I tisdags frågade Leyla om hon fick ha med Choice på friluftsdag med skolan. Jag kände direkt hur det knöt sig i magen med tanke på alla olyckor som hänt på sista tiden. Man blir lätt överbeskyddande om sina älskade. Klart hon skulle få ta med henne, men ändå var jag orolig och gav tusen förmaningar och ringde varannan timme. Jag antar att hon inte lånar henne igen… Chenin fick som kompensation följa med till kontoret efter att jag spenderat några timmar hemma i halvt sjuktillstånd. Utan Choice är Chenin skendräktig och coollugn, vi bara gosas och pussas hela tunnelbanan hem. Sedan möter vi upp Leyla och Choice och då beter sig Chenin som en kåt hane… Jag fick tokhålla henne på bussen för att hon skulle lämna Choice ifred.

Någon springning har det inte blivit när man är halvkrasslig och inte ens en tur till stallet under veckan. Nu mår jag bättre men istället är Hebbe dålig. Och eftersom han är kille mår han 1000 ggr sämre än mig. Igår fyllde Hebbe 30 år och det firades med middag, tårta, blommor och presenter. Hebbes mamma och syster kom över.

Promenaderna för Chenins del har utökats radikalt (känns det i alla fall som). Vi går 50 min nu och det känns helt underbart. Hon mår bättre än på väldigt länge (och det är inte bara för att Choice höglöper). Utöver promenader består min vecka mycket av OS OS OS förstås… Hockey, curling, sprint, skidskytte, slalom… you name it och jag kollar. Gillade även uttrycket: I’m in love with a Ferry tale…