Äntligen spår
Äntligen blev det också spår för flickorna som haft flera veckors uppehåll. Jag la 2 långa till Doc och Chenin och sedan fick Chenin börja med Dalton i hälarna. Hon plockade alla tre apporter. Eftersom det var ett godisspår tog det lång tid att komma igenom det. Innan vi var klara började det skymma. Doc och Choice hade då sina kvar. Doc gick sitt långa spår med mer självsäkerhet, motivation och därmed tempo än jag sett honom förr. Han hade visserligen tapp men blev inte uttråkad av det utan kämpade på. Alla föremål utom en nyinvestering blev upphittade, men när vi kom till slutet var det mörkt. Choices spår kvar att gå i slitig terräng. Hon försvann som en oljad blixt och sedan var det bara hålla emot längst bak och försöka undvika ramla i hål och få kvistar i ansiktet. Fram till första apporten gick det an men efter högervinkeln tog hon vänster och plötsligt meddelade Anna att vi var i Chenins spår. Det kändes rätt hopplöst i mörkret så jag gav upp och tog istället en liten runda med tjejerna i mörkret.