Veckans träning
I tisdags blev det effektiv lydnadsträning. Jag körde igenom fotgående, framförgående, läggande (som hon nolla), inkallning, apportering och hopp som kändes mycket bra, bortsett från läggandet. Sedan blev det platsliggning med tre andra hundar. Hon fick ligga länge medan jag fokuserade järnet på stadgeträning så hon verkligen förstår sin uppgift. Det kändes bra frånsett att hon vid två tillfällen när jag varit hos henne och belönat gick efter mig. Sedan blev det mer momentträning – passade på att få kommendering av fotgående och inkallning när ett schäferekipage blev kommenderat (gäller att vara smart). I övrigt blev det mycket fokus på läggande – hon har ett väldigt snyggt sådant om hon bara är med, vi har nog hastat lite. Apporteringen och framförgåendet kändes bra. Hoppet är också ett hastverk där hon såklart sitter snett på andra sidan hindret och alldeles för nära, men över kommer hon i alla fall.
I onsdags stressade jag från jobbet och upp till klubben för att hinna med skott-träningen. Jag hann precis till parkeringen för att kissa tjejerna när jag hörde skotten gå av. Sista skottet fick vi på väg ner och väl på plats hade jag missat alla skott. Choice och jag körde igenom ett lydnadspass med fotgående, framförgående, läggande, inkallning, hopp och platsliggning. Vi la väldigt stort fokus på platsliggningen och jag stod på agilityhinder och retades. Hon låg stabilt och fint. Sedan dök Anna och Sofie upp. Vi frankerade lite kallelser innan vi tog en promenad. Choice fick sig sedan ytterligare platsliggningsträning men då var Chenin med, som stod brevid mig, och då gick det först inte alls. Suck!
Igår var vi till Hagaparken med Mattias och promenerade först, innan vi sprang ca 5 km fick Choice träna lite fotgående, läggande och platsliggning. Den senare fungerade inte alls eftersom hon var så taggad på att springa. Känslan är inte alls bra. Hon som låg så fint på träningstävlingen i juni på kennellägret. Jag förstår inte vad som hänt de sista veckorna…
Chenin mår i alla fall mycket bättre. Nu börjar vi komma igång med normala promenader och det känns väldigt bra. Nu gäller det bara att få henne att förstå hur man tar det lugnt.