Chenin och jag på getingjakt under middag hos föräldrarna förra veckan. Jag är livrädd för getingar och får våldsam panik. Chenin brukar också brusa upp när jag beter mig. Det hela slutade med ett bett i armen, av Chenin… 🙂

Igår var jag på flygkurs. Jag vill få det att låta häftigt, som att jag lär mig flyga, men i själva verket är det rätta namnet nog flygrädslekurs. Det blir en tuff kurs där jag lär mig mycket om mig själv. Jag kände att jag till slut måste prioritera att få bort obehagskänslorna. Hursomhelst så fick flickorna vara med på jobbet igen och det blev lunch med kusinerna och gårdshunden Milton. Folk i stan med sina hundar, jag säger bara herregud! Först blandras fram i Humlegården, därefter golden retriever som strövar fritt mitt på Stureplan och går fram till folk och hundar precis som det passar honom. Slutligen den dummaste av dem alla. Chenin sover mycket mycket tungt på sidan medan vi äter lunch och huvudet ligger utanför serveringen. En mängd hundar passerar med några decimeters marginal men bara en är så korkad att hon låter sin hund stå över Chenin och lukta på hennes huvud medan hon sover. Jag försöker vifta för att ägaren ska förstå att hon ska dra bort sin hund och gå vidare (läs: dra dit pepparn växer). Hon förstår inte signalen (förmodligen varken människors eller hundars) och Chenin vaknar, tittar förskräckt upp en sekund som om hon fortfarande var kvar i drömmen och flyger sedan upp med ett avgrundsvrål varpå den lilla skiten (Choice)fyller i under bordet. Suck och stön…

Choice lyckades sedermera med konststycket att trampa på en glödande fimp på centralen sekunden efter att en tjej kastat den. Jag såg att hon panikartat hoppade på tre ben och skyndade mig leta efter det vassa föremålet när jag kände lukten av bränt hår och såg att det glödde mellan trampdynorna. Dubbelsuck! En snäll tjej stannade i alla fall eftersom hon såg hur fimpen kastats och Choice klivit på den på en gång.

Till det positiva i hundhållningen är att hundarna såg en katt. Kopplad Chenin skvallrade fint medan kopplad Choice stod på bakbenen och studsade vilket drog igång Chenin ordentligt. Så ordentligt att jag fick svårt att hålla och sedermera kokade av ilska. I samband med tillrättavisning backar Choice ur sitt halsband. Skit, tänker jag. Vad gör då den lilla skiten? Hon sätter sig, stirrar visserligen blint (läs: okontaktbart) på katten, men sitter kvar. Märklig känsla infinner sig i min kropp. Så fort katten är utom synhåll bestämmer jag mig för att chansa, kopplar loss Chenin och går själv åt andra hållet. Chenin kommer genast efter och Choice släpper sin position när jag ropar på henne. Jag har sagt det förr och säger det igen, aussies är inga koppelhundar!

Ikväll var vi på klubben för lite träning. Först blev det promenad och fotograferande nere på ängarna. Sedan förpassades Chenin till bilen medan Choice grillades i lydnad. Annica och Mido höll hos sällskap och jag började med att filma Choice fotgående.

Jag har analyserat det och jag är nöjd. Det finns säkert detaljer att peta i (som höger om halt), men jag tycker hon går bra. Bonus är att jag inte heller går som en ostbåge (bara ser ut som ett kassaskåp). Jag behöver tänka på att bibehålla intensiteten och få till hela program nu. Kommendering blev det också samt ställande, hopp, kryp, apportering och budföring. Dessutom diskuterades framförgående. Nu tusen är vi snart igång med det. Eller i alla fall ett steg närmare. 🙂

Choice och jag la sedan ett spår till Chenin i skogen och Chenin tog det utan anmärkningar. Så underbart fin att spåra med numera!

Hittade denna vallningsfilm från första tillfället hos Ingrid efter semesteruppehållet. Och jag skrattade så jag grät. Det är fan inte lätt att vara Choice när hon har mig att samarbeta med. Född med tummen mitt i handen. Min enda uppgift i detta läge är att stänga grinden… som Ingrid sagt om och om igen…

I söndags var vi hos Micke med Choices bror Ramsey och vallade på hans fina vita får. Vilken härlig ASCA-bana Micke byggt och nu bygger han fint åt ankorna också. Mån om djuren syntes tydligt att han var. Dessutom fint hus och fin natur. Vallningen gick också över förväntan. Fåren var inte helt invallade och vi körde på stor bana. Men Choice gick så fint och lugnt så. Hon kände av fåren och rörde sig som i slow motion. Ramsey gick också fint och även Moa, Tristan och Milo. När Marianne och Gunnar dök upp på eftermiddagen höll vi precis på att fålla in fåren så att man kunde valla in dem lite. Där behövdes definitivt Chica som tog dem runt runt utan stress till de lugnade ner sig. Alla körde sedan fler pass i fålla. Gunnar gav mig goda råd som handlade om att jag redan nu måste få Choice att gå ut/bak höger och vänster, inte rakt på höger/vänster. Jag måste också stå närmare fåren när jag gör det så hon får möjlighet att tänka det själv och inte flyr undan mig. Stanna är också något jag ska ta tag i ordentligt och inte gå efter henne. Kommando sedan snabb markering. Överlag behöver vi träna mycket högervarv för däri ligger mina brister.

En väldigt trevlig (och lång) dag blev det hos gästvänliga Micke och Veronica. Chenin fick vara med en hel del eftersom hon så passande lyckades nässla sig ur grindarna i bakluckan och plötsligt komma farande när Choice och jag körde. Skendräktig som hon är höll hon sig hyfsat lugn med utfordring i form av en mikrodel frolic var femte sekund. Vid lunchen fick hon dessutom det stora nöjet att läxa upp och hålla Ramsey på avstånd. Man kan lita på Chenin när det gäller att få andra hundar att uppföra sig.

Världens finaste ankor har de också och nästa gång kanske ankhagen är klar så vi äntligen kan få prova på lite ankvallning.

Fredag var en stressig dag på jobbet för att möta ett bolags deadline. Hundarna, liksom jag, trodde aldrig vi skulle komma hem när kunden ville komma över för kopiering och budning. Väl hemma var jag trött men det var förstås inte uttråkade kontorshundar som krävde aktivering efter otränade kvällar. Det fick bli ett spår till Chenin utanför i parkerna som Choice följde med och la. Väldigt svårt blev det nog men Chenin gick helt ok. Hennes vägövergångar är numera riktigt snygga med nosen i backen. Därefter blev det springning med Choice runt sjöarna. Vi kämpade oss fram. Slutligen en promenad med båda hundarna och väl hemma vid halv tio för middagslagning. Hebbes kompis Söderin kom över och vi spelade rock band och buzz. Där kan man ju tycka att det kunde räcka men jag lyckades klara ett besök på Rock baren i Sundbyberg. Äntligen lite karaoke och till råga på det, Rock karaoke! På vägen från porten till bilen fick hundarna syn på en hare som sprang över vägen (otrafikerad väg uppe hos oss). Jag hade givetvis inte orkat koppla dem den korta sträckan och tänkte ”fan, nu drar dem”. Jag gick hastigt mot bilen samtidigt som Chenin tog några språng mot haren och sa ”kom så går vi till bilen”. Och hundarna, för första gången i sina liv, valde bort haren och kom med till bilen. Jag vet inte vad som hände, men förmodligen kom de helt av sig när jag var så lugn och självklar. Även Hebbe såg ut som ett frågetecken. Detta är givetvis något jag ringt och skrytit om för alla – vissa briljerar med sina framgångar på tävlingsbanan men här är vi tacksamma för de små sakerna… 😉

På lördagen började vi med en härlig och ordentligt promenad på klubben. Dessvärre förgyllde Chenin den genom att rulla sig i bajs. Jag trodde hon myste i gräset på ängen, men blev snabbt varse om att så inte var fallet. Choice fick i alla fall lite seriös lydnadsträning där jag äntligen gav mig på att få ett helt linförighetsprogram. Tyvärr fick det inte det avslut jag hade tänkt (stort kalas) utan istället slutade det med att en schäfer sprang fram som Choice snabbt jagade bort. Jag tänkte att det nog var den koncentrationen men tji fick jag tack och lov. Efter lydnad blev det spår. Chenin missade två apporter i sitt men gick annars lugnt och bra. Choice tog alla apporter och jobbade bra men hade ca 3 lukta på fläckar-avbrott.

Efter träning handlade jag mat på ica maxi för att sedan åka hem och decka.

Metro har sommaruppehåll så det blir lite mer bloggande istället på tunnelbanan.

Igår skyndade jag hem för att hinna gå promenad med Hebbe och hundarna innan telefonmötet med SASK:s styrelse. Mötet var effektivt och tog knappt 2 timmar. Jag agerade ordförande medan jag utfodrade hundar, lagade mat och åt.

Efter mötet hade jag planerat kort rastrunda och sedan sängen med Solsidanrepriser. Istället blev det bilen till rockbaren i Sumpan med respektive (och hundar förstås) där vi mötte upp lite vänner (Söderin, Stefan, Mattias, Diana). Tror Söderin var mer underhållande än Solsidan så det var klart värt det. Speciellt sent blev det dock inte för jag jobbar ju. Hundarna jobbar också för fullt, men mest med att sova bort tiden på jobbet och ibland rulla över på rygg och tigga klapp av någon kollega. Även lunchtid jobbar jag hårt, men inte med det vanliga jobbet utan med att skälla ut stackars aussieägare (eller snarare den blå hunden) som inte har tillräcklig pli på sin hund som springer fram till mina. Jag kände mig verkligen som en seriös och trevlig tillfällig ordförande i aussieklubben, man kan ju bara hoppas att hon inte kände igen hundarna… Jag kan bli väldigt ond när jag blir besviken och besviken blir jag när Choice får anledning att bete sig lika illa som Chenin. Annica som var i luren blev kastad på hunden och någon luftspark utdelades. Därefter var jag tvungen att ha mina två lösa i Humlegården så de hann sansa sig, strosa runt och se hundar som inte springer fram.

Svart Choicebror får pryda bloggen idag:

Choice bror Ramsey på Zilch vallkurs i maj