Framför pirates of the Caribbean

I samband med 2-årsdagen utbytte Marianne och jag lite beskrivningar om hur våra tjejer har utvecklats. Jag tänkte dela med mig av min uppfattning av Choice. Choice är speciell på sitt unika sätt. Inte lika clownig och ”look-at-me” som Chenin är med alla vänner och bekanta, men samtidigt tigger hon också uppmärksamhet på sitt mindre intensiva sätt med blickar, huvudet i knät osv.

Choice är en mycket stilfull vallhund, precis som sin mor, med bra anpassningsförmåga, samarbetsvilja och power. Stark och snabb, men samtidigt lugn och lyhörd. Hon älskar mat och kamp, men ser inte nyttan av att visa upp saker för mig om det inte lönar sig. Hon är en klok, seriös och eftertänksam hund vilket gör henne väldigt lätt-tränad. Samtidigt som hon tar livet på stort allvar är hon ett litet busfrö som älskar att retas med Chenin eller mig för jämnan. Det är knappt man själv märker att det är Choice som hetsar igång, men hon tycker det är hemskt kul och det är ju inte hennes fel att Chenins tröskel är låg. Ofta ligger Choice på golvet och biter Chenin i benen medan Chenin naggar i Choice, älskvärt och lekfullt men ibland maniskt och intensivt.

Andra egenheter Choice har är intressanta sovställningar, bita/skälla i luften, stryka sig/bita i väggar, tvätta sig frenetiskt, rulla sig m m. Som hund är Choice fortfarande otroligt enkel, full av energi men med en extremt välplacerad avknapp. Så fort vi sitter i bilen somnar hon och hon är väldigt tyst. Hon är lyhörd och förig.

Till skillnad från Chenin som jobbar för belöning jobbar Choice för att slippa bestraffning. Inte för att hon någonsin bestraffas, men hennes inställning är att alltid vilja göra rätt för sig, vara till lags. Chenin, som jobbar extremt för belöningen (om så bara för ett litet ”bra”), kan ju gå över lik för att få belöningen och jobbar intensivt och outtröttligt men inte alltid eftertänksamt. Choice har istället fått lära sig jobba för belöning i många olika situationer, speciellt lydnaden, och då blir hon mer intensiv och taggad än när hon jobbar för att vara duktig.

I likhet med sin fostersyster har hon blivit en liten bitch som vaktar mig mot andra hundar. Som tur var är hon ändå en väldigt tacksam och mysig hund att ha och leva med som känns stabil med alla fötterna på jorden. Tack för denna fina hund Marianne!

Inte så man skrattar ihjäl sig direkt. Här sitter vi medan husse är på väg till Dubai.

Annandagen ville man inte gå ur sängen, men hundarna ville annat. En timmes morgonpromenad vid sjöarna var inte direkt mysig med huvudvärk, men helt OK. En man släppte fram sin tax och jag hade mina lösa. Jag viftade med armarna och ropade att det smäller och han skyndade sig fram. Då hade Chenin redan lagt taxen på rygg, men det verkade vara en snäll taxtik så det blev åtminstone inget bråk. Själv kan jag inte göra annat än att vänta till han har sin under kontroll och då ropa på Chenin. Skönt att kunna ha henne lös igen – hundmöten blir oftast lite enklare.

Efter det följde lätt städning och fix med risgrynsgröt eftersom föräldrarna, bröderna med respektive och brorsbarnen skulle komma över. Gröt, julfika och presentöppning avslutades med glasstårta, lek och film i form av ”Dumma jag”. För övrigt känns det som att allt man gör hela dagarna är att rasta hundarna. Jag somnade sedan tidigt i soffan.