Bara jag vaknar halv sju på en söndag och går upp. Jag kände mig lite stressad att hinna med allt som jag planerat. Jag började med lite städning innan det blev ordentlig sväng med hundarna. Efter det sprang Choice och jag drygt Lötsjön – 3 km. Sedan mer städning och frukost innan det blev skogen och spår med Anna och Sofie. Chenin fick ett 300 m godisspår att gå fram och åter i. Jag glömde att jag lagt en pinne i mitten men det missade inte Chenin. Vid en vinkel på en större stig blev hon distraherad av rådjurslukt annars bra. Insåg också att jag inte har något tålamod, återigen, och märkte att hur snabbt jag börjar gå efter Chenin svalt en godis avgör hennes tempo väldigt mycket. Inte förvånande i sig men mer förvånande att min personlighet är sådan att jag omedvetet gör det. Choice fick ett kort ängspår på 100 m. Tidsbrist gjorde att jag gick det själv. Bra start och markering av första pinnen. Choice misslyckades sedan att övertyga mig i sista vinkeln så jag selade av och letade slut där jag trodde det var. Choice fortsatte då själv och när jag vände mig om stod hon med slutet i mun. Stackars hundar som har en så oduglig matte… Doc och Tristan gick enligt uppgift också bra och Anna och jag analyserade Docs andra spår tillsammans. Dalton vet jag inte hur det gick för eftersom jag hastigt var tvungen att åka. Efter träningen blev det nämligen några timmar på jobbet för hundarna och sedan god tacomiddag hos bror Micke och Sanna.

I torsdags sprang vi med en kollega i Hagaparken. Först promenad med övertaggade hundar som fått korn på vatten. Sedan springning med Choice. Nytt ställe var tydligen galet kul och nytt sällskap gjorde mig motiverad. 5,7 km blev det och därefter rehabsimning i poolen för båda tjejerna. Chenin simmade 3 gånger 5 min.

I fredags åkte Hebbe, jag och hundarna iväg till Marianne och Gunnar i Oxelösund. Först en snabbvisit med valpmys. Valpar i världens finaste färger! Och sedan till hagen och fåren. Choice och jag hade fått det stora förtroendet att klara oss helt själva. Efter inte alltför mycket meckande hade vi fått in alla fåren och plockat ut en lagom skara i fållan. Choice gick såklart in med galen attityd, precis som om vi aldrig tränat. Jag klarade inte riktigt av att säga till henne själv så Hebbe hjälpte till och då föll bitarna på plats igen. Vi fick till två bra pass i fållan, utöver hämtningen och tog oss sedan ut på öppen mark. Vid det laget hade Choice lugnat sig lite också. Då gick hon skitbra. En blick åt varannat håll när jag gick framlänges fick henne att gå utan alldeles för mycket pendling. Hebbe sa också att det såg lugnt och fint ut. Vi filmade lite men pga datakrasch tänkte jag att ni får hålla till godo med mindre fin vallning från lördagen när vi ska ta in stora flocken. Datorn vill dock inte riktigt samarbeta vad gäller den filmen.

Samtidigt som mörkret föll for vi vidare till Lisas landställe där Lisa och Linda och en mängd hundar befann sig. Några timmar aussieprat innan vi somnade i morfars rum. Vaknade på morgonen och hittade en blodpöl på täcket, funderade på oväntat löp innan jag hittade en stor fästing mitt i. Choice gissar jag på, hon är ju väldigt omhändertagande om sig själv. I alla fall åkte vi tillbaka till Oxelösund för att delta som passiva på den vallningskurs som Marianne och Gunnar anordnade med Sandra Zilch. Extra spännande var det förstås att lyssna eftersom Sandra äger Naishe som är pappa till Choice. Med på kursen var Lisa och Linda med Loi och Modja, Harriet med Noah och Voys, Cilla med Swip, Choice syskon Florence och Milton, Micke och Ramsey, Cathis och Riffe samt Stina och Caliber, även Jacob och Cash var delvis med och några fler passiva från Libbys kull i somras. Extra roligt att se Caliber förstås som tagit sig ner från de norra delarna av Sverige. Vi började med teori som kändes riktigt bra, ner på detaljnivå och analysera. Hennes hundsyn kändes dessutom väldigt bra (något jag alltid oroar mig för med nya instruktörer). På många sätt var hon väldigt lik Peter Nilsson men det var några olikheter också. Hon jobbade till exempel inte lika mycket med press utan mer med placeringar, vid flankeringar föreslog hon att man hjälpte hunden genom att, efter ha fått ut hunden (vilket gjordes genom att skärma av alla andra vägar snarare än med hot/press), gå åt motsatt håll. Jag tyckte också Sandra jobbade väldigt bra med Micke och Ramsey i fållan. Däremot hade jag lite svårt för hur Loi hanterades. Det är en hårfin linje mellan att bemöta en hunds envishet och att göra en hund osäker. En hund med attityd (som många aussiekillar har) kommer inte direkt ge sig i första taget. En hund som har mycket i sig antar ju gärna utmaningar så där tycker jag man ska undvika att lägga den pressen. Loi i vallningssammanhang är ju inte helt olik Chenin i vardagssammanhang 🙂 och om jag skulle sparat på alla ”goda råd” jag fått, skulle jag haft en hel bok. Folk har en förkärlek till hundar med mycket i. Dessvärre har de ofta inte bakgrundshistorian och känner inte till hunden speciellt väl så det brukar inte arta sig väl. En stor skillnad är dock att jag kunnat välja bort råden vilket inte är lika lätt att göra när en vallningsinstruktör står med ens hund. Usch, jag led lite med Lisa och Loi när det kändes som att Loi inte direkt blev bättre utan sämre efterhand. Inte kul när ens hund går igång och frustrationsskäller i ett. Där gillar jag mer Peters stil att klappa om dem och säga något i stil med ”Ta det lugnt, jag ska visa dig!” Jag hade t o m glömt bort att det var så han gjorde eftersom det aldrig användes på Choice. Men det viktiga är att ta med sig det man gillar.

En annan sak som jag gillade var att Choice lugnade ner sig väldigt mycket utanför vallningen när hon fick gå lös. Hon körde t o m lite busrace med Caliber, Voys och Noah – den senare i hagen, utan att ens försöka dra till fåren som vallades av andra. I koppel däremot är hon inte lika lugn, fin och tyst.

Något som däremot inte var lika kul var det ständiga regnandet. Vi kunde haft lite mer tur med vädret.

Chenin kom på att man kunde riva hela gallret i bilen och hoppa runt, håra ner och skälla de få gånger Choice vallade. För hennes del blev det annars dikesbad och ängspår där hon gick som en klocka! Jag tänkte egentligen att Choice också skulle få ett spår – och det tänkte hon med som sprang iväg mot fältet – men jag orkade inte och hon var ju ändå helt slut efter kursen. Efter avslutad kurs stannade Hebbe och jag nämligen kvar och körde ett eget pass där vi tänkte anamma Sandras råd, men återigen fick jag fokusera på rätt attityd hos Choice – prioritering! Denna gång gick intagningen helt OK, men avskiljningen desto svårare. Ett par gånger försatte jag dessutom Choice i lite för avancerade uppgifter men hon gjorde så gott hon kunde och jag grälade på mig själv i huvudet. Efter ett kort pass i fållan som var lerig och snorhal gick vi istället ut på fält. Det kändes som att Choice hade behövt vara kvar lite längre i fållan dock för fåren kändes lite flyktiga (dragningen till stallet var stor denna kväll) och då var hon taggad till tusen och lugnade sig inte riktigt så mycket som jag skulle velat. Choice var dessutom helt slut stackaren och när koncentrationen brister faller hon lätt tillbaka till kontroll genom att nafsa! Men sedan fick vi till bra flyt och idag till skillnad från gårdagen kunde hon plötsligt stanna på kommando.