Gruppen
I gruppen pratade vi om att bagatellisera sina brister och hur viktigt det är att stanna upp i känslan av att vara beroende av kickar trots att det inte är OK att känna så enligt mina värderingar.
I gruppen pratade vi om att bagatellisera sina brister och hur viktigt det är att stanna upp i känslan av att vara beroende av kickar trots att det inte är OK att känna så enligt mina värderingar.
Finnar, uppsvälld mage, kissnödig och ett kilo tyngre var tecken som jag helt missade. Därför kom det som en blixt från klar himmel när mensvärken var ett faktum knappt halva Brunnis sprungen. Hur jobbigt kan det vara tänkte jag och tuggade vidare. Vid universitetet med en station kvar att pressa förmådde jag mig inte att ta ett steg till och grinade illa. Mattias sprang och hämtade bilen och jag tog mig till Bergshamra Södra, men sedan inte ett steg till. Värktablett, varmt bad, varm säng, varm soffa så mådde jag bättre.
I snöblandat regn trotsade Anna och jag kyla och mörker för lydnadsträning på Migrationsverkets parkering. Chenin och Choice fick två pass var och Chenin skällde hysteriskt i bilen medan Choice tränades. Träningen kändes målmedveten och Anna kommenderade oss bra. Båda flickorna fick lite rutanträning vilket är ovanligt av mig.
Jag hade precis gett upp Steelers möjligheter att vinna Superbowl, men plötsligt är det bara ett field goal ifrån. Spännnade värre nu! Lite blandade meningar här men Micke älskar inte Steelers lika mycket som han hatar Packers. Choice vill bara ha lugn i soffan. 🙂 Jag kom hem, dammsög och sov tre timmar medan killarna åt middag. Vaknade vid matchstart och övervakar till slutet. Vilken bra halftime show. Satt helt lyrisk och njöt av Blackeyed peace.
Inatt blev det väldigt få timmar sömn eftersom bilen skulle gå till Enköping kl 6.00 och jag blev kvar alldeles för länge hos Cicci och prata maratonuppladdning med syster Theorell. Vid Enköpings sjukhus stod Linda och Maja och väntade med Elsa och Link. Sällskapet hälsades av förbannade svarta, trevligt värre, speciellt Chenin är ohängd och lyssnar inte alls på mig. I gemensam mak och något varmare temperatur i min kalla bil med avsaknad värme styrde vi till Skinnskatteberg, Lerkulan och Peter Nilssons gård. Åter igen en lärorik dag i fårhagen. Jag är grymt nöjd! Att tänka på:
Lunchsväng i Lerkulan
Chenin (som för övrigt åt upp min lunch, stal hundkex och åt från chipsskålen på kvällen)
En härlig soldag med fina människor som kunde analysera och stötta varandra. Jag är så nöjd! Tack alla ni som var med! Kul att få se syskonen igen och mycket skratt att resa med Linda och Maja. 🙂