hör att de strax innan fick syn på något i mörkret och blev rätt taggade. Men medan vi tränade såg jag bara hur Choice stelnade till och kollade bakom min rygg. Mycket godis utdelades snabbt och så var det bra med det. Igår blev det springning runt sjöarna med Anna och Jocke, efter den obligatoriska promenaden som alltid börjar fullkomligt galet vid vårt möte på parkeringen. Choice är tokig i fåglarna, som jag nämnt förut och igår ryckte hon till så hårt att hennes nyköpta läderhalsband av ÖB-kvalité gick av. Lilla skithunden! Sur jag blev…

För att gottgöra var Choice istället jättegullig hos veterinären när Chenin skulle trampa vatten. Hon är så nyfiken på allt – hoppar upp i fönster, in i tread millen, hoppar upp och lägger sig på massagebordet, hoppar in i tvättstället. Världens sötaste! Chenin satsar på att charma personalen istället. När vi sitter i väntrummet så ligger hon och tittar uppmärksamt på receptionisten med huvudet på sne så att personen ifråga bara måste hälsa. Chenin kräver det och gör därför allt för att se så söt ut som hon bara kan. Det är på gränsen till pinsamt och man känner sig verkligen som en person som bara vill att alla ska hälsa på ens hundar. Men samtidigt så börjar man ju själv le när Chenin gör sig till. Choice märks aldrig i sådana sammanhang. Tread millen gick bättre än någonsin – kanske bara behöver gå 25 ggr (eller vad vi gåt totalt i Chenins liv) innan hon fattar galoppen. Nu kan hon till och med vila när rullbandet pausas. Vi gick samma tid som förra gången med 11 minuter totalt.

Väl hemma hittade jag en utväxt mellan Chenins framtår. Undrar vad det kan vara? Som Hebbe säger så är det alltid något man ska behöva oroa sig för när det gäller Chenin…

Sedan i måndags har jag tänkt lägga in det förra inlägget men tiden har inte riktigt räckt till. Det har varit fullt upp på jobbet minst sagt. Jag ska inte trötta ut med jobbrelaterade ämnen men ibland blir man bara så frustrerad. Det är så mycket man skulle vilja skriva av sig men det går inte riktigt att göra det i bloggen. Enkelt uttryckt kan jag väl säga att vissa personer på högre nivåer (dock inte min chef kanske jag ska förtydliga) är duktiga på att göra saker mer röriga och leverera saker till kunder som de inte efterfrågat. I måndags kom jag i alla fall hem i rimlig tid för att spendera några timmar på klubben. En promenad med båda flickorna, därefter lite träning av Choice innan Chenin fick komma ut på plan och köra lite tricks. Några nya dök upp varav en ung tjej med jack russell hade svårt att förstå något jag sa om vägen dit, vilket föranledde 10 samtal varav ett med fadern som tyckte att jag borde bedriva någon taxiverksamhet där jag skulle plocka upp 10 personer på lämplig plats. Det tyckte inte jag. Inte heller tyckte jag att jag hade någon skyldighet att möta dem på vägen. Herregud, jag får inte betalt för att träna dem ens och öppna träningen är inte till för att jag ska eskortera folk utan för att jag ska kunna träna med min hund. Märkligt folk! Choice fick i alla fall träna lite av varje på den leriga planen. Vi körde en del apportering också vilket var kul.

Igår var jag tvungen att jobba över för att möta vissa deadlines. Hussen fick vara dagishämtare. Väl hemma tog vi en sväng till stallet, tjejerna och jag. När vi kom hem hände det som inte hänt på 6 månader. Chenin klippte till Choice i hallen för att min jacka med godis i hängde framme. Det verkar som att Chenin är i en känslig period precis innan löpen så man får väl vara extra mycket på sin vakt nu. Tråkigt i alla fall eftersom de verkligen varit bästisar så länge. Chenin är som ingenting efteråt men Choice är lite låg och smörig. Jag tog ut henne själv och då levde hon loppan.