Dagen efter
Jag är så bortskämd av snälla vänner så jag skäms! Själv kommer jag knappt ihåg födelsedagar. Igår kom Jocke, Marc, Nattis och Erik över och firade med god mat och finfina presenter som jag inte känner mig värd. Jag önskade mig mest ett livstids presentkort av Jocke avseende hundvakt och promenadsällskap. 🙂 Men det kom jag på först i efterhand… Det blev i alla fall ganska sent igår och inte förrän vid 01 kom Hebbe och jag i säng, dödströtta!
Chenin mår förhållandevis bra och det känns himla skönt att vi åtminstone kan gå våra medellånga promenader. Även på dagis får hon nu följa med på eftermiddagspromenaden och så småningom ska hon nog kunna gå med även på långpromenaderna. Igår morse var hon dock lite dålig och det högg i hjärtat. Jag kände mig direkt nedslagen för att vi kanske pressat för långt i måndags. Jag fick dock reda på av Hebbe att förvirrade Kim sagt till Chenin att hoppa in i bakluckan själv när de hämtade upp hundarna i måndags. Och han ska bo på en veterinärpraktik! Skönt ändå att få förklaringen även om man hellre skulle vilja att hon varit utan hoppet, eller ännu hellre kunde hoppa utan påverkan. Han ska få höra när jag ser honom nästa gång. 🙂