Egen tid ute i skogen, bara flickorna och jag. Det behövs, men blir alldeles för sällan. En känsla av total ensamhet infinner sig när vi sitter vid en grillplats och studerar folk. Mindre ensamt när jag ser en man fota oss. 🙂

Spår var utlagt och Chenin gick lugnt och fint. Grymt noggrant över vägar och stigar.

Hon går så koncentrerat att hon knappt reagerar när vi korsar hundar. När terriertiken stack fram nosen till Chenins godis kom det visserligen ett avgrundsvrål men halvsekunden senare fortsatte spårandet som ingenting.

Choice fick ett långt spår, ca 500-600 m och 1 timme 45 min gammalt. Hon spårade vitt, brett och springigt utan koncentration och med matstörningar fram till första apporten. Sedan gick hon riktigt fint och levererade pinne efter pinne. Jag är rädd att jag lärt henne tänka för mycket mat i spåret. Hon är ju så fixerad vid mat att hon går av om hon får nys på något. Jag vet inte om jag ska säga till henne eller inte? Det kan hjälpa på just henne eftersom hon gärna vill vara till lags. Dessutom finns det ju ingen chans att hitta något som motiverar mer än mat.

Lite lydnadsträning blev det sedan. Hon jobbade bra men tjuvade på en inkallning så det fick bli lite stadgeträning. Det kalasfina krypet som jag varit så stolt över lyckades jag förstöra på några minuter.

Höger sida av bilen är tydligen mycket ljusare och finare.

På eftermiddagen blev det SPA på Sparadiset för Hebbe och mig. Mysigt med massage och jacuzzi.