Min farfar gick bort igår. Hemskt tråkigt förstås, speciellt för min pappa som tjatade politiska dilemman med honom flera gånger om dagen och såklart för hans fru Margaretha som lämnats med ett tomrum. Det är i för sig inte oväntat eftersom han var 92 år men nog så tråkigt ändå när man har så mycket kvar att leva för. Det är väldigt konstigt – han har ju alltid varit Farf. 🙁
Jag är så bortskämd av snälla vänner så jag skäms! Själv kommer jag knappt ihåg födelsedagar. Igår kom Jocke, Marc, Nattis och Erik över och firade med god mat och finfina presenter som jag inte känner mig värd. Jag önskade mig mest ett livstids presentkort av Jocke avseende hundvakt och promenadsällskap. 🙂 Men det kom jag på först i efterhand… Det blev i alla fall ganska sent igår och inte förrän vid 01 kom Hebbe och jag i säng, dödströtta!
Chenin mår förhållandevis bra och det känns himla skönt att vi åtminstone kan gå våra medellånga promenader. Även på dagis får hon nu följa med på eftermiddagspromenaden och så småningom ska hon nog kunna gå med även på långpromenaderna. Igår morse var hon dock lite dålig och det högg i hjärtat. Jag kände mig direkt nedslagen för att vi kanske pressat för långt i måndags. Jag fick dock reda på av Hebbe att förvirrade Kim sagt till Chenin att hoppa in i bakluckan själv när de hämtade upp hundarna i måndags. Och han ska bo på en veterinärpraktik! Skönt ändå att få förklaringen även om man hellre skulle vilja att hon varit utan hoppet, eller ännu hellre kunde hoppa utan påverkan. Han ska få höra när jag ser honom nästa gång. 🙂
Jag fyller år idag, hela 27 stycken! Dagen till ära blev jag väckt av att den ömma fadern ringde på morgonen för att gratulera och skrämma livet av mig. Jag var förstås övertygad att det var något med farfar. Tänkte inte en endaste gång på att det var min födelsedag och hade svårt att förstå att man ringer och väcker en för ett så udda nummer. 🙂
Jag hade kundmöte i Sundbyberg på förmiddagen så jag passade på att spendera lunchen hemma med hundarna. Ikväll blir det middag hos oss med Jocke, Marc, Frida, Nattis, Erik och Hebbe. Min vilja att tona ner firandet i år och låta födelsedagen obemärkt passera accepterades inte fullt ut.
I lördags hade vi SASK-möte på Mälarö Bk. Höglöpande Chenin kändes onödigt att utsätta eventuella hanhundar för så hon fick vara med mamma och Lazy medan Choice följde med. Mötet var effektivt avklarat men lämnade dessvärre en viss hunger kvar hos mig som inte ätit frukost. Choice och jag tog sedan tillfället i akt att träna på nya planer efter att hunden i spegeln kollats av. Hon gick så jäkla bra att jag började fantisera om appellstart till sommaren. Framförallt gick hon väldigt trevligt fotgående, stabilt och fint. Vi påbörjade dessutom inkallning med ställande och läggande och hon kändes nästan bc-snabb några gånger. Vi körde också mycket avståndsregleringar – tränade på att gå sakta mot mig inför vallningen och att lägga henne på avstånd. Läggande under gång blev det också och snart trodde hon att hon skulle ligga hela tiden på allt. Väl hemma hos mamma när skymningen kom var jag döhungrig.
På kvällen föreslog Anna lydnadsträning och jag kontrade med garagelydnadsträning. Choice var duktig men verkade mer trött i huvudet än tidigare på dagen. Fotgående blev det i alla fall och särskilt fokus på att inte nagga mig i vändningar. Platsliggning äntligen, dessutom med störning av främmande hund som gick förbi. Inkallningsstanna, ingångar. Inkallning med stå och ligg som inte gick fullt lika bra som tidigare på dagen. Lite rutan-skick fick vi också till och här känner jag att jag måste ha en bra plan. Chenin fick köra lite minimalt med sina trix; hakan i backen, tass, back.
Igår, söndag, var det stort kalas hos oss för mig och min mamma. 23 personer i vår lya verkar vara ett maxläge att få in. De flesta fick stå och äta men det gick bra. Hebbe var iväg med Choice och mötte upp några vänner som tagit hand om en irländsk gatuhund (liten terrier). Tydligen sprang de på fint i snön och Choice njöt av att vara snabbast och bli jagad. Jag fick se busarna på film efteråt. Väl hemma igen var lägenheten fylld med folk och Choice hade stora ögon och far runt som en oljad, och isig, blixt. Höglöps-Chenin försökte bjuda upp kusinens dansk-svenska gårdshund Milton på lite dans, men det tyckte jag var onödigt. Annars fungerade det bra ändå med alla barn, höglöpande hundar m m. Chenin är lycklig bara någon klappar på henne hela tiden eller om hon får någon liten skål att slicka ur. Jag tror det är nyttigt för Choice (och även Chenin, men hon är ju härdad) att uppleva lite barn och folksamlingar eftersom hon är så signalkänslig. De tog i alla fall allt med ro och fick missnöjda gå in i sovrummet medan vi åt så folk kunde röra sig. Inte heller stal Milton någon mat mer än att slicka på pappas korv när tillfälle fanns, så det måste få anses varit en lyckad kväll. Alla verkade i alla fall ha kul. Vi spelade Buzz på 8 personer och när det bara var Micke och Sanna kvar spelade vi TP till sent. Jag vann otroligt nog, jag som aldrig brukar vinna TP, och det var trots att jag gled in i efterhand med tre pluppar mindre. 🙂
Nu har Chenin börjat med muskel-relaxerande så igår kväll blev det mycket massage och novaphone på ryggen. Vi ska köra ordentligt med det nu varje kväll.
Igår när Jocke och jag skulle promenera Lötsjön med flickorna hoppade Choice och Chenin upp mot Jocke. Några sekunder senare var Chenin halt på vänster bakben och jag vände mot bilen för att inse att promenad för hennes del fick utebli. Plötsligt hoppade hon på tre ben genom att lyfta höger bak. Sällan blir man så lättad och vi vände genast tillbaka mot sjön. Choice hoppade då också på tre ben och vi ökade bestämt hastigheten. Kallt är bara förnamnet på vad det är ute och vissa kala fläckar verkar kyla varma trampdynor ganska rejält.
