Ännu mera längd, denna gång med mamma i nysnö, vilket satte stopp för mina ordentligt fästvallade skidor. Kändes väl sådär att få gå ner för branta backar pga avsaknad av glid, men efter några stopp för att ta av skidorna och skrapa bort isen gick det bättre. Choice drog mer än någonsin och nu när poletten börjar falla ner kommer hon bli helt galen – hon drar ju så jag till slut blir tvungen att släppa för att det går lite väl fort. Och jag vill ju inte gärna ropa stopp när hon väl förstår grejen. Denna gång drog hon även i uppförsbackar, men såklart mindre än nerför. Nu är det dags att köpa något att ha runt midjan. Med Choice är det som vanligt allt eller inget. Plötsligt hittar hon något ätbart och då tar det tvärstopp.

Lydnadsträning på Lövgatan blev det idag eftersom jag inte hade energi att ta mig till klubben. Tjejerna fick varsitt pass. Överlag blev det mycket stadgeträning för båda. Chenin var som vanligt tokig och gjorde lite fler saker än jag efterfrågade. Choice gick ett dåligt fotgående med position för långt fram och allmänt disträ och knäpp. Däremot gjorde hon resterande moment bra. Vi provade bland annat inkallning med ställande och läggande och kryp med mig upprätt ca 3 meter. Det kändes riktigt riktigt bra, så lägre here we come!

I väntan på husse.

Och innan dess var det promenad.

Upptäckten av en död ekorre.

Och så rulla sig konstant.

Mot allt.

Choice fäller, men ligga i soffan kräver hon ändå.

Igår blev det mer längdåkning så nu känns det i musklerna. Choice har förstått det roliga med att dra efter mamma så i backarna går det fort. Jag gjorde en praktvurpa med huvudet före in i en snödriva. Lagom blött, men roligt. Innan skidåkningen tränade Anna och jag lite strukturerad lydnad på parkeringen, men Doc och Choice visade många intressanta varianter av apportering.

På kvällen gick Mattias och jag på bio i form av Änglagården – tredje gången gillt. Den var sådär, ingen direkt handling och har man inte stenkoll på tidigare filmer är den inte så rolig heller.