Mycket och hetsigt jobb nu inför deklarationsslutet! Men även lite kvalitetstid på kvällskvisten. Chenin badade fontän, rullade buske och fick sedan bada badkar.

Champions league final med fest på kvällen efter Maran. Jag syndade med pizza, cola och alkohol. Deckade sedan hårt i soffan.

Stora blåsor på fötterna efter gårdagen. Jag visar alla som är intresserade. 🙂

Det blev skogsträning med Jocke och Anna i Kista. Anna gick spåren med alla hundar och jag la två korta spår till Doc.

Chenin stretar och tjurar när Anna gick iväg med henne, men när hon fick nys på spåret blev det fullt ös.

Andfådd efteråt

Blött – Anna bekymrad över Chenins hastighet och onoggrannhet 🙂

Choice följde också med Anna som belönade högt och mycket vid sluten.

Sedan blev det skott-träning. Jocke sköt och Choice och Doc sprang budföring mellan Anna och mig. Det gick mycket bra för båda tossarna. Choice var lite gasad, ryckte i kroppen innan jag skickade, så jag la en kort platsliggning med skott efteråt och då var hon lugn. Skönt!

Hem och byta om sedan lite arbetstid i stan. Jag smugglade in hundarna genom garaget. Jobbade några timmar och mötte sedan upp Frida, Max m fl i Humlegården.

Det blev sen middag på Fridays i Kungsträdgården och sedan sängen.

Marathon var förstås helt fruktansvärt! Jag passerade startlinjen bara 12 sek efter startskottet så det var skönt. Sedan värkte benhinnorna i 3 km och jag ställde in mig på ett fiasko-lopp. Tänkte då på vad jag läst om att hela tiden ta sig igenom tunga faser eftersom man hela tiden kommer in i andra andningar. Första 17-18 km kändes lätta och härliga. Mamma, Micke och Sanna med humdarna stod vid Rålambshovsparken vid 9.5 km. Hundarna tog det med ro och låg ner. Jag klappade vovvarna, hälsade och sprang vidare. Hörde Chenin bli hysterisk och sedan hade hon tydligen blivit galen och trott att alla hon såg var jag. 🙂 vid stadshuset stod Mattias och vid Humlegården min moster Flora. Det gav merenergi att ha supporterskara. Sedan bar det ut på Djurgården och det blev en tung sträcka på knappt en mil. Den tog nästan aldrig slut och inte en själ syntes. Jag överlevde genom att leta efter min kollega Andreas band som såklart spelade sist där ute. Jag passerade också halvstrecket där och då ville man inte gärna ha halva kvar. Väl inne på andra varvet var det tunga steg till 30 km med mycket tillskott som serverades; gurka, bar, bananer. Jag kryddade med lite panodil och sockergel. Vid slussen stod en före detta sekreterare från Ernst & Young med familj som hade prenumererat på min tid. Andra varvet på Västerbron kändes hyfsat lätt eftersom andra gick, sedan var det kramp och smärta nerför där min bror stod igen och filmade. Jag spydde nästan nerför. Resten var bara ren smärta och vilja med ett inslag av önskan att klara hela utan att gå. Jag tog något stapplande steg när jag drack vatten och insåg att det smärtade mer att gå än att springa. Grina lite och mer panodil för att döva smärtan. Flora stod vid Odenplan och peppade att det bara var drygt 2 km kvar. Vid 40 km ökade jag och sedan var sista km en galen slutspurt, speciellt inne på stadion. Jag tog 100 kvinnliga löpare sista 2 km och ännu fler manliga. Jag sprang in på 4.26.05 och snittade på 6.19 per km. Jag är sjukt nöjd! Edina sprang in bara 10 min efter mig. Galet imponerande! Och Jocke hade det jobbigt med knäna men sprang ändå på 5.42. Alla var supernöjda!

Jocke och jag innan start

Laddning inför Marathon med massa kolhydrater, övertidstimmar och fredagspub.

Torsdagstävling på Lidingö efter att Jocke och jag hämtat ut våra startkort på Östermalms IP. Choice låg fint plats och tandvisning, kändes sedan halvt otaggad på linförigheten för att fortsätta med att nolla både läggande och ställande. Stor besvikelse för mig men pedagogisk jag lekte och belönade efter fint hopp. Jag hade kallt räknat med att det skulle gå bra. 🙂

Promenad på Lidingöloppet istället dit jag nu är anmäld. Sedan MAX-mat och Marathondiskussioner.