Riksläger 2010
På väg till Tånga-Hed
Fyra dagars hårdträning för hundarna i form av aussieläger i Tånga-Hed. Lisa och jag åkte ner på torsdagmorgon och passade då på att stanna till hos Gunnar och Marianne i Oxelösund för lite vallning. Choice gick rätt lugnt och fint och lugnade sig till och med ute i stora hagen, så pass mycket att jag kunde gå från attitydträning till att börja träna höger/vänster och minihämt på större område. Jag gjorde också som Marianne sa och satte mig ner på en sten och bara lät Choice ha egen kontroll på fåren och gå med dem lugnt och helt naturligt. Under inhämtningen av fåren insåg jag att Choice jobbar så himla mycket bättre när jag inte lägger mig i och att jag faktiskt kan låta henne få fria tyglar att gå helt själv i hagen när vi letar fåren. Hon hittar dem ju ändå snabbast och brukar normalt stanna hukandes av sig själv. Och skulle hon inte göra det är det ju inte hela världen om hon får prova lite själv, någon gång kanske hon gör helt rätt. Några pass i fålla blev det också efter inhämtningen.
Loi gick också riktigt riktigt bra redan från start, mycket lugnt och fint och som alltid med fin balans.
Chenin fick ett godisspår på äng med två vinklar och 3 apporter. Finaste gulliga Chenin. Alla var ganska tillfreds när vi några timmar senare rullade vidare mot aussielägret. En resa som kändes väldigt lång men med Lisas sällskap var jag underhållen hela vägen. Lisa är för övrigt väldigt förtjust i Gränna…
Föreläsning om mentalitet
Väl framme i Tånga-Hed vankades intressant och fängslande föreläsning med Jan Gyllensten om mentalitet i allmänhet. Det är alltid kul att se framför sig sina egna hundar (såsom alla förstås gör). Chenin som bara kan komma ihåg positiva minnesbilder och Choice som har gott minne både vad gäller positiva och negativa minnesbilder. Chenin som är vild och galen med noll anpassningsförmåga och utan att inse sina ramar, men samtidigt väldigt rätt på rätt saker. Choice som är cool och iskall utan att brusa upp sig för mycket över småsaker, självständig och säregen. Men det var också kul att höra hur länge Lisa skrattade när Jan pratade om att sitta i en racerbil med full gas men utan ratt (= Loi emellanåt).
Spårgruppen
Vi har under helgen ingått i en av spårgrupperna på lägret. I gruppen ingick följande ekipage: Lena med Lukas från Arelids, Mikaela med Thing från Sugarwinds, Marie med Vilja från Real Sugar, Barbro med Fokuz från Chess Player, Anneli med Hilda från Empress, Camilla med Choice från Crofter Holdings och Chenin från Chess Player samt instruktör Carina Alnegren med Jiggy från Chess Player.
Mesta delen har vi spenderat ute i skogen bland fästingar, spindelnät och mygg. Jag har väldigt många spår i kroppen, missade endast ett spår första dagen och beräknade att jag gått 15 spår andra dagen. Tredje dagen däremot missade jag samtliga hundar och hann desto mer med mina egna. Fotograferandet har varit dåligt men några foton på gruppens hundar har jag i vart fall hunnit med.
Choices arbete
Choice har spårat bra, hon är väldigt noggrann och analytisk och har en ganska känslig näsa. Jag tycker hon går lite långsamt och omotiverat men det fick jag snabbt höra att jag var den enda som tyckte. Den första kommentar någon sa var att hon gick för snabbt. Vad allt är relativt tänkte jag för mig själv och minns när Chenin och jag tävlade lägre spår och gjorde ett spår på under 17 min varpå vi varvade den som startat innan oss. Men i vilket fall skulle jag vilja ha ännu mer attityd och lite ”det här är mitt spår” från Choice, fast givetvis inte på bekostnad av att hon slarvar vilket kan vara risken. Äsch, man får väl vänja sig vid tanken på att Choice inte är Chenin.
Choice fick två tekniskt ganska svåra spår första dagarna med mycket jobb på stigar, vinklar på stigar, apporter i vinklar, terrängbyten m m. Sista dagen fick hon ett långt Barbrospår på knappa kilometern (om jag förstod rätt) med terrängskiften, hopp över bäckar, snäva vinklar m m. Ett väldigt kul spår som Choice gick fram fint i men vid skifte från skog till äng kom hon av sig och fäste inte igen så vi selade av och konstaterade att många dagars jobb har gjort henne riktigt trött. Men väldigt konstigt är det, för när vi skulle hämta slutet spårar hon på som vanligt igen och likaså sprang hon på och iväg på Chenins gamla spår. Trött men ändå inte trött!?
Vi har också hunnit med lydnadsträning i någon form varje dag, kanske lite mer av den varan första dagen. Choice har gjort två fina platsliggningar med för henne okända hundar, en med Minos och Lisa och en med Rosso. Jag har märkt att jag är lite fegis och inte vågar lämna henne på långt avstånd med okända hundar för att jag är lite rädd för att det ska springa fram hundar till henne som kan göra henne osäker (kanske är denna känsla ännu starkare när oddsen för detta är högre pga löp). Vi har också tränat fotgående med massa spännande störningar och där är jag så nöjd med henne för nu verkar hon ha förstått grejen. En hel del annat smått och gått har det också blivit, såsom budföring, hopp, läggande, ställande m m.
På uppletandet har hon gått fina tomslag och letat på hela tiden. Däremot går hon ibland utanför den vallade rutan varpå jag är tyst och låter henne leta sig in för att förstå att det inte lönar sig att vara utanför området. Jag vet inte om jag kanske borde ropa in henne direkt hon går ut eller låta henne vara?
Avslutningsvis fick Choice springa några varv med Ingelas Puff från Windedos och de lekte faktiskt jättefint och gulligt med varandra. Det verkar mest vara Doc som ska manglas enligt Choice…
Chenins arbete
Chenin har fått korta godisspår alla tre dagarna som hon varit alldeles för het och taggad i, första dagen gick hon nog över alla apporter medan hon andra dagarna hittat alla men varit slarvig. Dessutom har hon gått två fina apportstigar med alla apporter galet lyckligt markerade – älskade hund! Sista dagen fick hon utöver det ärva ett ”vanligt” spår som en hund fått bryta i = tacksam Chenin! Spåret var riktigt gammalt och enligt uppskattning ca 500 meter långt (men jag tror det var kortare). När jag äntligen hittat fram till vad jag trodde var starten blev det åka av. Chenin hade svårt med alla viltspår och cirkulerade emellanåt en del, men lite vattnande gjorde susen och hon bet i. Slutapporten funnen innebärande glad hund och lättad matte. Min underbara fina hund som man alltid kan lita på gör sitt jobb. Som bonus hittade Chenin även ett stort fint älghorn samt något gott i bajsväg att rulla sig i. Men det bjuder vi på eftersom slutpinnen kändes som en riktig vinst. Chenin har också fått lite lydnadsträning förstås och vårt nya moment slalom mellan benen börjar ta sig mer och mer.
Tipsen
Här är några av helgens tips jag minns och som jag ska tänka på framöver:
- Ha mer struktur i spårningen – särskild med tanke på hur ofta vi spårar. Bestämma mig för om det är exempelvis upptag, ängspår, apporter, tekniska spår, vinklar, osnitslade spår eller långa spår jag övar på denna gång.
- Ge alltid godis innan spårstart och påsläpp.
- När hunden börjar cirkla, ta in den, klappa om , ge vatten och ge blött godis. Vänta till hunden startar av sig själv. Använd ej spårkommando.
- Använd aldrig ”extralocket” på snusdosorna eftersom det kan fastna i hundens mun när hunden öppnar asken själv.
- Motivationen i spåret kan exempelvis höjas med jaktspår som innehåller stopp i, innebäranade att spåret blir färskare och färskare.
- För Choice del ska jag ha lite kortare lina, gärna sträckt lina, gå närmare, gå saktare och lita på hunden. Framförallt ska jag fokusera på osnitslade spår där jag litar på hunden och jobba upp spårkonditionen rejält.
- Kryp: Var noggrann med hur Choice håller huvudet och att hon inte gör några kaninhopp med bakdelen. Prova att sitta på knä.
- Uppletande: Finns flera olika metoder. Några som vi provade var att hunden får gå ut och vinda in ett föremål men inte ta den, sedan skickas hunden ut på minnesbilden av lukten. Någon annan går ut och lägger föremål – hunden får bara en minnesbild av att personen är där ute. Eller att man går ut själv och visar hunden att man släpper ett föremål, sedan släpper man ytterligare ett på vägen in och hunden skickas två gånger. Kör ALLTID på retning vid första skicket och med flera skick på rad. Jobba tyst bakåt precis när hunden tar föremålet. Belöna farten in med kamplek med annat föremål.
- Budföring: Jag har bestämt mig för att ladda henne massor på mottagaren efter de två misslyckade skicken tidigare och det verkar ha gett resultat. Första skicket, godis och hjälp vid ingången. Jaktlek tillbaka till mig (behövs nog inte längre). Andra skicket, kamp hos mottagaren.
Annat
Bortsett från all hundträning har vi även hunnit med att dricka vin och snacka skit, lyssna på Lajos dammutlägg på kvällarna och kommentarer som ”Om en hund är med och vallar av en sökruta, kallas den då för en vallhund?”, ätit oväntad men sjukt god mat, pratat strunt om konstiga briardägare i form av Annika, Vicky och Bettan som hållt mig vaken genom att skrika på varandra halva natten, trängts på Tånga-Hed med Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt, lyssnat på skällande ouppfostrade utställningsbriarders skällande om nätterna, blivit utskälld av jaktlag för att vi varit på deras marker, fått skott-träning i mängder i form av jakt och älgstudsare hela dagarna, skrämts av gråhåriga gubbar på morgonen med kommentaren ”Det är nog bara du och jag som bor i detta hus”…
Don’t stop dancing – party is not over!