Anna och jag tränade hyfsat strukturerad lydnad på brandstationens mörka grusplan. Vi kommenderade varandra flitigt och övade på tävlingssituationer. Choice fick kommendering av helt program fotgående, starter, in på plan och hålla kontakt i stilla position. Läggande blev också kommenderat och petat i vid sidan av. Jag har tränat mer stadga en snabbhet och säkerhet ett tag så vi behöver backa. Inkallning kedjades med apportering och kändes mycket bra. I kedjan satt hon långt fram vid avlämnandet men jag tog ingen notis eftersom det inte var det vi övade. Jag körde sedan det separat och blev mycket nöjd. Svårt med apportering när man är så glad att farten in var bra men inte avlämnandet. Framförgående blev det också men där blev vi bara osams, tyckte hon var ofokuserad. Platsliggning avslutade vi med och hon låg tryggt, fint och länge. Störningar bekom henne inte. Känslan nu är mycket bra.

I mammas och Annas sällskap tog vi en promenad med hundarna runt området. Chenin verkar må bättre än i tisdags. Tid är bokad på Strömsholm i november.

Efter springning runt sjöarna med Jocke är huset fullt med folk. Under tiden Sverige förlorar EM-kvalmatchen mot Holland passar jag på att lägga upp foton från helgen.

Något som gjorde mig extra glad i helgen var den fina vallningsstav Peter gav mig. Många skulle kanske inte bli imponerade av den, men för mig var den speciell! 🙂

Igår, oktoberfest med föräldrar och bekanta på Nian på Sveaplan. Stället har hela min uppväxt kallats för Skitiga duken av min pappa. Jag har därför alltid trott att det hette det, även om jag aldrig satt min fot där innan. Först där och då förstod jag att det var ett påhittat namn.

På dagis försökte de aktivera Chenin med en tankeleksak. Det gick ungefär lika bra som med Agnethas leksaker på kennellägret i somras. Tydligen fick de ta bort den för hon blev vansinnig, rev, slet och bet så de befarade leksaksens fortlevnad. Snacka om ADHD-hund!

Så var ännu en helg förbi fylld med vallning. Kursen i Skinnskatteberg levde upp till mina höga förväntningar. Peter Nilsson är en instruktör som faller mig väl i smaken, och förmodligen många andra också. Jag lär mig alltid någonting nytt samtidigt som han får mig att känna att både Choice och jag utvecklas. Helt enkelt får man en bra känsla både när man kör och i efterhand. Misstagen åtgärdas och förklaringarna är logiska och enkla. Dessutom fungerar i stort sett alltid råden och får man bara själv till det så når man det resultat man ville. Jag är grymt nöjd med kursen. Till råga på det hade vi fint höstväder, så fint att man till och med uppskattar hösten och alla färger. Sällskapet var det inget fel på heller, Blomman och Paula körde med sina duktiga syskon från Blommans uppfödning, Ingrid körde med moster Linn från Windedos, Micke körde med brorsan Ramsey och Inger med Kanel. En kul grupp att lära känna och som utvecklades massor under helgen. Innan vi började pratade Peter om förhållandet mellan drift och press och att det var viktigt att vi slutade övervaka hundarna för att istället öppna upp, lita på att hunden gör rätt och säga till om det blir fel.

Vi körde sedan ett kort pass själva för att visa var vi är ungefär. Det passet kändes förstås mindre bra och väldigt tafatt, men Peter såg fint samarbete och många fina detaljer men påpekade att jag behövde jobba med mina rörelser och med flankeringar. Därefter blev det ett längre pass med goda råd från Peter. Efter lunch fick vi köra ett pass själva och träna på det Peter sagt och sedan köra ett pass med större flock på stor yta för att få träning i att gå rakt. Avslutningsvis på lördagen körde vi ett kort pass själva för att se var vi är. Några av de saker vi pratade om var följande:

• Jag rör mig för mycket i cirklar. Jag låter henne aldrig komma i balans utan viker av för att inte fåren ska gå förbi mig. Detta leder till ett evigt cirkulerande där hon kämpar för att få balans när jag  istället borde lägga henne vid rätt ställe och gå rakt långa sträckor. Mina snabba vändningar bidrar dessutom till att hon kommer närmare och närmare djuren för att hinna med. Jag måste gå lugnt och rakt.
• Jag ska inte köra höger och vänster förrän hon kan flankeringar.
• När det blir fel, gör om och gör rätt.
• Börja med att lägga henne i balans och hjälpa henne att få ut avståndet till fåren innan jag ställer krav på att hon håller avståndet själv.
• Vid hämten; prova låta henne fundera själv, om det inte går, ropa tillbaka och skicka om, backa backa hela tiden och rör på mig.
• Inget mer fållarbete på ett tag. Vi behöver jobba sträckor och attityd på större ytor.

Efter en trevlig kväll i undermålig stuga på Liens camping i Riddarhyttan med plats för 6 sängplatser i samma rum var vi tillbaka i Lerkulan på söndagen. Vi hann med många långa pass där Choice och jag började med att träna i stor hage på att gå långa sträckor, sedan ett teknikpass i mindre hage med fokus på flankeringar. Innan lunch fick vi själva öva på att gå bana med grindar, trånga passager, förbi hinkar och in i fålla. Efter lunch gick vi samma bana med Peters ögon på oss. Avslutningsvis körde vi ett teknikpass i mindre hage med återigen fokus på flankeringar. Det kändes som att det lossnade för oss med flankeringarna. Jag måste tänka på följande med Choice:

• Ha henne stående
• Stå nära fåren själv
• Inte låta henne ta ett steg framåt
• Dua om hon snävar in för tidigt

Choice förstod det där rätt snabbt och fick mer och mer fart när hon förstos vad hon fick göra. Jag är så himla nöjd med Choice, Peter, platsen, anordnandet (tack Gunnar!), de andra deltagarna. Ja, det var helt enkelt kul och värdefullt. Kursen, som anordnades av SASK, var konstigt nog inte full men det gjorde den ännu bättre eftersom vi sex som deltog hann med så mycket mer.

I tisdags var det tävlingslydnadskurs för näst sista gången. Denna gång låg fokus på inkallningar. Jag valde att träna på inkallning med läggande, kommenderat fotgående, framförgående och budföring. Vid sidan av körde jag också apporteringsträning och lite krav på korrekta ingångar för att få belöning.

I onsdags skulle det vara skott-träning på klubben så jag stressade dit. Tyvärr fick vi en trist start när en schäfer flög på Choice, mer eller mindre. Hon är snabb så hon hann dock undan och sprang hysterisk med andan i halsen och skräckslaget skall medan han jagade efter långt långt bort innan han äntligen, tung som han var, inte längre orkade. Fan, vad det känns värdelöst, Choice är så sjukt osäker på andra hundar nu. Hon förstod verkligen inte varför det hände och det gör ärligt inte jag heller. Jag kan bara konstatera att alla hästar inte är hemma på den schäfern. Han betedde sig rätt märkligt i övrigt också, morrade åt mig och andra. Vi lät det gå ett bra tag innan vi började med skott-träningen, men nog var Choice lite påverkad i alla fall. Vi tränade på med lite agility och lydnad. Hon reagerade inget på skotten men slängde då och då långa blickar på schäfern (som var utom synhåll) och vid ett tillfälle när hon kom ur en tunnel och jag var på fel sida skrek hon till innan hon såg att det var jag. Stackars smulan! Oavsett så kändes i alla fall skotten bra.

Chenin var helt full av energi på kvällen. När jag rastade högg hon tag i en orienteringsstation och slet ner, tydligen väldigt kul. Hemma snodde hon en vante och försökte springa runt med innan jag hann stoppa henne. Jag satte mig med henne i hallen för att lugna henne men då kråma hon sig galet mycket så det small till i ryggen och sedan gick hon med svansen mellan benen och skrek när hon försökte resa sig. Fan, vilken skit-onsdag!

På torsdag var hundarna hemma med husse och det gjorde dem gott. Choice fick sin långpromenad och Chenin sina korta. De fick också åka med en hel del i bilen vilket gjorde dem trötta och nöjda på kvällen. När jag kom hem fick hundarna följa med till Macoteket och köpa en Iphone4, sedan blev det besök hos Annica för Chenins del. Annica skickade en remiss till Strömsholm och jag fick morfin utskrivet. Vi diskuterade om det kunde vara bryggorna mellan kotorna som spruckit. I så fall får man vänta några veckor innan de växer ihop igen och fram till dess är det bara vila som gäller. Ju mer hon rör sig i det partiet, desto större blir bryggorna som kan klämma på andra delar.

Choice och jag sprang sedan med Mattias runt Löt, Råsta, kyrkogården och kolonilotterna. Efteråt blev det Ica Maxi, matlagning och packning inför helgen då vi ska iväg till Skinnskatteberg på vallningskurs för Peter Nilsson.

Imorse på väg till dagis hoppade Choice upp på en hög mur. Chenin tänkte hoppa efter och jag tittade på henne och satte förbud. Alltså, hon tänker verkligen inte, knäpphunden! På vägen till jobbet läste jag återigen om katastrofen i Ungern, helt ofattbart galet!