Igår fick hussen vara hundvakt medan jag var ute med kollegor och drack vin. Föräldrarna är nämligen bortresta så jag har även hand om lilla långsamma Lazy. Det innebär att vi även sover i huset. Hundarna har varit med på jobbet hela veckan eftersom dagis är stängt. Även om man inte kanske uppskattar regn alla gånger så är det ganska mysigt när det ösregnar ute och man sitter inne på kontoret. Ännu bättre är det att promenera alldeles själv i Humlegården med hundarna lösa utan att oroa sig för att störa piknikare, skateboardare eller lekande barn. Bara vi tre och regnet. Paraply hade jag inte tänkt på att ta med så jag var genomvåt när jag kom in på kontoret igen. Eftersom det är så lite folk har hundarna roat sig med att springa sig torra i korridoren och rulla sig i mattorna.

Igår hade vi dessutom lunchdate med kusinen och hennes dansk-svenska gårdshund Milton (jag vet att det brister i vän-variation med aussie-Milo, kelpie-Mido, tax-Miro, gårdshunds-Milton och människo-Mikko). Chenin och Choice var inte ett dugg intresserade – de tittade surt och sedan gick hundarna hur bra som helst.

Äntligen blev det också spår för flickorna som haft flera veckors uppehåll. Jag la 2 långa till Doc och Chenin och sedan fick Chenin börja med Dalton i hälarna. Hon plockade alla tre apporter. Eftersom det var ett godisspår tog det lång tid att komma igenom det. Innan vi var klara började det skymma. Doc och Choice hade då sina kvar. Doc gick sitt långa spår med mer självsäkerhet, motivation och därmed tempo än jag sett honom förr. Han hade visserligen tapp men blev inte uttråkad av det utan kämpade på. Alla föremål utom en nyinvestering blev upphittade, men när vi kom till slutet var det mörkt. Choices spår kvar att gå i slitig terräng. Hon försvann som en oljad blixt och sedan var det bara hålla emot längst bak och försöka undvika ramla i hål och få kvistar i ansiktet. Fram till första apporten gick det an men efter högervinkeln tog hon vänster och plötsligt meddelade Anna att vi var i Chenins spår. Det kändes rätt hopplöst i mörkret så jag gav upp och tog istället en liten runda med tjejerna i mörkret.

Hundarna får inte ligga på latsidan särskilt länge. Man vill ju passa på att träna lite medan det är svalare väder. Efter inställd tur till klubben blev det istället träning på vår egna grusplan. Chenin fick för första gången på länge köra rutan och inkallning med ställande och läggande men också metallapportering, fotgående och platsliggning. Hon gick som en klocka och hade äntligen en bra position i fotgåendet. Vad grym hon är när hon vill och vad tävlingssugen man blir! Chenin mår fysiskt bättre än på länge, men det kan lika snabbt vända vet jag. Chenin fick även träna in en rolig plojgrej som handlar om att hon inte ska hålla kontakt med mig. Hennes kontaktsökande är på gränsen till sjukligt så nu får hon bara ta godisen om hon tittar på den. Väldigt intressant och vilken precision det behövdes.

Choice fick träna lite av varje men sloknade ordentligt av att Chenin skällde. Plötsligt gick det inte att hämta metallen, inte springa till mig och inte kampa ordentligt. Citronhalsbandet var slut så jag försökte säga till Chenin att vara tyst men förjäves. Till slut gick jag i taket och tog in Chenin i lägenheten. Då blev Choice en helt annan hund, taggad till tusen. Så vi fick ett kul pass med fotgående, läggande, inkallning, saktagående, kryp, metallapportering (som vi började med konkurrens efter Chenins skällande och vad girig den lill blev då) och fjärrdirigering.

Efter träningen blev det en sväng med hundarna och småprat med hundstallethundägare (som kände till Tjabo) vilket gjorde att klockan blev väldigt sen innan jag somnade.

Igår tävlade vi för första gången i vallning. Tävlingen hölls inom ASCA av Nina Mellfors i Skärbläcka. Choice började med ett run på får som ändå höll på längre än förväntat innan vi blev diskade. Vårt andra pass var på anka och började riktigt bra. Jag hade dock svårt att få Choice att förstå varåt ankorna skulle och således var hon behövde placera sig för att de inte skulle springa tillbaka mot fållan. Vi tog oss åtminstone runt i den bemärkelsen att vi fick scores, även om vi inte fick kvalificerande sådana. Det kändes emellertid rätt hopplöst när vi skulle in på får igen så för att göra lidandet långt passade jag på att dessutom köpa ett run på kor av Anders. Andra passet på får blev dock ett kort lidande. Choice lyssnade väldigt lite och jag fick nog och hade vett nog att lämna arenan innan vi blev diskade. Jag fick beröm för att jag tog rätt  beslut vilket ger en indikation på vilken nivå vi var på. Sist ut av alla under helgens tävlingar var det dags att låta Choice valla kor för första gången (den gången Anna och jag gick med Choice och Doc i koppel för ett år sedan kan knappast räknas som mer kovana än att hälsa på korna i stallet). Några tyckte nog att det var lite väl övermodigt men alla var ändå väldigt uppmuntrande. Jag visste inte alls hur Choice skulle reagera lös med kor och frihet att jaga. Som tur var hade Choice inte tänt på kor ännu och gjorde det knappast under det passet. Hon försökte egentligen mest förstå var fåren var och kollade runt varje hinder efter sina älskade (lite så gjorde hon även på ankorna i början men hon var bra mycket mer tänd på ankorna än på korna och det stämmer väl överens med hur hon kollar fåglar i allmänhet). Jag var nog inte alls pedagogisk för varje gång hon ens försökte fösa korna ropade jag på henne – hjärtat bultade lite eftersom jag visste att vi tagit oss vatten över huvudet. Men det viktiga var att hon gick där jag sa till henne och det räckte för att klara godkäntgränsen i started. Så även om det inte såg så snyggt ut vallningsmässigt så gick korna väldigt prydligt runt banan och vi fick konstigt nog hela 73 p med oss. Med andra ord, när Choice inte vallar går det bäst. Eller som Anna uttryckte det; du kanske inte ska träna vallning, bara tävla. I vårt fall har ju inte direkt träningen bidragit till tävlingsresultaten. 🙂 Väldigt kul var det i alla fall och lika kul att se alla andra få sina fina meriter. Linda (Elsa), Mackan (Skippo), Anders (Willie), Pia (Colt?), Harriet (Voys) och Govert (Lottie) lyckades få WTCH på sina hundar, Lisa tog 2 leg med Loi på anka och kor, Anna tog 1 leg med Doc på får, Mackan tog 6 leg med Rosso på alla djurslag, Emelie tog flera leg med Vinna och Kiwi på anka och får. Sen var det en mängd andra som tog massa fina leg – jag kommer inte ihåg alla tyvärr. Dessutom var vi bara där på söndagen och på lördagen var det också bra resultat. Hebbe och jag hade nämligen ett  bröllop att infinna oss på, på lördagen. Nattis och Erik gifte sig i Tyresö slottspark i regnet. Jag var tärna och kände stort ansvar under veckan. Jag hade hoppats hinna träna mer vallning, men två pass fick räcka. I tisdags körde jag själv med Choice hos Marianne och Gunnar när Hebbe och jag var på väg hem från Trelleborg till Stockholm. Intag av får, två pass på fält, vila i fålla mellan passen och uttag fick räcka innan Choice och fåren var rejält flåsiga. Trots att det var sen eftermiddag var det tryckande hetta i luften. Vi var precis på väg att åka när vi mötte Gunnar i farten. Sammanfattningsvis kan sägas att jag var nöjd med intaget och andra passet eftersom Choice då var ordentligt trött, men första passet var slitigt – hon lyssnade inte, varvade och öste på mer än nödvändigt. Några veckors uppehåll har tydligen inte gjort henne gott. 🙂 Nåja, jag tycker alltid hon är duktig! 

Efter bad och simning med hundarna i Solvik i onsdags blev det på kvällen vallning hos Ingrid i Bro. Samma sak denna gång, första passet skenade iväg och Choice skar upp trampdynorna på framtassarna. Jag konstaterade snabbt, mest besviken men också aningen lättad att ASCA-tävlingarna var uteslutna. Men det verkade inte vara hela världen så vi gick in igen. Vi körde då bara höger och vänster i fålla samt fålla in och ut, in och ut. 2 pass blev det som kändes mycket bra och lugna. Dagen efter var Choice dock ordentligt halt så kvällens vallning hos Marianne och Gunnar blev snabbt inställt. Hundarna spenderade istället kvällen hos föräldrarna medan vi vuxna gick på bio i form av Knight and Day – förvånande nog en bra, underhållande och komisk actionfilm.

Bröllopet var för övrigt väldigt mysigt men följdes av ett ständigt regnande. Middagen var god, sällskapet trevligt, brudparet vackert, musiken bra, vinet gott så vad gör lite regn när man slipper tälta? 🙂

Om ni behöver handla hundfoder rekommenderar jag er att besöka hemfoder.se – det är ett projekt som Hebbe driver tillsammans med Marc. 🙂